Herdabrev för Livets söndag 11 december 2005

Familjens roll som livets vårdare

Under advent väntar vi på ett Barns födelse. Vi vet att det Barn som skall födas är Guds enfödde Son som vill bli människa för vår frälsnings skull. Vi gläder oss över att Gud vill komma oss människor så oändligt nära, att han vill bli en av oss och dela vår tillvaro. Vi ser att Gud vill födas in i ett mänskligt sammanhang och bli en del av en familj. Visst kan det tyckas vara en synnerligen otraditionell familj, eftersom modern i familjen är jungfru och fadern är fosterfar. Men denna heliga familj är för oss en underbar ikon av den djupa kärlek och samhörighet, som varje familj är kallad att leva av och utstråla. Familjen är den naturliga miljö där mänskligt liv får komma till, tas emot, välkomnas och fostras. När Gud blir människa, väljer han också att bli en del av en mänsklig familj. Familjen är både Kyrkans och samhällets urcell. Samtidigt ser vi i vår tid att synen på familjen kan vara mycket olikartad. Även om de flesta människor längtar efter ett äkta, harmoniskt familjeliv, kan det vara svårt att uppnå detta ideal i ett individualistiskt och konsumistiskt livsklimat.

Familjen är ofta skör och påfrestningarna är stora. Därför är det viktigt att på alla sätt stödja familjerna. Det är en uppgift som ligger Kyrkan varmt om hjärtat, och vi borde alla som kristna göra mycket mer på det konkreta planet för våra familjer. Det är samhällets plikt att skapa ett familjevänligt klimat. Den nyligen avslutade biskopssynoden i Rom uttrycker det så här i sitt avslutande budskap: ”Vi tänker också på dem som styr länderna, så att de lägger sig vinn om allas bästa och respekterar den mänskliga personens värdighet från konceptionen och fram till den naturliga döden. Vi ber dem att stifta lagar, som respekterar äktenskapets och familjens naturliga lagar.”

Varje människa präglas av sin uppväxt. Harmoniska familjer skapar harmoniska barn. Ett barn som inte fått trygghet och kärlek kommer alltid att vara märkt och sårad av denna brist. Med sorg får vi konstatera att många barn lider på olika sätt: mobbning i skolan, missbruk och osämja i familjen, sex och våld i det offentliga rummet, rädsla för utvisning ur landet. Att sätta barnets värdighet och bästa i centrum borde bli en prioritet för oss alla. Samtidigt behöver föräldrarna mer hjälp och uppmuntran. I ett klimat där ”den eviga tonåringens singelliv” ibland tycks vara normen, är det inte lätt att bilda familj och fostra barn. För många av våra katoliker som kommer från andra kulturer, kan det bli en chock att möta detta synsätt. Ibland förlöjligas och svartmålas själva familjen av olika ideologiska skäl. Men det märkliga är att de flesta människor, oavsett bakgrund och uppfattning, ändå innerst inne längtar efter det goda familjelivet. Här har vi kristna en profetisk uppgift att i ord och gärning peka på att det är möjligt att också i dag bilda familj, ta emot det liv som alstras där som en Guds gåva och fostra barnen till goda och harmoniska människor. En fungerande kristen familj är i sig ett vittnesbörd som väcker uppmärksamhet och eftertanke. Familjen är en del av ”det glädjens budskap för de ödmjuka” (Jes 61:1), som Jesus Kristus har kommit med.

De nordiska biskoparna har förberett ett herdabrev ”Att älska livet” om äktenskapets och familjens betydelse och uppgift som skall publiceras samtidigt i hela Norden på den Heliga Familjens fest den 30 december 2005. Där försöker vi peka på den profetiska möjlighet som ett kristet familjeliv är i ett sekulariserat samhälle. Samtidigt vill vi ingjuta hopp och tillförsikt i de troendes hjärtan. I grund och botten är äktenskapet mellan man och kvinna, som bär frukt i barn, den livsform som de allra flesta väljer, eftersom det står i överensstämmelse med skapelseordningen. I sin ofattbara nåd helgar Kristus familjen genom sitt människoblivande i den och äktenskapet blir ett sakrament på hans förening med Kyrkan. I den kristna familjens sköte ges tron vidare. Föräldrarnas uppgift som trons förmedlare kan inte nog betonas. När de låter döpa sina barn förpliktar de sig att ge dem en kristen fostran. Barn formas mer av vad de ser än av vad de hör. Därför är det viktigt att föräldrarna är medvetna om sin stora roll som trons förebilder. Söndagen är Guds dag, och också familjens egen dag. När barnen förstår att det är föräldrarnas stora glädje att få delta i söndagsmässan, blir det helt naturligt för dem att också göra det. När bönen är en del av det dagliga livet i familjen, blir den också en integrerad del av barnens liv. Det fordras idag stora uppoffringar av föräldrarna för att sätta barnens bästa i centrum, ja, också för att ta emot de barn som Gud vill ge dem.

Att se pappor med barnvagnar gör mig alltid glad. Att få se pappor med sina tonåringar skulle göra mig ännu gladare! Fädernas frånvaro, ja, deras abdikation och kapitulation är en reell fara. Att sätta karriär och materialism i centrum är en frestelse både för mor och far i familjen. Att ge barn tid och trygghet, men också kärleksfull ledning och förmaning måste komma i första rummet.

Det är både Kyrkans och samhällets sak att på alla sätt stödja familjerna i deras stora uppgift. I våra församlingar borde vi försöka bli lite mer påhittiga: erbjuda bättre äktenskapsförberedelse och hjälp vid kriser, hitta extra far- och morföräldrar etc. Det behövs också mycket förbön. Därför har vi i vårt stift en rörelse vigd åt ”Ständig bön för äktenskap och familj”. Själv har jag på pastoralrådets uppmaning skrivit en bön för våra familjer och med den vill jag avsluta detta herdabrev och försäkra er alla om min förbön och välsignelse:

Herre Jesus Kristus, du blev ett barn för att vi skulle bli Guds barn. Du tog på dig vår mänskliga natur för att göra oss delaktiga av din gudomliga natur. Du ville tillhöra en mänsklig familj för att vi skulle lära oss att leva i gemenskap. Vi ber dig, se till våra familjer och hjälp dem att leva i din närvaro. Befäst alla äkta makar i ömsesidig överlåtelse och respekt. Ge dem del av din glädje, styrka och hopp. Låt dem få visa sina barn din egen omsorg och ömhet. Bind samman föräldrar och barn med din kärleks oupplösliga band. Låt våra familjer vittna om den kärlek, som den heliga familjen i Nasaret utstrålade och som har sitt upphov i Treenighetens inre. Genom samme Kristus vår Herre. Amen.

Stockholm, Jungfru Marias tempelgång 21/11 2005 +Anders Arborelius ocd    upp

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän