Herdabrev för Livets söndag 12 december 2004

Vördnad för livet
”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Herren är nära” (Fil 4:4-5). Den tredje adventssöndagen är präglad av den förväntansfulla glädjen inför Guds människoblivande. Kristi födelse är nära och vi får av hela vårt hjärta glädja oss över att Gud älskar sin mänsklighet till den grad, att han vill bli en del av den. Detta bevis på människans värde i Guds ögon ger oss hopp och tillförsikt. Vad som än händer i vår värld och i vårt personliga liv, vet vi genom tron att Herren är nära. Gud har velat dela vår existens. Alltifrån födelsen i Betlehem och ända fram till korsfästelsen i Jerusalem har han visat sin solidaritet med vår mänskliga situation. Alltsedan Gud har blivit människa, vet vi att Gud är oss nära under hela vår livshistoria, inte minst när vi är som svagast och i störst behov av hans beskydd och omsorg. Det fyller vårt hjärta med glädje och tacksamhet. Vi är aldrig ensamma och övergivna. Herren är alltid nära.

Glädje och tacksamhet känner vi speciellt inför det faktum, att Herren förblir oss nära i eukaristin. Den förhärligade Herren är alltid närvarande hos sitt folk, som samlas för att fira hans heliga måltid. Just nu firar Kyrkan ett eukaristiskt år för att hjälpa oss att alltmer fördjupa oss i detta sakrament. När vi tar emot Kristus i kommunionen, kommer vi honom närmare än vid något annat tillfälle. Med stor kärlek och vördnad får vi närma oss honom i detta sakrament. Men ”vördnad” tycks vara svårt för många att erfara i vår nivellerade tid och miljö, där allt tycks göra detsamma. Vi måste återupptäcka denna vördnad för Jesus Kristus i altarets allraheligaste sakrament, så att han får den tillbedjan och kärlek som tillkommer honom. Samtidigt växer vi själva som människor, när vi lär oss att visa den Helige vår vördnad. Den eukaristiska tillbedjan är en skola i vördnad. Det är viktigt att man i våra församlingar under detta år försöker ha eukaristisk tillbedjan så regelbundet som möjligt. När vi blir stilla i vördnad inför Jesus Kristus i det heliga sakramentet, kommer vi honom nära och kan bli honom alltmer lika.

Denna vördnad inför Guds människoblivne Son, närvarande i eukaristin, hjälper oss att få större vördnad för våra medmänniskor. Varje människa, vem hon än är och vad hon än har gjort, är värd vördnad och respekt. Vördnad för det mänskliga livet är inte bara en urkristen grundattityd utan det som hela vår civilisation bygger på. Även ett pluralistiskt samhälle som vårt måste vara präglat av denna grundläggande vördnad för människans unika värde. Ibland verkar det som om många av våra samtida tycker, att det egentligen inte finns någon större skillnad mellan människa och djur. Det är en varningsklocka. Hela vår civilisation bygger på att varje människa är unik och som sådan har rätt till liv och måste skyddas under varje skede av sin existens. Visst måste djuren behandlas på ett ”humant” sätt, men det är ändå en väsentlig skillnad mellan djur och människor. Det är en av Kyrkans stora uppgifter i Sverige av idag att hjälpa människor att upptäcka, att de har en unik värdighet och ett okränkbart värde. Det är en integrerad del av det glada budskapet, som alltid är ett Livets evangelium. ”Gläd er alltid i Herren” - ja, gläd dig, människa, över att Gud har en sådan vördnad för dig, att han låter sin enfödde Son bli människa, lida och dö för din skull; du är oändligt värdefull i hans ögon, lär dig att bejaka din värdighet och gläd dig över den…

”Stärk maktlösa händer, ge kraft åt vacklande knän” (Jes 35:3). Hur ett samhälle behandlar de svagaste är alltid en mätare på vilken grad av civilisation det har uppnått. Den bibliska människosynen sätter den svaga och skyddsbehövande människan i centrum. Varje människa – på vilket stadium av sin utveckling hon än befinner sig – har ett okränkbart värde och en värdighet som gränsar till Guds, eftersom hon är skapad till hans avbild. Därför är vi skyldiga att visa varje människa vördnad. Det mänskliga livet är alltifrån dess första spirande början föremål för vår förundran och vördnad. Tyvärr verkar denna vördnad inför det mysterium som vår mänskliga tillkomst är ha gått förlorad hos många. Risken är stor att man betraktar människan under de första stadierna av hennes tillblivelse som enbart biologiskt forskningsmaterial, som man kan förfoga över efter behag. Gång på gång måste Kyrkan höja sin röst och upprepa det glada, men förpliktande budskapet, att människan under hela sitt utvecklingsstadium är Guds avbild och som sådan okränkbar. Om man inte visar denna vördnad för det mänskliga livets första början, är risken överhängande att man inte heller kommer att visa vördnad för människan under hennes svaghetsperioder under livets gång och än mindre vid livets slut.

I år är det trettio år sedan den nuvarande abortlagen infördes i Sverige. Majoriteten av befolkningen tycks ha accepterat sakernas tragiska tillstånd. Tyvärr frestas även kristna att se abort som en möjlighet. Därför är det viktigt att kunna erbjuda hjälp och vägledning för dem som hamnar i svåra situationer. Respekt kommer att starta en jourtelefon för att försöka hjälpa. Alla måste vi vara beredda att stötta de kvinnor, som står ensamma inför en till synes oöverkomlig uppgift. Särskilt viktigt är det förstås att männen tar sitt ansvar. Det är glädjande att många män börjar reagera mot det våld som kvinnor utsätts för. Tänk om de också kunde glädja sig över de barn de avlar! ”Gläd er” – ja, gläd er över att Herren är nära alla dem som tar emot ett barn för hans skull som blev ett Barn för vår skull…

Det är mycket lättare att sätta barn till livet, om man är omgiven av människor som stöder och uppmuntrar. Det är allas vår uppgift att vara denna kärleksfulla och välkomnande gemenskap, som tar emot ett barn och ger det den omsorg som det behöver och har rätt till. I varje ofött barn måste vi vörda det Barn, som Jungfru Maria bär inom sig. Tyvärr har själviskhet och individualism ofta förblindat oss, så att vi inte inser att vi alla behövs för att ta emot de barn som skall födas. Vår vördnad för livet sätts på prov i sådana konkreta situationer. Där blir det tydligt om den är äkta.

+Anders Arborelius ocd    upp

Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän