Kondomer mot aids?

av Olle Brandt, 2006 nr. 4

Kardinal Carlo Maria Martini väckte stor uppmärksamhet i internationella medier då han i en intervju för den italienska veckotidningen L’Espresso den 21 april sade att det var etiskt riktigt att använda kondom för gifta par där ena parten har aids. Kardinal Martini är 79 år, jesuit, bibelexpert och var ärkebiskop i Milano 1979–2002. Nu lever han i Jerusalem, där han ägnar sig åt bibelstudier. Många tolkade in en förändring av katolska kyrkans traditionella syn på kondomer i följande uttalande: ”Man måste göra allt för att motverka aids. I vissa situationer kan användandet av kondom vara ett mindre ont. Det finns också en särskild situation med gifta par, där ena maken har aids. Den maken har plikten att skydda den andra, som också måste kunna skydda sig. Men frågan är snarare om det är de religiösa myndigheternas uppgift att främja ett sådant skyddsmedel medan andra moraliskt acceptabla skydd som avhållsamhet hamnar i bakgrunden och man riskerar att främja en ansvarslös inställning. En sak är alltså principen om det mindre onda, som kan tillämpas på alla etiska fall, en annan sak är frågan vem som skall säga vissa saker offentligt.”

Detta var nu inte så nytt som många trodde. Vatikanens troskongregation har länge arbetat med denna etiska fråga, och samma ståndpunkt i fråga om gifta par där den ene har aids skall ha framförts av välkända kyrkoledare som ärkebiskoparna i Bryssel, Godfried Danneels, och Westminster, Cormac Muphy-O’Connor, och i kurian av ordföranden för Rådet för själavård i sjukvården, Javier Lozano Barragán och Johannes Paulus II:s husteolog, Georges Cottier.

”Det fall som kardinal Martini beskriver, ett gift par där ena parten är sjuk i aids, är ett fall där man i den praktiska själavården normalt tillåter användandet av kondom som skydd”, säger biskop Dante Lafranconi i Cremona, en av italienska biskopskonferensens etiska experter, enligt Vatikanjournalisten Sandro Magister på samma veckotidning L’Espresso (http://www.chiesa.espressonline.it den 28 april).

”Men kardinalen gör rätt i ett påpeka att kyrkan i det offentliga bör betona trohet och kyskhet”, menar Lafranconi. Nu skall frågan också läggas fram för påven före årets slut, berättade den 25 april kardinal Javier Lozano Barragán. ”Vi arbetar just nu på en handbok för själavård för aids-sjuka. Förhoppningsvis blir den klar i år”, sade kardinalen till Vatikanradion och förklarade att frågan om kondomer för gifta par där den ene har hiv eller aids skall utredas av rådet för att sedan beslutas av påven. ”Vi håller nu på att studera både vetenskapliga, tekniska och moraliska sidor av frågan. Denna studie skall läggas fram för påven, som sedan beslutar med hjälp av sin klokhet och den Helige Andes hjälp om man skall göra något och i så fall i vilken riktning”, sade Lozano Barragán.

Martinis uttalande om kondomanvändning för gifta par där den ene har aids var alltså inget nytt, trots den stora uppmärksamhet det fick i internationella medier. Det som i stället upprörde många katoliker var ett annat uttalande i intervjun, där Martini hävdade att livet uppstår en stund efter befruktningen. Där skiljer han sig från katolsk lära (jfr Benedictus XVI tal den 27 februari till Påvliga livsakademin: ”Guds kärlek skiljer inte på ett ägg som nyss befruktats i sin mammas mage, ett barn, eller en ung, vuxen eller gammal människa, för i var och en av dem ser han sin egen avbild”).

Sandro Magister citerar åter etikexperten och biskopen Dante Lafranconi, som säger att han är överens med kardinal Martini i nästan allt han säger i intervjun utom just när han säger att människolivet börjar först en tid efter befruktningen. ”Kardinal Martini säger att man kan använda ett ägg som har nått fram till stadiet med två kärnor (pronuclei). I verkligheten handlar det om ett ägg som redan har befruktats. Befruktningen inleder nämligen en kontinuerlig livsprocess där det är svårt att urskilja några tydliga steg. I tveksamma fall är det bäst att hålla sig på den säkra sidan och undvika att använda eller att manipulera ett nytt liv. Också den italienska nationella bioetiska kommittén kom fram till denna slutsats, som är den som står närmast kyrkans inställning.”

Den uppmärksammade intervjun med Martini var egentligen ett samtal med professor Ignazio Marino, bioetisk expert och chef för transplantationscentrum på Jefferson Medical College i Philadelphia. Samtalet publicerades bara elva dagar efter det att han valdes in i italienska senaten för vänsterdemokraterna, partiet som uppstått ur det tidigare italienska kommunistpartiet. Kardinal Martini uttryckte också en positiv inställning både till att konstgjord befruktning kan ske med spermier eller ägg från en donator utanför paret, och till att befruktade ägg som annars skulle förstöras kan inplanteras hos ensamstående kvinnor. Han var också positiv till att det skulle vara möjligt för ensamstående att adoptera barn: i dessa tre frågor vill Martini i praktiken öppna dörren för adoption och konstgjord befruktning för homosexuella par, men han undviker noga att nämna frågan. Kardinal Martinis uttalanden möttes med besvikelse i många katolska läger i Italien. Deras känslor formulerades väl i ett öppet brev av Lucetta Scaraffia (ledarskribent på italienska biskopskonferensens dagstidning Avvenire), i dagstidningen Il foglio: ”Vad ni säger är mest av allt politiskt korrekt konformism, och därför fick det så stor uppmärksamhet i medier.”    upp

 

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän