Att värna om livet

av Kerstin Hedberg Nyqvist, 2000 nr. 1

I sitt herdabrev, Att värna om livet, skrivet i oktober 1999, tydliggör de nordiska katolska biskoparna den katolska synen på abort. De riktar sig inte bara till katolska troende, utan till alla människor i Norden. Varför skrivs detta herdabrev nu? Alla vet ju att abort inte är tillåten enligt katolsk syn (annat än om graviditeten innebär fara för kvinnans liv). Att se fri abort som en viktig komponent i kvinnors jämställdhet och möjlighet att ha full kontroll över sina liv är en självklarhet för många svenskar. Alternativet ses lika självklart vara illegala aborter, med risker för kvinnors liv och hälsa. Den katolska synen uppfattas av många som ett upprörande uttryck för fördömande och skuldbeläggande, en mansdominerad religions brist på förståelse för kvinnors situation och rättigheter i dagens samhälle.

Tillspetsat uttryckt, så handlar herdabrevet inte om abort. Brevet är ett brandtal som uppmanar alla att se klart på människan i hennes helhet. Abortfrågan ger anledning att tydliggöra den kristna synen på människan. I brevets inledning sammanfattas den kristna trons grundvalar: människan har fått livet som en gåva av Gud. Hon finns till därför att Gud vill uttrycka sig själv genom att skapa en relation till henne. Livet är inte bara en biologisk process, underkastad samma naturlagar som andra biologiska organismer, utan är samtidigt något mycket större: delaktighet i Guds eget liv med evigheten som mål. Kristus tydliggjorde vem Gud är och bekräftade människans upphöjdhet. I människans väsen ligger möjligheten att ge uttryck åt vem Gud är, eller välja att inte göra det. Att medvetet skada mänskligt liv är inte förenligt med människans innersta väsen. Det är emellertid inte lätt för den enskilda individen att tolka livets händelser och göra val som står i samklang med denna inställning, särskilt i ett pluralistiskt samhälle där motstridiga åsikter uppmuntras och tolereras.

Bakgrunden till det gemensamma herdabrevet är bland annat att abortlagstiftningen i de nordiska länderna tillåter fri abort till tolfte graviditetsveckan. I Sverige tillåts abort fram till artonde graviditetsveckan, och därefter endast om det finns synnerliga skäl, efter godkännande av Socialstyrelsen. I de övriga nordiska länderna varierar lagstiftningen efter den tolfte veckan. Vilken syn på människan ligger bakom den svenska abortlagen? Lagen poängterar att abort inte får utföras om fostret kan antas vara livsdugligt. Den frågan är under ständig omprövning och avgörs av aktuella behandlingsprinciper på neonatalavdelningar. Vad gäller möjligheten att överleva efter en förlossning tidigt i graviditeten, har barn som fötts i Sverige efter 21 graviditetsveckor (normal graviditetslängd är 40 ± 2 veckor) överlevt med hjälp av avancerad neonatalvård. Detta är möjligt på högspecialiserade neonatalavdelningar med tillräcklig medicinskteknisk utrustning och kunskap. 

Bedömning av gräns för livsduglighet sker inte utifrån enhetliga regler, utan beror på resurser och behandlingsprinciper på respektive enhet. I verkligheten gäller olika praxis vid olika sjukhus, framför allt för barn födda efter kortare graviditetslängd. Något som komplicerar bedömningen av livsduglighet är risken för feldatering av graviditeten vid ultraljudsundersökning. Före den tjugonde veckan är risken för en veckas feldatering 5 % och för två veckors feldatering 0,5 %. Det är alltså möjligt att ett foster som nått 24 graviditetsveckor uppfattas som 22 veckor och aborteras, fast det skulle kunna överleva med adekvat omhändertagande. Efter tjugonde veckan är datering ännu mer osäker. Definitionen av ett fosters mognadsgrad och livsduglighet är svår i det enskilda fallet. 

Är det rimligt att döda kompetenta individer?

Men kan det över huvud taget anses rimligt att avlägsna ett foster från mammans kropp så att det möter en säker död (eller avlivas under ingreppet)? Abortlagen tillkom vid en tid när fostret uppfattades som en del av kvinnans kropp. Att tillerkänna kvinnan rätten att fatta beslut om att avlägsna fostret uppfattades som ett uttryck för respekt för kvinnans integritet och autonomi. På senare tid har forskning konstaterat att fostret rent biologiskt är en separat individ, fastän beroende av sin mamma för näring, gasutbyte m.m. Detta gör det svårare att argumentera för uppfattningen av fostret som enbart biologisk materia. Trots det finns synsättet kvar. I det medicinska språkbruket beskrivs fortfarande procedurer vid en abort som att “avlägsna, utrymma graviditeten”, som om det handlar om ett abstrakt tillstånd, ett “det”, inte en levande individ. Ny teknik gör det möjligt att odla fram embryon för att utvinna ämnen som kan användas för att behandla olika sjukdomar. Embryon uppfattas då som ett slags biologiskt råmaterial. Aktuell forskning ger en mer nyanserad bild. Redan vid den åttonde graviditetsveckan visar fostret olika aktiviteter: det för händerna till munnen, vänder på huvudet och andas. Känselnerver finns vid den sjunde graviditetsveckan och vid den tionde veckan känner fostret smärta. Vid 10:e till 12:e graviditetsveckan utforskar det sin omgivning genom att beröra sin kropp och hålla i navelsträngen. Det stoppar in fingrar i munnen, suger och sväljer. Personal på neonatalavdelningar som ser dessa små foster i fel miljö dvs. som för tidigt födda (underburna) barn, uppfattar tidigt att de visar tecken på personlighet, kan vara lugna och förnöjsamma eller visa irritation, oro och apati. Självmedvetande framförs som ett krav för att betraktas som person och ha rätt till eget liv. Hur uttrycker det fullgångna barnet sitt självmedvetande, om det skulle vara väsensskilt från det mycket underburna barnets (fostrets) beteenden? För den som ser underburna barn på nära håll i sitt arbete inom sjukvården är den definitionen inte trovärdig (annat än från en upphöjd filosofisk position, utan kontakt med verkligheten). Biskoparna ansluter sig till den nya synen på det ofödda barnet som en kompetent individ med ett självmedvetande under utveckling. 

Att ta ansvar för sina handlingar

Abortlagen nämner att preventivmedelsanvändningen i Sverige är hög. Internationellt tas Sverige som exempel på att en liberal abortlagstiftning och att en positiv syn på sexualiteten även bland tonåringar inte ger en ökning av antalet oönskade graviditeter. God tillgång till preventivmedelsrådgivning omnämns som en positiv åtgärd i abortförebyggande syfte. Samtidigt konstateras att antalet aborter ligger på omkring 30 000 per år, dvs. en fortsatt stor andel av samtliga graviditeter. Den kristna synen präglades från första början av vördnad för det mänskliga livet, samma vördnad som uttrycks i 1 Mos 9:6. De första kristna tog kraftigt avstånd från utsläckande av fosters och nyfödda barns liv. Abort betydde att avsiktligt tillintetgöra det Gud skapat. Denna övertygelse har upprepats genom tiderna, in i vår tid. I herdabrevet konstateras att abort accepteras av en stor del av befolkningen i de nordiska länderna. Biskoparna menar emellertid att man måste analysera varför det är så. Viljan till självbestämmande, autonomi, tas upp som en positiv kraft, som innebär rätten att ta ansvar för sina handlingar. En annan facett av autonomibegreppet är det fenomen som kallas “omedelbar behovstillfredsställelse”, vilket innebär att människans fria val styrs av behov hon anser att hon har, något som påverkas i hög grad av marknadskrafter, politiska trender m.m. Denna slags konsumtion innebär att man väljer att skaffa eller inte skaffa ett objekt, av viss beskaffenhet och kvalitet, när det passar. Enligt dagens synsätt och språkbruk har också barn blivit något man “skaffar”. Helt konsekvent kan abort uppfattas som ett medel att avstå från att skaffa barn, eller att endast skaffa ett barn som fyller vissa kriterier. Framstegen inom fosterdiagnostiken erbjuder allt större möjligheter att tidigt identifiera defekter, vilket ger underlag för val att fullfölja eller avbryta graviditeten. Biskoparna poängterar att enligt kristen människosyn har barn med funktions — eller förståndshinder också rätt till livets gåva och sina medmänniskors kärlek. Diskriminering utifrån hälsotillstånd är oförenlig med alla människors lika värdighet. Detta står inte i motsättning till autonomibegreppet, eftersom barnet är en egen individ.

Manliga värderingar styr beteendet

De blivande föräldrarnas situation beskrivs också i herdabrevet utifrån problem relaterade till jämställdhet mellan män och kvinnor: Visst har det blivit lättare för kvinnor att göra yrkesmässig karriär, men fortfarande är det vanligen kvinnan som utför merparten av hemarbetet. Det förekommer att arbetsgivare ställer krav att kvinnor inte kommer att bli gravida för att komma i fråga för anställning. Vid en separation är det vanligast att mamman tar ansvar för barnen. Biskoparna visar sin förståelse för de svåra situationer en kvinna kan hamna i, i en omvärld som förväntar sig val av abort som ett riktigt beslut.

I sin kritik av attityden att abort bidrar till kvinnors frigörelse och jämställdhet och utgör en rimlig lösning på ekonomiska och andra svårigheter stöder sig biskoparna på en, kanske oväntad, källa. Det är Germaine Greer, en välkänd feminist, som nyligen omvärderat sin syn på bland annat abort. I en genomträngande analys av kvinnors situation i världen idag hävdar hon att den vanliga synen på abort beror på oförmågan att se de bakomliggande mekanismerna. Hur kommer det sig att kvinnor utsätter sig för risken av en oönskad graviditet genom att tillåta män att ha samlag? Det blir ju hennes “plikt” att lösa problemet genom en obehaglig, eventuellt smärtsam behandling och en känslomässig påfrestning. En nyligen publicerad svensk undersökning av kvinnors sexualvanor visade att det var relativt vanligt att ha samlag med en man vid det första mötet, och att ha anala samlag — fast kvinnorna upplevde dem som enbart obehagliga. Greer menar att autonomi i detta sammanhang betyder att kvinnan inte passivt ska underordna sig mannens krav på sexuell samvaro. Sexualitet är inte synonymt med samlag utan kan ta sig andra former. Att gå med på sexuella handlingar som har negativa konsekvenser för kvinnan och att se abort som enda åtgärd för att “lösa” problemet med oönskade graviditeter är att acceptera manligt förtryck. Greer kritiserar också sexualiseringen av mänskliga relationer: Kärlek har kommit att betyda sex och prestation i stället för relation, en nära relation mellan en man och en kvinna har kommit att uppfattas som att de har ett intensivt sexuellt samliv, avtagande lust i samband med åldrande uppfattas som ett medicinskt problem som ska behandlas till varje pris, nära vänskap mellan personer av samma kön löper risken att uppfattas som en homosexuell relation. Enligt Greer innebär en helhetssyn på kvinnan att hon ges rätten att återta kontrollen över sitt liv utan att behöva underkasta sig manliga värderingar — vare sig det gäller uttryck för sexualitet, vänskap eller krav och maktspel på arbetsplatsen.

Att bejaka människan

Utvecklingen tyder på att det som tidigare uppfattades som bakåtsträvande och kärlekslöst i katolska kyrkans syn på abort snarare var ett erkännande av kvinnans integritet. De som inte följer med tidens trender utan fortsätter att hävda vissa grundläggande principer i synen på människan — i moralfrågor eller annat — uppfattas lätt som obekväma, obehagliga, tills det visar sig att trenderna inte var annat än trender. Herdabrevet utmynnar i uppmaning till alla att inte skuldbelägga kvinnor som gjort abort eller personer som medverkat till abort utan ge dem stöd och kärlek efter sådana erfarenheter. Biskoparna vänder sig till medlemmar i andra kristna samfund med önskan om att alla kristna tillsammans tydliggör respekten för det ofödda barnet. De föreslår som strategier att aktningen för det ofödda barnet tas upp i katekesundervisning, predikan och själavård, och att alla tänkbara åtgärder prövas för att stödja blivande föräldrar att behålla sina ofödda barn — även när de upplever svårigheter av olika slag. Idag, när bland annat Svenska kyrkans nya ställning i landet väckt visst nytt intresse för vad kristen tro egentligen står för, är det angeläget att den kristna synen på människans värdighet, från konceptionen till dödsögonblicket, förmedlas tydligt, som en positiv kraft bland alla krafter som påverkar människors syn på sig själva, sin sexualitet, sina relationer och kärleken.

Abortlag (1974:595)
Att värna om livet. Herdabrev från de nordiska biskoparna om det ofödda barnets värdighet. 1999.
Germaine Greer. Kvinnan i sin helhet. Norstedts förlag. 1999.
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1989:6) om tillämpning av abortlagen.

Artikelförfattaren är leg. sjuksköterska, tf universitetslektor vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Enheten för pediatrik vid Uppsala Universitet.   upp

 

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän