Den sexuella frihetens pris

av Kerstin Hedberg Nyqvist, 2004 nr. 3

Utifrån en ny doktorsavhandling av Gunilla Aneblom diskuteras abortfrågan. Avslutningsvis ställs frågan: Är barn ett hinder, ett problem eller en gåva?

I en nyligen framlagd avhandling har barnmorskan Gunilla Aneblom undersökt svenska kvinnors användning av preventivmedel och deras skäl för att välja abort samt deras kunskap och deras åsikter om akut-p-piller. Resultatet väcker många tankar om vad som kan anses som en självklar del av livet, vad man gör och inte gör för att skapa ett gott liv och lösa svårigheter, vad man tänker på och vad man inte tänker på när det gäller sexualitet, relationer och kvinnors hälsa.

Trots fria aborter och ökad upplysning är antalet aborter oförändrat och antalet smittade av könssjukdomar ökar.

Det finns skäl att stanna till inför vad som hänt sedan år 1975, då aborter blev fria i Sverige fram till och med den 18:e graviditetsveckan. Avhandlingen inleds med en presentation av den historiska utvecklingen. Sedan abortlagen 1975 införts, gjordes breda insatser för att tillhandahålla gratis preventivmedelsrådgivning till både kvinnor och män. Barnmorskor fick rätt att lämna ut recept på p-piller och att sätta in spiral. Ungdomsmottagningar inrättades för att sköta denna verksamhet med särskild inriktning på ungdomar. Många landsting tillhandahåller idag gratis p-piller åt unga kvinnor. På ungdomsmottagningar delas ofta kondomer ut gratis. Redan 1955 kom ämnet sex och samlevnad in på schemat i skolorna. Lärare, skolsköterskor och barnmorskor från mödrahälsovården medverkar i skolans undervisning, och skolklasser kommer på studiebesök till ungdomsmottagningar.

Mot den bakgrunden hade man kunnat vänta sig att antalet aborter skulle minska, då ungdomar erbjöds kunskap och preventivmedel blev lättillgängliga för kvinnor och män. Men så blev det inte. Sedan 1975 har förhållandet mellan antalet graviditeter och antalet aborter varit i det närmaste oförändrat; ungefär var fjärde graviditet avslutas med abort. Antalet aborter har varierat mellan 30 000 och 38 000 i och med att de följt födelsetalens fluktuationer. År 2002 utfördes 32 900 aborter.

De allra flesta aborter görs av kvinnor i åldern 20–29 år. Att få barn i åldern 15–19 år har emellertid blivit allt mer ovanligt. 1970 var siffran 43 per 1 000, och 1998 hade den gått ner till 6,7 per 1 000. Under den senaste 20 åren har ca 70 % av alla tonårsgraviditeter avslutats med abort. En oroväckande trend de senaste åren är att antalet aborter bland tonåringar ökat från 17 per 1 000 år 1995 till 25 per 1 000 år 2002. Att en kvinna genomgår fler än en abort har blivit vanligare. Fler än var tredje kvinna som väljer abort har gjort det förut. Jämfört med de övriga nordiska länderna har Sverige det högsta aborttalet, med ett undantag för antalet tonårsaborter på Island, som är högst i Norden. Samtidigt har försäljningen/tillhandahållandet av kondomer minskat från 25 miljoner 1987 till 17 miljoner 1998. Genital klamydia ökade i Sverige med 60 % mellan 1998 och 2001. Högst är förekomsten bland 20-åriga kvinnor och 22-åriga män.

Unga kvinnor vill bestämma själva men tror att de kan tvingas till oskyddat sex

Ett av de senaste tillskotten bland preventivmedlen är det så kallade akut-p-pillret (emergency contraception pill, ECP). Det finns flera typer av ECP med olika hormoninnehåll. Läkemedlet ska tas inom 72 timmar efter samlag. Effekten är högre ju tidigare efter samlaget som det tas. Man är inte säker på mekanismen för hur ECP förhindrar graviditet. Det anses främst bero på att ägglossning förhindras. Hittills har inget stöd framkommit för hypotesen att det ändrar receptiviteten i livmoderslemhinnan eller hindrar implantation av ägget. I Sverige blev ECP receptfria 2001.

Avhandlingen visade att tonårsflickor kände till ECP men inte visste hur det verkar. Många trodde att det orsakar en abort. Dessa flickor delade åsikten att oskyddade samlag kan ”hända vem som helst”. De uppfattade pillret som en nödlösning och bättre än abort. De kände till risken för överföring av könssjukdomar men tyckte att man talade för mycket om det, vilket gjorde att informationen fick motsatt verkan – man blev ”immun” mot frågan. Flickorna uttryckte att de hade en positiv inställning till sin egen sexualitet och att de ville bestämma själva över den. Samtidigt medgav de att det fanns en risk att män kan utnyttja sin kunskap om akut-p-piller till att ”tvinga” kvinnor till oplanerat eller oskyddat sex. Några uttryckte farhågan om risk för ”missbruk” och att det skulle kunna komma att konkurrera ut andra preventivmedel. De ville helst inte köpa det på apotek utan hellre på ungdomsmottagning – gärna med helgöppet.

Främsta skälet till abort: dålig ekonomi

I en annan studie inhämtades synpunkter från 508 kvinnor som gjort abort. De allra flesta tyckte att det var svårt eller mycket svårt att bestämma sig för abort. Flera (71 %) av dem som genomgick sin andra abort tyckte det var mycket svårt, jämfört med kvinnor som gjorde det första gången (51 %). Att partnern var den som ville att kvinnan skulle abortera bidrog i hög grad till att hon tyckte att det var mycket svårt. Kvinnor som redan hade barn tyckte det var svårare än kvinnor utan barn. Skälen till att välja abort varierade. Den vanligaste orsaken var dålig ekonomi (främst bland kvinnor som studerade eller var arbetslösa). Andra vanliga skäl var dålig ”tajming” (för ung, för gammal, vill studera eller arbeta först), att man redan hade tillräckligt stor familj, och att man hade relationsproblem med partnern.

Ungefär 1/3 av kvinnorna (36 %) hade inte använt något preventivmedel vid konceptionen. Bland tonåringar var den andelen 40 %. På frågan varför de inte använt något skydd var det främsta svaret att de inte trodde att de skulle bli gravida, eller att de tog risken. De flesta kände till ECP – tonåringarna visste mest. Även om de flesta kvinnorna var positiva till ECP, så var många kritiska mot att det säljs receptfritt och menade att det innebär risk för missbruk, särskilt av tonåringar. Ganska många trodde att det var ett slags abortpiller.

Riskbeteende – hur kan det förebyggas?

Aneblom sammanfattar sina data med att svenska kvinnor visar att de ser ansvarsfullt på sitt bruk av preventivmedel. Detta motiveras med att de kvinnor i studien som varit med om en abort uttalade avsikten att använda effektiva preventivmedel i fortsättningen och att använda ECP nu när de fått mer kunskap om detta. Samtidigt kommenterar författaren att bristande följsamhet gentemot råd om preventivmedelsanvändning är ett centralt problem. Under rubriken ”Barnmorskornas roll” påpekas att beslut om sexuellt beteende påverkas av kulturella normer och normer för könsroller, som kan hindra kvinnor att fatta egna beslut. Den professionella rådgivningen ska därför syfta till att ge kvinnor kraften att göra sina egna val. Författaren menar att detta sker när könsrollsbetingade normer för graviditetsförebyggande strategier ses som en relationsfråga snarare än en fråga om en individuell handling. För att uppmuntra ett ansvarskännande beteende menar författaren att man ska hantera detta som en fråga om hälsa, inte något som har med moral att göra. Att se till att kvinnor får mer fakta om ”fönstret” för den fertila perioden och ”risk” för graviditet och har ett förråd av ECP i husapoteket ses som lösningen på problemet.

Abort och möjligheten att föda barn – ett pussel som inte går ihop

Så långt avhandlingen. Men efter att ha läst igenom avhandlingen med beskrivningen av den historiska utvecklingen av samhällets insatser för att stödja planerat föräldraskap och ansvarsfull sexualitet känns det ungefär som när man lagt ett pussel och till sist finner att bitarna inte passar ihop. Någonstans ligger bitar fel, eller saknas. Trots alla olika insatser för att hindra oönskade graviditeter avslutas fortfarande en av fyra graviditeter med abort. Nya preventivmedel tillkommer, tillgängligheten ökar – men abortläget är detsamma. Skulle inte de omfattande insatserna för att sprida bruket av preventivmedel motverka detta?

Trots det svenska ”välfärdssamhället” uppger de flesta kvinnor som väljer att avbryta graviditeten att de gör det av ekonomiska skäl. Hur är det möjligt? Det finns bidrag för alla möjliga svåra situationer i svenskars liv. För den kvinna som utifrån dagens försäkrings- och bidragssystem inte kan klara sin försörjning om hon blir mamma skulle att nytt särskilt föräldrabidrag kunna inrättas. Ser vi tillbaka på historien så finner vi att ekonomiska insatser har gjorts förut för att stimulera barnafödande. Idag tornar befolkningspyramiden över oss som överhänget från snöiga tak vid töväder. Var är alla ungdomar som ska ta hand om den stadigt ökande gruppen av åldringar? Det finns en paradox mellan den neutrala attityden till den höga abortfrekvensen och den skriande bristen på arbetskraft, inte minst inom vård och omsorg. Bara ur ren nyttoaspekt skulle ekonomiska insatser för att möjliggöra för kvinnor att fullfölja sina graviditeter kunna försvaras. Vem vågar tala om detta? Eller är den lagstadgade rätten till fri abort så känslig att man inte ens ser att det ena kan ha samband med det andra? Är ifrågasättande av abortläget så tabubelagt att man inte vill se verkligheten?

Kvinnor får betala ett högt pris

I traditionell positivistisk anda ska den medicinska forskaren ha en värdeneutral attityd till sina data. Men går det egentligen i det här sammanhanget? Antingen är den verklighet som presenteras god – men då ska respondenterna också uttrycka det så – eller så är den inte det. Är det inte snarare så att den kulturella normen för kvinnors liv i dagens Sverige, sexuell frihet utan moraliska värderingar, är något som kvinnor får betala ett orimligt högt pris för? Man kan uttrycka den tidiga sexualdebuten som att tonårsflickor ser positivt på sin sexualitet – men hur upplever samma flickor situationen att bli gravid? Många får betala ett högt pris för sitt val av livsstil. Hur kommer det sig att depressioner, självmord, självstympning och ätstörningar ökar främst bland unga kvinnor – samtidigt som oönskade graviditeter och aborter går neråt i åldrarna? Vilka ideal sätts upp för kvinnor, och av vem?

Hur kommer det sig att sexuella trakasserier mot flickor ökar i skolorna? Var kommer männen in i bilden? Varifrån kommer kvinnors uppfattning om andras förväntningar på hur de utformar sina liv? Allt detta är bitar i samma osammanhängande pussel.

Visst kan man också se utvecklingen bland unga kvinnor som en följd av att gränsen för vuxenblivandet förskjutits allt högre upp. Det var inte så länge sedan man ansågs som socialt vuxen vid 15 års ålder (i vissa kulturer är det fortfarande så). Idag är man biologiskt vuxen men inte socialt vuxen under flera år. Få i Sverige idag anser att en tonåring klarar av att bli mamma. Det gör att de unga kvinnor som väljer att föda sina barn i Sverige idag går emot strömmen. Men det finns sådana som ändå gör det. Kan inte det i stället ses som en acceptabel möjlighet att en tonåring med stöd av sina närmaste och av skolan väljer att fullfölja graviditeten och anpassa skolgången efter det? Var har den lovordade valfriheten tagit vägen?

Barn – hinder och problem, eller en gåva?

Något som också tangerar ekonomin som hinder för fullföljande av graviditet är inställningen till unga fertila kvinnor i arbetslivet. Arbetsmarknadens förväntan på den anställde att vara närvarande och produktiv verkar ha hårdnat. Barn är ett hinder. De gör att man inte kan lita på att arbetstagare finns tillgängliga hela tiden. Föräldraledighet, sjuka barn m.m. blir ett minuspoäng i värderingen av arbetskraft. En paradox: ett land som Sverige, som ligger långt över de allra flesta länderna i världen när det gäller välfärd, har inte råd med barn. Här är ett nytt liv inte en oskattbar gåva, utan ett problem som måste lösas. Här, där så många har så mycket, råder brist på gästfrihet. Moder Teresa lär ha sagt att hon uppfattade Sverige som ett av de fattigaste länderna i världen. Inte fattigt i den vanliga bemärkelsen, utan i viljan att ta hand om varandra, och att ta hand om de ofödda barnen.

I sammanhang där man talar om bristande jämlikhet mellan könen tas abort ofta med som en skiljelinje mellan Katolska kyrkans syn och andras. Den katolska kyrkans uppfattning, som också är den grundläggande kristna uppfattningen från allra första början, är att fostret är en unik individ med rätt till liv och skydd. Men abortfrågan från katolsk och kristen synpunkt handlar inte bara om det. Helt klart handlar den också om kvinnors rätt till en kulturell norm som skyddar dem från ett slags påtvungen livsstil, som medför graviditeter – vilka sedan måste klaras av (av kvinnan) genom abort. Den handlar också om kvinnors rätt att få behålla sina ofödda barn och föda dem om de vill, utan att de just på grund av detta ska hamna i en ekonomiskt ohållbar situation. Det är djupt omoraliskt att tusentals svenska kvinnor varje år tvingas att avstå från ett barn de önskar föda, på grund av ekonomin. Och detta i ett land som måste anses som ett av världens rikaste länder. Johannes Paulus II har gång på gång varnat för en dödens kultur och förespråkat en livets kultur, med respekt för inte bara de ofödda barnens rätt till skydd, utan också med respekt för kvinnors – och mäns – rätt till djupa, äkta, bestående relationer. Skulle inte en ansvarsfull syn på sexualiteten kunna betyda att man undviker ytliga förhållanden och eftersträvar varaktiga relationer, så att man inte inleder sexuella förbindelser utan att ha för avsikt att ansvara för följderna på ett sätt som inte är till skada för någon – vare sig för kvinnan eller det eventuella barnet? Skulle inte detta kunna vara en naturlig komponent i professionella samtal om sex och samlevnad? Om detta nämns inget i avhandlingen, vars ”slutkläm” är att man bör undvika moraliska synpunkter och koncentrera rådgivning om sexualitet och preventivmedel på hälsoaspekter. Från kristen och katolsk synpunkt är det inte svårt att se var det fattas pusselbitar. Samma inställning delas av många kristna i andra samfund och av anhängare av andra religioner. Kan inte detta bli en fråga där man enas över konfessionsgränser och verkar för ett mer ansvarsfullt, omtänksamt och gästfritt samhälle?

Gunilla Aneblom. The emergency contraceptive pill – a second chance. Knowledge, attitudes and experiences among users and providers. Doktorsavhandling, Uppsala universitet, medicinska fakulteten, Institutionen för kvinnors och barns hälsa. 2003.

Kerstin Hedberg Nyqvist, leg. sjuksköterska, med. dr och universitetslektor i pediatrisk omvårdnad vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.   upp

 

 

 

 

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän