Dramat kring forskningen på stamceller

av Erwin Bischofberger, 2002 nr. 1

Under det gångna året har livsvetenskaperna i ovanligt hög grad tilldragit sig massmedial uppmärksamhet. De har därmed också blivit ett markant inslag i det offentliga samtalet. Det är framför allt forskningen på mänskliga stamceller som har väckt ett enormt intresse långt utanför experternas laboratorier. Själva forskningen motiveras av kunskapstörst, vetenskaplig nyfikenhet och inte minst ekonomisk vinning. Givetvis syftar den vetenskapliga verksamheten till att befrämja människors hälsa och välbefinnande. Men den handlar också om makt över livet. Denna strävan att få makt över de mänskliga livsprocesserna inbjuder till en etisk diskurs. Etiken som gränsdragningskonst ställer frågan när berättigade ingrepp går över tröskeln till ansvarslösa övergrepp. Det är denna aktuella forskning inom livsvetenskaperna som här skall belysas ur forskningsetisk synvinkel.

Fakta

Stamceller är omogna celler som framför allt på det embryonala stadiet har förmågan att dela sig och utvecklas till alla kroppens celler, organ och vävnader. Det finns olika typer av stamceller (jfr Signum 4/2000). De senaste åren har forskare kommit underfund om att många celler förblir omogna även efter embryonalstadiet och att de därför behåller förmågan att dela och utveckla sig. Det finns en riklig förekomst av stamceller också hos vuxna personer. Dessa stamceller kan rentav ta sig över organbarriären. Blodstamceller eller nervstamceller kan exempelvis fås att bilda leverceller. Syftet med denna forskning är att hjälpa och kanske bota människor med svåra sjukdomar. Det kan röra sig om tumörer, hjärtsvikt, leverskador, diabetes eller neurologiska sjukdomar. Denna forskning på stamceller hos vuxna bedrivs på många forskningscentrum världen över.

Etiskt kontroversiell är forskningen på de embryonala stamcellerna. De finns i det tidiga embryots inre cellmassa. Embryot är då fem till sju dygn gammalt och består av uppemot 200 celler. I sina vetenskapliga undersökningar använder man sig av överblivna embryon efter provrörsbefruktning, som utförts för att ofrivilligt barnlösa par med hjälp av medicinsk teknik skall kunna få barn. Forskning på embryonala stamceller pågår på flera biologiska laboratorier i Sverige. Inom sitt område räknas de svenska forskarna bland de främsta i världen.

Den etiska granskningen av denna forskning har präglats av såväl inställsamhet som svidande kritik. Den etiska inställsamheten bottnar i mångas beundran för den omtalade svenska spetsforskningen på området. Ett nästan enigt vetenskapssamfund, så gott som alla de politiska partierna, några enstaka röster från Svenska kyrkan samt det massmediala utbudet har gett sitt närmast entusiastiska stöd åt denna verksamhet inom den embryonala stamcellsforskningen. Den seriösa forskningsetiska prövningen företräds av en minoritet som har sina rötter i en beprövad filosofisk värdetradition. Det är anmärkningsvärt att minoriteten har beretts relativt generöst utrymme i den offentliga debatten.

Vetenskapsrådets beslut

Det svenska Vetenskapsrådet (VR), som inrättades av regeringen i början av 2001, är landets ansvariga vetenskapliga organisation för statligt grundforskningsstöd. Dess uppgift är att fungera som den för alla vetenskapliga ämnesområden gemensamma myndigheten. Under sitt första verksamhetsår fick VR i uppdrag att granska den redan pågående stamcellsforskningen ur etisk synvinkel. Efter att ha lyssnat till de tre stora ämnesområdenas uppfattningar och efter många veckors egna överläggningar tog VR:s styrelse ställning den 3 december 2001. Rådet publicerade sina beslut och argumenten för dem under titeln “Vetenskapsrådets riktlinjer för forskningsetisk prövning av human stamcellsforskning”. I sina riktlinjer tillåter rådet forskning på alla typer av stamceller, även sådana från embryon som blivit över efter provrörsbefruktning. “Projektet bedöms nödvändigt för att föra forskningen om stamceller framåt.” Riktlinjerna godkändes av ett enhälligt VR. Det är flera kontroversiella inslag som bör lyftas fram ur dessa riktlinjer. VR medger att embryonal stamcellsforskning — i motsats till forskning på stamceller från vuxna eller från navelsträngsblod — rymmer etiska problem. Hur hanterar rådet dessa problem? Rådet väger “den möjliga framtida nyttan av denna forskning mot de eventuella kränkningar och risker som anskaffningen av embryon och forskningen härpå kan innebära”. Det ingår i rådets överväganden att “värdet hos ett embryo inte kan fastställas objektivt”. Mot denna bakgrund går rådet med på “rimligheten och önskvärdheten i embryonal stamcellsforskning”. Premisserna tillåter inte något utrymme för mer än en enda slutsats. Resonemanget är motsägelsefullt och slutsatsen befängd. VR tillämpar uppenbarligen ett manipulativt språkbruk. Vad innebär möjlig framtida nytta, som man väger mot en eventuell kränkning av embryot? Med lite tankemöda kan man mycket väl landa i motsatt uppfattning. Det är embryot som faktiskt existerar och har en egen inneboende utvecklingspotential som ingen kan eller vill bestrida. Och det är den framtida nyttan av embryonal stamcellsforskning som visserligen är möjlig men långtifrån så säker att man utifrån den hypotesen skulle få överordna denna möjliga nytta över det faktiskt existerande embryot. Oredan i VR:s tankegång bottnar givetvis i VR:s uppfattning att embryots (människo-)värde inte kan fastställas objektivt.

Embryots status

Synen på embryot som en rent biologisk funktion måste betraktas som hörnpelare i VR:s argumentation att låta nyttan gå före embryots okränkbara mänskliga existens. En sådan skenfäktning har under en månghundraårig filosofisk historia kallats petitio principii, på engelska begging the question: Man förutsätter det man borde styrka. Visserligen kan embryots inneboende egenvärde inte konstateras med vedertagna empiriska metoder. Under mikroskopet kan man inte hitta något människovärde. Det rör sig om vad filosoferna kallar axiom eller yttersta satser. Dessa kan inte vara föremål för naturvetenskaplig bevisföring utan för ett etiskt förankrat val som har sina rötter i långa och robusta traditioner. Människans historia med framväxten av mänskliga rättigheter är otänkbar utan axiomets objektiva giltighet. Utan denna objektiva grund skulle rätten till liv vara baserad på rent godtycke. Axiomet att människan under livets alla faser, även den embryonala fasen, skall respekteras för sin egen skull, som mål i sig, är också välgrundad med tanke på de följdverkningar som kränkning av detta axiom leder till. Något spår av denna typ av resonemang letar man förgäves efter i VR:s riktlinjer.

VR har gjort det för enkelt för sig. Med en lätt handrörelse viftar man bort embryots objektiva värde. Motsägelsen blir inte mindre påfallande när embryot plötsligt — liksom på värdeskalans frånsida — på nytt dyker upp som ett i högsta grad objektivt och värdefullt forskningsföremål, som i sig härbärgerar livsbefrämjande stamceller. Som värde i sig har embryot en rent godtycklig ställning, men som medel för andra blir det väldigt reellt och väsentligt, ja, nödvändigt för att föra forskningen framåt. Människovärdet förvandlas till framgång och vinst. Man undrar vad det är för människor som sitter i VR:s styrelse som vägrar att se verkligheten i ett forskningsetiskt sammanhang. Det är frapperande att VR i sina etiska överväganden i praktiskt taget varje stycke blandar in befintlig eller önskvärd lagstiftning. Man förutsätter att befintliga lagar också är etiskt bärkraftiga. Rådet hänvisar till lagen om provrörsbefruktning från slutet av 1980-talet. Lagen tillåter befruktning av många ägg (som tas från kvinnan efter en mer eller mindre intensiv hormonell stimulering) där somliga befruktade ägg “blir över”. Man förutsätter lagens etiska acceptans. Etiska överväganden och övertygelser hämtar sin legitimitet från lagstiftningen, i stället för tvärtom. Den intressanta frågan är inte vad lagstiftning berättigar till, den avgörande frågan är snarare vilka etiska principer lagstiftningen vilar på. VR förstärker en tradition i detta land — som förvisso förekommer även i andra länder — där lagstiftning på förhand betraktas både som etiskt sanktionerad och moraliskt bindande.

Ett politiskt svek

Att VR:s riktlinjer ser ut som de gör kunde man vänta sig. I stamcellsforskningen får man idag göra allt som man kan göra. Argumentationen för denna forskningsetiska färdriktning är antingen motsägelsefull eller obefintlig. Det är uppenbart att vetenskapens intressen också påverkar den politiska processen i landet. En sådan process har kristdemokraterna genomgått och genomlidit. Efter flera turer med inledningsvis kraftfulla invändningar mot embryonal stamcellsforskning gav kristdemokraternas partiledning upp sitt motstånd. Den klarade inte det massmediala trycket. Den 2 december, dagen före VR:s beslut, publicerade Alf Svensson partistyrelsens godkännande av den embryonala stamcellsforskningen. Visserligen aviserar man en “nollvision” men antagligen i medvetande om att en sådan aldrig inträffar. Biologisk forskning följer sin egen logik.

Alf Svensson och kd:s partistyrelse ser positivt på “forskning på embryonala stamceller (som) förväntas kunna ge insikter kring stamcellernas utveckling och styrning som är nödvändig (och som dessutom är) en förutsättning för lyckad klinisk användning, det vill säga patientnytta”. Denna syn strider emellertid mot kd:s principprogram: “Det absoluta och omedelbara människovärdet är knutet till människans existens, från tillblivelsen till livets slut” (DN 01-12-02). De etiska principerna och de politiska tillämpningarna går inte ihop. Kan man samtidigt vara kristen personalist, etisk utilitarist och politisk opportunist? Kd:s partiledning tror sig klara denna cirkelns kvadratur. Massmediala megafoner jublade. När de svenska kristdemokraterna — liksom alla de andra riksdagspartierna — har träffat sitt vägval, kan de inte räkna med stöd från kristdemokratiska partier inom EU och i andra länder. Det är numera ett välkänt faktum att man i Tyskland och en lång rad andra länder inte får forska på embryon. Det tyska parlamentets etikkommitté röstade nyligen mot importen av embryonala stamcellslinjer (från Israel) med 26 röster mot 12. Kd har nu fått stämpeln på sig att hävda varje mänsklig varelses okränkbara egenvärde i sina högtidliga deklarationer men inte i den bistra verkligheten.

Fortsatt reflektion

Vetenskapsrådet har tagit ställning, de politiska partierna har fattat sina beslut. Den politiska processen som kan leda till lagstiftning fortsätter. Biologisk och medicinsk forskning är helt visst oumbärlig. Den ökar kunskapen om människan som biologisk varelse och hennes utsatthet i en ofta farlig livsmiljö. Forskningen bidrar till människans hälsa och välbefinnande, men inte vilken forskning som helst. Etiken är konsten att dra gränser mellan berättigade ingrepp och oförsvarliga övergrepp, mellan rätt och fel. Det finns redan idag framgångsrika metoder att skapa och utveckla stamceller från navelsträngsblod och från vuxnas organ och vävnader. Det finns varken övertygande argument eller någon praktisk nödvändighet att sanktionera embryonal stamcellsforskning, när bättre alternativ står till buds.   upp

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän