Makten över liv och död

av Erwin Bischofberger, 2001 nr. 1

Strax före jul, den 19 december 2000, antog det brittiska underhuset nya riktlinjer för tillämpningen av en lag från 1990 om forskning på embryon. De nya bestämmelserna flyttar ut de gränser för medicinsk forskning och klinisk praxis som drogs upp 1990. De senaste tio åren har man med stöd i lagen och de konkreta direktiven fått bedriva forskning på embryonala celler under livets två första veckor. Dessa celler brukar vara överblivna ägg efter provrörsbefruktning. Forskningen syftar till att bättre förstå och möjligen förbättra fortplantningsprocessen. De nya riktlinjerna tar kvalitativt nya steg bortom lagens ursprungliga avsikter. Med 366 mot 174 röster fattade underhuset beslut om att klona embryonala mänskliga celler i syfte att odla fram stamceller. Beslutet fattades utan de vanligen mycket stränga partipolitiska bindningarna. Motståndarna och tillskyndarna till de förändrade direktiven kom från alla politiska läger. Än så länge har det brittiska överhuset inte tagit ställning men torde knappast kunna upphäva underhusets beslut.

Nya direktiv i Storbritannien

De nya direktiven har en lång förhistoria. För snart två år sedan tillsatte den brittiska regeringen en expertkommitté som fick i uppdrag att utreda frågan om kloning av celler från mänskliga embryon skulle få genomföras för att befrämja den medicinska forskningen och därmed lägga grunden för behandlingen av svåra sjukdomar som Parkinson, Alzheimer, leukemi eller diabetes m.m. I mitten av augusti 2000 rekommenderade kommittén regeringen, att kloning skulle få förekomma men endast för att framställa nya celler och organ och inte för att skapa hela organismer, dvs. kopior på människor. Nu som förr måste all forskning på mänskliga embryon anmälas till en 1990 inrättad myndighet och bedömas av ett etiskt råd. Det är dessa förslag som det brittiska underhuset har antagit.

I sitt beslut fick parlamentet stöd av landets ledande vetenskapliga råd, läkaresällskap och patientföreningar. Forskarna betraktar kloning som nyckeln till att i framtiden kunna bota sjukdomar som sjukvården idag står hjälplös inför. Till dessa hör, förutom de redan nämnda, bränn- och ryggmärgsskador samt organsvikt. Metoden innebär att man efter en provrörsbefruktning tar fram och massodlar stamceller från befruktade ägg efter några celldelningar. Dessa stamceller är omogna eller “öppna” och kan ge upphov till samtliga andra celler i kroppen, exempelvis hjärn- eller hudceller och möjligtvis hela organ. Problemet blir inte mindre när underhuset också har beslutat om att i vissa fall tillåta överföring av en cellkärna (med hela det genetiska budskapet) från en vuxen människa till urkärnade stamceller. Visserligen måste tillstånd inhämtas till varje enskilt projekt. Men sådana celler kan inte bara utvecklas till vissa organceller utan till en hel organism. Cellerna rymmer potentialen till en hel människa. Kloning för att odla fram stamceller kan användas för kloning för att framställa genetiskt identiska människor. Storbritannien blir därmed första landet som tillåter kärnöverföring.

I sina överläggningar har både kommittén, regeringen och parlamentet argumenterat för framställningen av stamceller från tidiga embryon. Man betonar, att de nya riktlinjerna har enorma terapeutiska möjligheter. Kommitténs förslag och de nu antagna direktiven har väckt en storm av protester. Både den anglikanska och den katolska kyrkan har avvisat forskarnas och regeringens linje som etiskt oacceptabel. Priset för att odla fram stamceller från embryonala celler blir för högt. En embryonal cell som kan utvecklas till människa är inte ett ting, ett objekt att forska på, ett föremål att användas och sedan kastas. Valet mellan en terapeutiskt mycket lovande metod att behandla sjukdomar, och risken att allvarligt och systematiskt kränka det som inte får kränkas är inte någon etisk bagatell. Det brittiska parlamentet har träffat sitt val på synnerligen bräckliga etiska grunder. ändamålet, hur förträffligt det än må framstå, får inte helga sådana medel som i själva verket inte är medel. De är istället mål i sig och skall därför respekteras för sin egen skull. Här föreligger både en värdekonflikt och en språkförbistring som de något pragmatiska britterna inte har ägnat den uppmärksamhet som problemet förtjänar.

Ny lag i Holland

Tre veckor före det brittiska parlamentsbeslutet om forskning på stamceller i livets början stiftade det holländska parlamentet en ny lag om eutanasi vid livets slut. Det brittiska beslutet ämnar befrämja liv med medel som inte är några medel, det holländska att utsläcka liv som inte längre anses värt att leva. I båda fallen legitimerar man ingrepp som till det yttre är helt skilda men i sin kärna döljer en jämförbar problematik, nämligen makten över livet och döden. Den nya lagen i Holland hade föregåtts av en 25 år lång debatt som ibland lett till åtal. Kontroversen mynnade ut i pragmatiska direktiv utfärdade av den holländska regeringen. Dessa direktiv skapade en gråzon där eutanasi tolererades på vissa villkor. Enligt en internationellt vedertagen definition innebär eutanasi att en läkare avsiktligt avslutar en svårt sjuk patients liv på dennas begäran. Det hör till eutanasibegreppet att dödsorsaken kommer utifrån, i vanliga fall från en dödande injektion. Denna handling hör hemma under brottsrubriceringen dråp. Termen “att låta dö” innebär att man låter den dödliga sjukdomen eller skadan ha sin gång när den inte längre går att bota. Här kommer döden inifrån. Att avstå från livsförlängande behandling av en patient med utsiktslös prognos — men att professionellt och aktivt lindra hennes plågor — svarar mot högt ställda medicinska och etiska krav.

Den nya eutanasilagen antogs av det holländska parlamentet med 104 röster mot 40. Socialdemokraterna (PvdA), liberalerna (VVD) och demokraterna (D66) röstade för, kristdemokraterna (CDA) och ett par små kalvinistiska partier röstade emot. En av de drivande krafterna bakom tillkomsten av den nya lagen är det för hälsoministeriet ansvariga statsrådet Els Borst (D66). Innan hon fick sin höga politiska befattning var hon chefsläkare på universitetssjukhuset i Utrecht och ordförande i det holländska hälsorådet. Tillsammans med justitiedepartementets chef Benk Korthals (PvdA) betraktas hon som en av banbrytarna för den nya lagen. Denna måste formellt godkännas av parlamentets andra kammare, senaten, vilket väntas ske i år.

Om man ser till lagens bokstav betraktas eutanasi fortfarande som kriminell handling och har fortfarande sin plats i den holländska straffrätten. Men läkare i Holland gör sig enligt den nya lagen inte längre skyldiga till brott när de hjälper en patient som själv önskar eutanasi, om patienten lider av en obotlig och plågsam sjukdom och om läkaren inhämtar en second opinion från en kollega. Dessutom måste den för eutanasifrågor ansvariga lokala myndigheten informeras om varje eutanasiingrepp. Den egentliga polemiken kretsade kring åldersgränserna. För barn upp till 16 år är föräldrarnas samtycke nödvändigt. För 16- och 17-åriga ungdomar måste föräldrarna dras in i beslutsprocessen, men ungdomarna har sista ordet.

Den hotade värdegemenskapen

Besluten i det brittiska underhuset och det holländska parlamentet har fattats oberoende av varandra. Det är emellertid svårt att bortse från ett samband i sak, i synnerhet i fråga om människosynen. Människan och hennes liv står till förfogande: hon blir föremål för medicinsk forskning, kliniska ingrepp och inte minst ekonomisk vinning för både statsfinanserna och den privata läkemedelsindustrin. Livet utan hög livskvalitet och därmed också nyttovärde har svårt att hävda sig. Livets värde beräknas utifrån den vinst och den avkastning det ger. Nyttoprincipen undergräver människovärdesprincipen.

Två länder inom EU har på olika sätt men utifrån samma motiv överskridit de allmänt vedertagna etiska och politiska gränserna. Infektionsrisken för de övriga länderna i unionen är överhängande. För Sveriges del är immunförsvaret mot dessa infektioner fortfarande relativt starkt, men ingen vet när det kommer att brytas ner. De halvhjärtade, här och var slarviga informationerna och de snarast likgiltiga reaktionerna mot händelserna i de båda länderna bådar inte gott. De nya riktlinjerna i Storbritannien och den nya lagen i Holland döljer ett direkt destruktivt hot mot demokratin i samhället. Under demokratins täckmantel fattar man beslut med totalitära inslag. Besluten påstås vara fattade i demokratisk ordning. Visserligen är det knappast någon som tvivlar på att besluten Är fattade i formellt demokratisk ordning. Men demokratins uppgift är också, och framför allt, att värna de värderingar utan vilka ett samhälles fortbestånd avsevärt kan försvåras. När ett lands parlament ger grönt ljus för förbrukande forskning i livets början och aktivt och avsiktligt dödande i livets slut har det misslyckats i sitt uppdrag att värna och befrämja livet.   upp

 

 

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän