Nya bud om liv och död

av Axel Carlberg, 1997 nr. 8

Peter Singers besök bland oss har ånyo satt fart på debatten om det vi kallar för “människovärde”. Svenska Dagbladet lät den 29 oktober publicera en salva riktad mot Singer signerad Alf Svensson och Per Landgren, vilket i sin tur föranledde en snabb replik från Torbjörn Tännsjö (Singers svenska bundsförvant) som obarmhärtigt avslöjar kristdemokraternas inkonsekventa etiska resonemang. Genom att stödja den nuvarande svenska abortlagstiftningen, hävdar Tännsjö, har Alf Svensson och kristdemokraterna de facto godtagit Singers mest grundläggande påstående: att det finns en moraliskt relevant skillnad mellan olika typer av mänskligt liv. Tännsjö har i sak rätt i sin kritik av kristdemokraternas etiska plattform. För att komma åt Singer (och Tännsjö) måste man formulera ett mer konsekvent resonemang utifrån principen om livets helgd.

Singer är en ambitiös filosof. Han nöjer sig ingalunda med att verka för en förbättring av djurens situation. I själva verket är hans mål att störta den gamla moraliska ordningen, grundad på judiska och kristna värderingar, och ersätta den med en ny moralisk uppfattning. Denna ambition kommer tydligast till uttryck i den bok som han gav ut 1994 med titeln: Rethinking Life and Death. The Collapse of our Traditional Ethics. Här utför han en väl genomförd analys av synnerligen svåra medicinsk-etiska fall (till exempel fallet med de två “dödförklarade” kvinnor som “hölls vid liv” under en längre tid för att föda sina barn). Därvid kommer han fram till slutsatsen att våra etiska ställningstaganden inte kan grunda sig på några självklara moraliska rättesnören.

Gränserna mellan liv och död, människor och icke-människor, mellan gott och ont är suddiga. Naturen är ingen säker ledfyr för moralisk handling, Gud existerar inte och livet är inte heligt. Det är vi människor som, enligt Singer, ytterst måste avgöra vad som är rätt och fel utifrån en bedömning av våra handlingars konsekvenser i förhållandet till målet som är att maximera lyckan i världen.

Som den utomordentliga pedagog han är sammanfattar Singer, i bokens avslutning, sina huvudteser i en pentalog (fem bud) som avser att ersätta den gamla dekalogen (Guds tio bud). Den nya lagens stentavla lyder:

1. Inse att värdet på mänskligt liv varierar.
2. Ta ansvar för konsekvenserna av dina beslut.
3. Respektera den enskilde personens önskan att få leva eller dö.
4. Låt endast sådana barn som är önskade komma till världen.
5. Diskriminera inte på grund av arttillhörighet.

Här nedan anges tre skäl varför Peter Singers idéer endast kan anses höra hemma i filosofiböcker och inte kan tjäna som grundvalar för en ny moralisk ordning i samhället.

I. Vi bör inte förfoga över mänskligt liv

I sina skrifter tillämpar Singer distinktionen mellan biologiskt och personligt liv. Med biologiskt liv avses de omedvetna kemiska processer som styr en organisms utveckling, fortplantning och överlevnad. Med personligt liv avses däremot det liv som upplevs av en självmedveten och autonom individ, eller det liv som erfars av en person. Syftet med distinktionen är att peka på det personliga livets självklara moraliska överlägsenhet över det biologiska livet för att i ett andra steg hävda personens fullständiga rätt att förfoga över sin egen och andras omedvetna biologiska varelse. Singers filosofi har även kallats för personism (till skillnad från personalism) eftersom personens anspråk — och det gäller även icke-mänskliga personer — över biologiskt liv är så total (jämför femte budet). Singer framhåller ofta att ett liv som inte upplevs som meningsfullt för den person vars liv det är, är av ringa värde (jämför första budordet). I detta perspektiv är aborter och barnamord i princip inte omoraliska handlingar eftersom fostret eller spädbarnet inte har något medvetet intresse av att leva vidare. De är omedvetna, icke-personliga individer vilkas liv man kan förfoga över. På samma sätt har en person, det vill säga en medveten individ, som upplever tillvaron som meningslös rätt att förfoga över sitt biologiska liv genom att begära dödshjälp eller genom att begå självmord (jämför tredje budordet).

Denna distinktion mellan biologiskt och personligt liv är en dualismen i modern tappning. De enda egenskaper som Singer räknar som moraliskt relevanta hos människan är hennes självmedvetenhet och tankeförmåga. Det faktum att människan har en kropp som är coexistent med hennes tänkande och som utvecklas parallellt med det anses inte vara betydelsefullt. Det biologiska livet är värdelöst i sig, eller värdefullt enbart som en förutsättning för människans sinnliga upplevelser. Konkret betyder det att det är fritt fram att utnyttja vår biologiska varelse som vi önskar. Produktionen av huvudlösa mänskliga kloner avsedda att tillgodose våra organbehov som nyligen föreslogs av brittiska forskare skulle enligt detta synsätt inte vara i sig omoraliskt. Biologiskt, icke-personligt liv har ju inget värde i sig.

II. Oskyldigt liv bör skyddas

Mycket av den upprördhet som Singers idé har väckt hänger ihop med den hävdvunna uppfattningen att det finns något djupt orättvist med att beröva oskyldiga barn livet, speciellt dem som redan är handikappade och offer för ett tragiskt öde. Den etik som har dominerat västerlandet har alltid förknippat rättvisa med försvar av de oskyldiga. Att beröva en oskyldig människa livet heter mord eller dråp, att döma en person som är oskyldig till ett brott kallas justitiemord. Hela meningen med rättsväsendet är ju att säkerställa och försvara de oskyldigas och svagas rättigheter och integritet mot övergrepp från tredje part. Ett gammalt ordspråk lyder: Ubi innocens formidat damnat iudicem (När den oskyldige känner fasa dömer han domaren). För utilitarister som Peter Singer är begreppet oskyldigt liv helt främmande eftersom det inte finns några handlingar som i sig är omoraliska eller orättvisa (jämför andra budordet). Rättvisans innehåll bestäms av samhällets representanter (med eller utan medborgarnas samtycke), och moralen består i vad som ökar de flestas lycka. Men vad händer om lagen inte erkänner vissa individer som oskyldiga, om lagen inte kan garantera att deras intressen tillvaratas, eller om den helt enkelt berövar dessa individerna deras rättigheter? I Singers filosofi finns det ingen spärr mot att de oskyldiga offras i nyttomoralens namn och majoritetens intressen.

III. Det mänskliga livets värde varierar inte

Singer hävdar att endast de barn som är önskade bör sättas till världen (jämför fjärde budet). Frågan är dock vilka dessa önskade barn egentligen är: Är det endast de barn som föräldrarna väljer? Eller är det endast de som läkarna anser tillräckligt friska? Eller är det kanske de som enligt en mer allmän föreställning uppfyller ett visst minimikrav av normalitet eller livskvalitet? Singer skulle svara ja på alla dessa tre alternativ. Ribban ligger högt. Vad han egentligen vill säga är förstås att så få barn som möjligt bör önskas och sättas till världen.

Det är inte i huvudsak överbefolkningsproblemet som Singer vill komma åt när han talar för selektiv abort. Hans idé är snarare att världen skulle må bättre om fler människor vore lyckliga och om barn kände sig mer välkomna. Det märkliga är dock att Singer förknippar graden av önskvärdhet med både fysisk hälsa och föräldrarnas kvalitetsbedömning, och lyckan med det som behagar en välmående västerländsk professor i filosofi. Är det inte snarare så att världen skulle bli lyckligare om vi lärde oss att se verkligheten mer från varandras perspektiv, det vill säga om vi respekterade varandra mer, och anpassade vårt samhälle så att alla, inte minst handikappade barn, kände sig mer välkomna och inte bara önskade utan också älskade? Det enda sättet att vederlägga Singers resonemang och dess fasansfulla konsekvenser är att hävda, inte bara att det finns ett abstrakt människovärde, utan att det mänskliga livet är heligt, det vill säga okränkbart från befruktningsögonblicket. Det är inte bara autonoma individer och de som kan hävda sina rättigheter som bör omfattas av samhällets rättsskydd utan alla mänskliga organismer som uppvisar en aktiv potentialitet till att utvecklas och mogna, samt alla mänskliga organismer som vid livets slut fortfarande uppvisar någon form av inre naturlig strävan att leva vidare. Människan är en helhet av kropp och ande som inte kan delas upp i egenskaper av varierande värde, det oskyldiga livet bör skyddas från övergrepp och alla barn som föds i vår värld, oavsett handikapp, bör känna sig välkomna.   upp

 

 

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän