Transplantationer från djur

av Erwin Bischofberger, 1997 nr. 8

Den 6 mars i år beslöt regeringen att tillsätta en kommitté med uppgift “att bedöma etiska, medicinska, juridiska och djurskyddsmässiga aspekter av överföring av organ, vävnad eller celler från djur till människa”. Sverige tillhör de länder som bedriver mest forskning inom detta biotekniska ämne. Det finns här i landet minst ett dussin forskargrupper som är aktiva på området. Det förutspås att xenotransplantationer kan bli vanliga inom loppet av 5—10 år (xenon grekiska: främmande, här artfrämmande).

Bakgrunden till att använda sig av djurorgan och vävnader från djur är givetvis bristen på tillgång på organ från människa. Idag kan man med framgång transplantera njure, lever och hjärta och ge människor med leversjukdomar, njur- och hjärtsvikt goda chanser till ett fungerande liv igen. även med lungtransplantationer når man goda resultat. För vissa patienter med svår diabetes kan man utföra transplantation av bukspottkörteln. I Sverige genomgår årligen ett par hundra personer njurtransplantation. Men det räcker inte med de donerade organ som står till förfogande. Antalet nyss avlidna organdonatorer har minskat från nära 150 för tio år sedan till ungefär 100 de senaste åren. Köerna för transplantation har vuxit. För närvarande väntar mer än 500 njursjuka på transplantation. Var femte patient på väntelistan dör innan man hittar ett nytt hjärta eller ett annat livsviktigt organ. Uppenbarligen ökar klyftan mellan behov av och tillgång på organ. Det är skäl nog att hålla utkik efter djurorgan som skulle kunna förlänga svårt sjuka människors liv.

Vetenskaplig landvinning 

Djurorgan som skall kunna transplanteras till behövande människor ställer minst två höga och komplexa krav på vetenskapen. För det första måste biotekniska metoder överlista människans immunförsvar mot främmande organ. Vanligtvis kan kroppens eget skyddsvärn känna igen och stöta bort främmande organ inom loppet av sekunder. Sedan början av 80-talet har den biologiska grundforskningen och den kliniska prövningen utvecklat mediciner som är i stånd att stävja den mänskliga organismens akuta försvarsreaktion (hyperacute rejection). Denna är emellertid begränsad till överföring av organ från människa till människa. Immunförsvaret mot artfrämmande organ kan medicinen fortfarande inte bryta ner.

Det är också därför som biovetenskapen har sökt och funnit en metod för att ytterligare lura det biologiska försvarssystemet. För ett par år sedan började man genetiskt modifiera djur så att deras organ blir människokompatibla. Det innebär att den mänskliga kroppen inte längre uppfattar en genetiskt avkodad grisnjure som helt artfrämmande. På så sätt blir kroppens immunreaktion mot artfrämmande men transgena organ mindre häftig. Enligt dagens vetenskapliga bedömning kommer inom överskådlig tid förbättrad medicinering att få fullt grepp om immunsystemets avstötningsmekanismer. Både i Storbritannien och USA har man redan utvecklat transgena grisar. I USA pågår för närvarande forskning där grisceller används som alternativ till mänskliga celler från foster för patienter med Parkinsons sjukdom. Sammanlagt tolv patienter med Parkinsons sjukdom och sex patienter med Huntingtons sjukdom (danssjuka) har i USA behandlats med embryonal nervvävnad från grisar. Behandlingen av sjuka människor med artfrämmande celler har alltså nått stadiet av klinisk prövning.

Den amerikanske forskaren Peter Laing lovar att medicinska tillsynsmyndigheter redan år 2000 skall ge grönt ljus för klinisk verksamhet med överföring av xenogena organ, vävnader och celler till människan. När de medicinska och tekniska problemen är lösta måste man räkna med en kraftig ökning av verksamheten. Tillgången på ett gränslöst antal genetiskt framselekterade organdonatorer från djurvärlden kommer att få efterfrågan att skjuta i höjden. Om organ från djur kunde användas skulle organ alltid finnas tillgängliga för omedelbart bruk.

Om man skulle gå i land med att skapa djurorgan med önskade egenskaper skulle själva transplantationerna endast kunna inskränkas av finansiella begränsningar. Det är trots allt dessa som till sist bestämmer längden på väntelistorna. Om man i framtiden lyckas överskrida de biotekniska och de finansiella trösklarna kommer enligt Laing de njurtransplantationerna i världen att öka från idag 35 000 till 300 000 år 2010, hjärttransplantationerna från 3 000 till 110 000, lungtransplantationerna från 1 200 till 30 000, och de kombinerade hjärt-lungtransplantationerna från 150 till 20 000. För att möjliggöra sammanlagt 500 000 transplantationer med xenogena organ skulle man behöva bygga upp ungefär 320 svinstallar till en kostnad av drygt 4,5 miljarder kronor.

Etisk gränsdragning 

Ur etisk synpunkt är först och främst djurens livs- och skyddsvärde föremål för debatt. Det råder i Sverige en egendomlig diskrepans mellan djurens egenvärde som proklameras i högtidliga tal och statliga utredningar, och djurens bruksvärde som är förhärskande i den vardagliga verkligheten. Visserligen råder i så gott som all etik en mer eller mindre stor klyfta mellan ideal och verklighet. Men beträffande djuren är inte ens idealen eller de etiska grundprinciperna definierade.

Samtidigt kan man observera en ökande etisk profilering hos en rad tänkare idag (inte endast hos den australiensiske filosofen Peter Singer) som vill ge djuren en högre moralisk status än vad de hittills har åtnjutit med tanke på människans behandling av dem. Många människor finner tanken stötande att man använder sig av genetiskt förändrade och anpassade grisar samt primater såsom babianer och schimpanser som reservdelslager för människans organbehov. Primaterna liknar människan både till sin genotyp och sin fenotyp. De röster har blivit få som säger att man får förfara med högre djurorganismer hur som helst. De flesta menar att man bör tillskriva djuren någon form av egenvärde. De är inte endast ting som människan fritt får förfoga över.

Det etiska idealet är alltså fortfarande otydligt, men det får trots allt vissa konturer. Både Genteknikutredningen (SOU 1992:82, jfr Signum 1992 nr 8) och Miljöbalken (SOU 1993:27, jfr Signum 1993 nr 4) skiljer tydligt mellan djurens egenvärde och deras bruksvärde. De etiska avvägningarna blir särskilt betungande i fråga om djurhållning och användning av djur i medicinsk och annan forskning. Enligt de nämnda utredningarna måste människan tydligare än hittills etiskt motivera sina ingrepp i djurens liv för att undvika övergrepp. För närvarande behandlas Miljöbalken i riksdagen.

En synnerligen viktig invändning mot xenotransplantationer är den stora risken att man med djurorgan också för in okända men sjukdomsframkallande virus i människans kropp. Ju mer människans och djurens organ liknar varandra, desto större är faran att infekteras av samma virustyper. Det finns virus som är helt harmlösa i djurorganismen men som kan vara dödliga för människan. Många forskare menar att aids-viruset härstammar från en nära genetisk släkting till människan. De menar att liknande sjukdomar kan etablera sig i människan om man transplanterar djurorgan till henne. Det är visserligen möjligt att testa djur mot kända sjukdomsalstrare. Men det är de okända sjukdomshärdarna som vållar bekymmer.

Om man hade ett gränslöst förråd av organ från djur skulle förmodligen också hela människans livsstil, ja hela människosynen, komma att påverkas. Människan skulle på nytt reduceras till en biologisk maskin som skall fungera och som vid behov kan repareras med de oumbärliga reservdelarna. När man från början kan räkna med att få ett nytt hjärta, nya lungor och en ny lever när de egna organen brister behöver man kanske inte göra några större ansträngningar i sin konkreta livsföring. Medvetenheten om ansvaret för den egna organismen kan lätt undergrävas när man dagligen får se friska och fräscha organ på tidningarnas reklamsidor.

Maning till försiktighet 

I Sverige finns det inte något regelverk för xenotransplantationer. Lagen tillåter svenska forskare att delta i den internationella kapplöpningen att använda lämpliga organ från nära besläktade och dessutom genetiskt modifierade djur. Vid målet väntar stora vinster, men möjligtvis än större risker. I en rapport daterad januari 1997 konstaterar det brittiska hälsoministeriet, att den brittiska regeringen för närvarande inte är beredd att tillstyrka kliniska försök på människa, mest på grund av risker för spridning av smitta. även inom flera internationella organisationer diskuteras frågan. Man manar allmänt till största försiktighet.

För en politisk lösning av frågan står — förutom de nämnda etiska invändningarna — ytterligare minst två hinder i vägen. För det första saknar social — och hälsovårdsdepartement jorden runt ekonomiska medel att finansiera det stora antalet xenotransplantationer med offentliga medel. Det är mycket väl möjligt att ekonomiska överväganden kommer att sätta stopp för forskarnas spekulationer. Återstår att se, om de rika även på detta område skall få dra fördel av en ny teknik på privata kliniker. För det andra blir det praktiskt taget omöjligt att avgöra vilken patient som skall få ett organ från människa och vilken som skall få ett organ från djur.

Det finns faktiskt en, om än smal, utväg. Den statliga kommitté som skall belysa och bedöma xenotransplantationens möjligheter i Sverige gör nog bäst i att först och främst befrämja överföring av organ från människa till människa. I länder som Spanien och USA men också Finland och Portugal är det relativa antalet nyss avlidna organdonatorer mer än — eller nästan — dubbelt så stort som i Sverige, trots att allmänheten i Sverige är positiv till organdonation. Med ledning av utländska erfarenheter skulle vi kanske kunna öka antalet donatorer här hemma. Att föra över organ från människa till människa befrämjar djurens skyddsvärde, bevarar människan från oförutsedda farliga virusepidemier och gagnar inte minst medmänsklig solidaritet.

Källor Dir. 1997:44. Kommittédirektiv om Överföring av organ och vävnad från djur till människa Gäbel H., “Växande köer för transplantation i Sverige.” Läkartidningen 1997 nr 43 Laing P., The Unrecognised Potential of Xenotransplantation. Salomon Brothers. London 1996   upp

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän