Utilitaristiskt bedrägeri i stamcellsforskningen

av John D. Hagen jr , 2007 nr. 6

Artikelförfattaren hävdar med ett antal exempel att ett naivt önsketänkande grasserar bland dagens förespråkare för embryonal stamcellsforskning. Dagens utilitarister reducerar den mänskliga naturen till dess ytligaste fysiska grund och beaktar inte alls de etiska komplikationerna i samband med denna forskning.

Jeremy Benthams skelett sitter till offentligt beskådande i en glasmonter vid University College i London. Bentham, utilitarismens grundare, efterlämnade noggranna instruktioner för hur hans kvarlevor skulle hanteras vid hans död 1832. Hans kropp skulle användas för en offentlig föreläsning i medicin, sedan dissekeras och därefter kläs och försättas i en ställning ”som försänkt i tankar”. Denna figur, krönt med Benthams noggrant konserverade skalle, skulle sedan visas upp som en inspiration för ”mina lärjungar”.

Som det kan gå när utilitaristiska system ska förverkligas tog också Benthams planer oväntade vändningar. Den medicinska föreläsningen ägde rum mitt i ett makabert åskväder, vilket framställde talaren i olycksbådande skuggor. Benthams mumifierade ansikte var så skrämmande att det fick ersättas av en mindre otäck vaxkopia. Den riktiga skallen stals upprepade gånger och bars omkring likt Medusas huvud i generationer av skolelevers bus och upptåg. Kroppen var känd som en skämtleksak som presenterades vid kollegiala sammankomster och fester. Så hade Benthams detaljerade plan för att förbättra mänskligheten med sina kvarlevor endast resulterat i en makaber fars.

Benthams mumie slår en som en sinnebild för det utilitaristiska bedrägeri som omger stamcellsforskningen idag. De som förespråkar destruktion av embryon argumenterar utifrån en ren pragmatism som är avsedd att maximera den sociala nyttan och samtidigt minimera det mänskliga lidandet. Men deras system innefattar det värsta av benthamismen – naivitet, likgiltighet inför icke avsedda konsekvenser och förakt för etiska frågor. Det finns något hjärtknipande i Benthams malätna lik som ekar i de illusioner om evig ungdom som omger kampanjen för stamcellsforskningen.

Utilitaristernas förakt för etik


Till skillnad från många radikala reformivrare hade Jeremy Bentham ringa respekt för abstrakta mänskliga rättigheter. Han gjorde sig lustig över den amerikanska självständighetsförklaringen och den franska deklarationen om människans rättigheter och kallade dem ”högtravande nonsens”. Benthams system reducerade meningen med livet till förmågan att ha ett medvetande, att känna, och reducerade etiken till ett maximerande av njutning och minimerande av lidande. I hans ögon var abstrakta moraliska resonemang irrationell sentimentalitet.

Benthams inställning genomsyrar dagens kampanjer för embryonal stamcellsforskning. Ett slående exempel är Michael Kinsleys uppsats Bioethicists Fiddle as Patients Keep Dying. Kinsley kräver ytterligare federala medel för forskning på embryon i efterdyningarna av att sydkoreanska forskare hävdat att de hade lyckats massproducera embryonala stamceller (ett påstående som senare visade sig vara en gigantisk bluff). Han förkastar begäran om att skjuta upp forskning på embryon ”medan vi tänker igenom moralen och allt det där”. Kinsley hånar motargument och kallar dem ”abstrakta och poetiska, som oroar sig för mänsklighetens natur och struntsaker” (mina kursiveringar).

Sådan retorik genljuder av Benthams otålighet med röster som i den allmänna etiska debatten talade för försiktighet. Få tänkare var mindre oroliga för icke avsedda konsekvenser av att ändra på långvariga sociala normer. Benthams bok Book of Fallacies drev gäck med alla slags försiktighetsargument – förhalningsargumentet (the ”Procrastinators Argument” [lat. procrastinatus ’uppskjutande till morgondagen’]), snigelfartsargumentet (the ”Snail’s Pace Argument” [allt i sin tur, ingen brådska], Misstrons misstag (the ”Fallacy of Distrust”), eller Vad ligger bakom? (Whats at the Bottom?), ”Vargen kommer” (the ”Hobgoblin Crier” [eg. trollet som stadsutropare]) och så vidare. Han hade däremot det största förtroende för förnuftets förmåga att beräkna lyckan och lidandet som skulle följa av olika handlingssätt och att fatta beslut på grundval av detta.

Benthamsk naivitet

Utilitaristiskt tänkande uppmuntrar oundvikligen godtrogna och ogenomförbara projekt. Chesterton sade att helt förvärldsligade människor inte ens begriper sig på världen. Det gällde i synnerhet Bentham, som ödslade stor energi på naiva projekt, framför allt inom kriminalvårdsområdet. (Bland annat förespråkade Bentham att man skulle hänga dockor och iscensätta skentortyr av maskerade kriminella för att offentligt skrämma människor samtidigt som man tillfogade dem minsta möjliga lidande.)

Naivt önsketänkande grasserar bland dagens förespråkare för embryonal stamcellsforskning. Euforiska uppfattningar om att mirakelkurer är nära förestående återfinns på tidningarnas debattsidor över hela landet och i politiska kampanjer. Senator Arlen Specter (republikan från Pennsylvania) har basunerat ut stamcellsforskning som ”en verklig ungdomens källa”. Senatorn Dianne Feinstein (demokrat från Kalifornien) uttryckte mångas åsikt när hon tyckte att ”embryonal stamcellsforskning kanske har nyckeln till boten mot Alzheimers”. Och förre senatorn John Edwards hävdade att ”människor som Christopher Reeve kommer att kunna gå, stiga upp ur den där rullstolen och gå igen”.

Allt detta är grandiosa fantasifoster. Faktum är att embryonala stamceller undgår kontroll. När de har injicerats i djur eller odlats i petriskålar ger de ofta upphov till teratomata (mardrömslika tumörer, inom vilka alla sorters cellvävnad – hud, hår, tänder – blandas). Dessa celler är designade för att växa i embryot, reglerade av komplicerade signaler. Själva plasticiteten, formbarheten, som fascinerar forskarna gör cellerna genetiskt instabila, hypertrofiska – sjukligt förstorade och tumörbenägna. De är alldeles för riskfyllda för att kunna användas i kliniska försök inom överskådlig tid.

Den mest bedrägliga stamcellsretoriken handlar om en förmodad bot mot Alzheimers sjukdom. Alzheimers är den sjukdom som på grund av sin komplexitet är minst trolig att någonsin kunna botas genom stamceller. Men det är just det framtida botandet av denna sjukdom som oftast basuneras ut av stamcellsförespråkare. Rick Weiss, vetenskaplig skribent på Washington Post, citerar en stamcellsforskare på denna punkt: ”Till att börja med behöver människor en saga … de behöver en berättelse som är relativt lätt att förstå.”

Utilitarismen berättar sagor därför att den är trångsynt. Den bortser från uppenbara sanningar i sina naiva beräkningar av lycka och lidande. Som John Stuart Mill påpekade for Bentham vilse när han bortsåg från den mänskliga naturens djupaste dimensioner. ”Det mest besynnerliga är att han inte i någon av sina skrifter erkänner att samvetet existerar”, sade Mill. ”’Samvete’, ’princip’, ’moralisk rättrådighet’, ’moralisk plikt’ … varken ordet självrespekt eller det som ordet syftar på återfinns en enda gång, så vitt vi kan minnas, i någon av hans skrifter.”

Dagens moderna utilitarister reducerar den mänskliga naturen till dess ytligaste fysiska grund. Kinsley, till exempel, avfärdar embryonala mänskliga individer som ”biologiskt mer primitiva än en mygga”. En sådan reduktionism banar väg för hans gycklande med ”moralen och allt det där … den mänskliga naturen och struntsaker”. Och eftersom den skalar bort hela den antropologiska och andliga kontexten kring stamcellsforskningen, så underlättar ett sådant tänkande de stora bioteknikföretagens manipulativa bedrägeri.

Kampanjer för offentlig finansiering av forskning på embryon får massivt ekonomiskt stöd av den bioteknologiska industrin. Embryonal forskning är så osäker att privata kapitalinvesterare undviker den. På så sätt förespråkar bioteknikföretag benthamska fantasier för att samla in stora forskningsbidrag från staten.

Äkta pragmatism förutsätter god etik

Ironiskt nog har uppbackarna av embryonal forskning fel också på utilitaristiska grunder. Det ändamålsenliga och snabba hoppet om botemedel ligger i icke-embryonala stamceller, vilka inte utgör några etiska problem. Dessa celler drabbas mycket mera sällan av tumörbildning och avstötning än embryonala stamceller. Embryonala stamceller har aldrig använts framgångsrikt för att behandla en enda patient. Adulta stamceller och stamceller från navelsträng, däremot, används redan för att bota fler än 70 sjukdomar.

Man kan hitta dessa sjukdomar listade, med referenser till medicinska tidskrifter, på www.stemcellresearch.org. Denna hemsida drivs av pro-life läkare (inklusive lärare vid läkarutbildningar och professuren vid the Mayo Clinic’s Ethics Council). Den offentliggör artiklar om effektiv användning av adulta stamceller och stamceller från navelsträngen, tillsammans med annan verkningsfull information. (Christopher Reeve kanske aldrig visste att hans största chanser att kunna gå igen låg i stamceller i membranen i hans egen näsa.)

Med ett moraliskt disciplinerat förhållningssätt till stamcellsforskning är sannolikheten mycket större att få fram omfattande fungerande behandling. Ett förhållningssätt som förintar mänskligt liv kommer däremot att fördärva vår vetenskap, korrumpera vår kultur och samtidigt misslyckas med att producera några användbara medicinska resultat. Benthams dammiga mumie är en sorglig symbol för utilitarismens fåfänga när den tillämpas i ett etiskt vakuum.
Utilitaristiska beräkningar är endast användbara när de underordnas högre moraliska normer. Bland dessa normer finns det mänskliga livets absoluta värde och förbudet att använda människor enbart som ett medel för att uppnå ett ändamål. Utilitaristiska program som överträder den gränsen kommer att ge klent resultat. Fruktbar medicinsk forskning kan endast ske när den styrs av det slags moraliska värden som Bentham förkastade som alltför abstrakta – det absoluta, oförytterliga värdet i mänskligt liv.

Översättning: Per Lindqvist publicerad i Signum nr 6/2007.
Artikelförfattaren är advokat och verksam i Minneapolis, Minnesota, USA.
Artikeln var ursprungligen publicerad i tidskriften America den 14 maj 2007.
    upp








Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän