Yttrande från Stockholms katolska stift ang. Betänkandet (Ds 2003:57) Transplantationer räddar liv, 2 mars 2004

Sammanfattning

Stockholms katolska stift instämmer i huvudsak med de förslag som lämnas av utredaren. Stiftet har en positiv inställning till organtransplantationer, men anser också att det råder ett antal oklarheter kring donationer/organtransplantationer. Denna utredning har haft en mycket begränsad omfattning. Stockholms katolska stift efterlyser därför en förutsättningslös utredning av hela transplantationsverksamheten i Sverige.

Om utredarens förslag

Socialdepartementet gav i mars 2003 lagmannen Lars Grönwall i uppdrag att överväga åtgärder som bör vidtagas för att förbättra tillgången på organ för transplantation. Utredaren har i rubricerade Ds 2003:57 framlagt en rad förslag samt givit en summarisk bakgrund till den trängda situation som transplantationsverksamheten befinner sig i.

Promemorian ger vid handen att organbrist är allmänt förekommande i de länder där transplantationskirurgin är etablerad. I samtliga länder minskar tillgången på organ, bland annat som en följd av att fler svårt skadade kan räddas till livet, allvarliga olyckor minskar, indikationerna för transplantationer ökar och allt fler organ är möjliga att transplantera. Det påpekas dessutom att antalet avlidna donatorer i Sverige är jämförelsevis lågt, vilket lett till att antalet transplantationer sjunkit under senare år. Ytterligare en delförklaring till den dåliga tillgången på organ för transplantation kan vara den möjlighet anhöriga enligt svensk lag har att säga nej till transplantation, även om den avlidne själv uttryckt en vilja att låta sina organ doneras.

Stockholms katolska stift har en positiv inställning till organdonationer. Det uttrycks bland annat i det yttrande till regeringen stiftet avgav 1990-10-12 med anledning av Transplantationsutredningens betänkande (SOU 1989:98) och dess rapport Organdonation och transplantation – psykologiska aspekter (SOU 1989:99). Påven Johannes Paulus II höll vid den internationella transplantationskonferensen i rom 2000 ett anförande, i vilket han framhöll Kyrkans positiva syn på transplantationer. Utifrån kristen människosyn ses organdonation som en gest i vilken man ger av sig själv till sin nästa. Påven framhöll att personen är en odelbar helhet av kropp och själ. Donationen är en kärleksgärning som inbegriper hela personen. Påven uppmanade samhällets ledare att främja en ”generositetens och solidaritetens kultur”, som erkänner människans djupt rotade behov av att älska sin nästa.

Samtidigt som Katolska kyrkan månar om organtransplantationer påminner kyrkan om att den döende patientens bästa aldrig får äventyras av hänsyn till den potentielle organmottagaren. Innan frågan om organdonation överhuvudtaget tas upp måste alla möjligheter att rädda patientens liv vara uttömda. Patienten måste dessutom ha dödförklarats. För att minimera möjliga intressekonflikter mellan donator och mottagare ska den personal som slutbehandlar patienten tydligt skiljas från den personal som förbereder transplantationen. Stockholms katolska stift vill också betona vikten av att den döda patientens kropp behandlas pietetsfullt, eftersom den är ett tecken på donatorns värdighet. Om osäkerhet råder om den avlidnes vilja ska de anhöriga tillfrågas. Dessa måste ges nödvändig tid och information för att kunna ta ställning i donationsfrågan. Detta är en grannlaga uppgift för sjukvårdspersonalen, inte minst med tanke på att tidsmarginalerna är knappa. På vissa kliniker har speciell personal till uppgift att stötta de anhöriga så att dessa kommer fram till ett beslut som de anser vara i överensstämmelse med den avlidnes önskan. Vi ser dock med oro på att sådana tjänster är en bristvara, och vad värre är, att sådan personal dras in av ekonomiska skäl.

Stockholms katolska stift ställer sig bakom de slutsatser som utredaren presenterar i promemorian. Stiftet anser självklart, vilket framgår av ovanstående, att insatser bör ske för att öka människors vilja att donera organ. Det får dock inte ske på ett sätt som skuldbelägger dem som inte är donationsvilliga. Varje ställningstagande måste respekteras. Även om det är önskvärt att var och en tar ställning måste förståelse visas för att donationsfrågan är så känslig att alla inte förmår att komma till ett beslut.

Avslutningsvis noterar Stockholms katolska stift att denna utredning haft mycket begränsad omfattning och efterlyser därför en ny, förutsättningslös utredning av hela transplantationsverksamheten i Sverige.

För Stockholms katolska stift

William Kenney
Titulärbiskop av Midica
Hjälpbiskop i Stockholms katolska stift
Generalvikarie


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän