Synpunkter från Katolska kyrkan på förslag till föreskrifter och allmänna råd om fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD)

Katolska kyrkans inställning till prenatal diagnostik och PGD

Katolska kyrkan anser att fostret är en person med okränkbart värde och rättigheter. Med detta som grund lämnar vi följande synpunkter, först på fosterdiagnostik och PDG i allmänhet, därefter på föreliggande förslag till föreskrifter och allmänna råd.

Kyrkan anser att diagnostik av foster är etiskt gott om – och endast om – det gagnar det ofödda barnet. Det som komplicerar en diagnostik med detta syfte är att den måste företas via den gravida kvinnan, som därvid utsätts för ett ingrepp för någon annans skull. Om en sådan konflikt uppstår, vilket sällan torde ske, måste den oföddes väl ha en stark ställning.

Den fosterdiagnostik som syftar till selektiv abort avvisas av kyrkan. Sådan fosterdiagnostik är enligt vår mening en kvalitetskontroll av de ofödda och intar en särställning inom hälso- och sjukvården; traditionellt utförs en undersökning i syfte att kunna behandla, bota eller lindra, vid kvalitetsinriktad fosterdiagnostik ställs diagnosen i syfte att eliminera en individ utifrån vissa kriterier.

Kyrkan ställer sig också tveksam till att diagnostiska metoder används där risk föreligger för missfall eller andra skador. I princip bör undersökningen inte vara mer riskabel än vad en undersökning skulle vara om den utfördes på ett framfött barn. Utifrån kyrkans ovan redovisade inställning till prenatal diagnostik avvisas även PGD. Även detta ser vi som en selektion av foster.

Förslaget till föreskrifter och allmänna råd

Vi inser att råd och föreskrifter om prenatal diagnostik och PGD är en nödvändighet och hälsar ett förslag till dessa med tillfredsställelse.

Det är positivt att det i 3 kap. 3§ understryks att vårdgivaren har ansvar för att möta den krisreaktion som kan uppkomma hos en kvinna i samband med att fosterdiagnostik givit henne information om att hennes barn misstänks ha en avvikelse.

I 3 kap. 6§ punkt 1 betonas vikten av objektiv och pedagogisk information. Även om objektivitet är svårt att åstadkomma, bör detta vara en strävan, varför det är positivt att detta understryks i texten. Värdefullt är det också att det i de allmänna råden och föreskrifterna poängteras betydelsen av pedagogiskt upplagd information. Särskilt betydelsefullt är detta då människor med annan kulturell bakgrund skall informeras. Deras kulturella och religiösa bakgrund bör därvid beaktas.

I 3 kap. 6§ punkt 2 framhålls att möjligheter till eventuella behandlingsalternativ skall ingå i rutinerna för informationen. Detta är en förutsättning för att föräldrarna skall kunna fatta ett självständigt beslut. Vi vill här påpeka att ”behandling” inte bara bör syfta till medicinska åtgärder utan även inkludera de sociala och pedagogiska insatser som står till buds för barn och familjer med olika sjukdomar och funktionshinder.

I 3 kap. 6§ sägs i punkt 3 att rutiner skall finnas som säkerställer att kvinnan och hennes partner blir informerade om att det finns stöd att få vid en sådan kris. Vi vill i det sammanhanget peka på att en liknande situation även kan uppkomma då kvinnan och hennes partner står inför valet att tacka ja eller nej till föreslagen fosterundersökning. Också detta bör, enligt vår mening, vårdgivaren ha beredskap att möta.

Ordval

Vi vill med dessa synpunkter rikta uppmärksamheten på de ordval som förekommer i förslagen till föreskrifter och allmänna råd.

Vi ifrågasätter ordet ”erbjuda”. (Se exempelvis 3 kap. 2§ och 4 kap. 1§.) Ordet ”erbjuda” har en positiv innebörd; man erbjuder någon något i bästa välmening. Från ett ”erbjudande” har man svårt att avstå. För att uppnå den objektivitet som föreliggande text understryker vikten av, och för att stödja kvinnans/parets fria val, vore ett annat ordval att föredra, till exempel ”information om” eller ”möjlighet till… föreligger”.

I 3 kap. 5§ punkt 4 står att kompetens skall föreligga för att ”bemöta etiska och andra frågor som en kvinna och hennes partner kan komma att ha…”. Ordet ”bemöta” är enligt vår mening olyckligt valt. ”Bemöta” används för att ”gå i svaromål mot någon eller något”. Det kan knappast vara detta som åsyftas; att sjukvården utifrån vissa värderingar argumenterar mot föräldrars etiska ståndpunkter. Ordet ”möta” vore att föredra.

Att möta oro med teknik

I 3 kap. 8§ står i ”allmänna råd” att en gravid kvinna som uttrycker oro ”bör erbjudas fördjupad fosterdiagnostik”. Vi ifrågasätter om oro bör mötas med teknik, d.v.s. om teknik – fosterdiagnostik – stillar den oro som en gravid kvinna upplever. Termen ”erbjuda” har vi redan ifrågasatt, se ovan En rad undersökningar visar att oro för det ofödda barnet är ett naturligt inslag i ett havandeskap. Denna oro bör tas på allvar, i första hand på ett personligt plan. Att per automatik föreslå prenatal diagnostik riskerar att förtingliga såväl kvinnan och hennes situation som fostret. Det är även osäkert om en fosterundersökning stillar oron. Den kan ändå finnas kvar.

Handikapprörelsen

Katolska kyrkan vill också aktualisera den oro som människor med funktionsnedsättningar känner inför den prenatala diagnostiken. Många upplever sin existens ifrågasatt. Flera handikappförbund har i skrivelser och olika remissvar varit kritiska till den alltmer utvecklade fosterdiagnostiken. Det vore på sin plats att i föreliggande föreskrifter och allmänna råd peka på vikten av lyhördhet inför detta då information om möjligheter till fosterundersökningar ges.

Handikapporganisationerna kan också vara en resurs då ett undersökningsresultat ges. Kvinnan/paret saknar inte sällan erfarenhet om det avvikelse som undersökningen ger anledning att förmoda. Den erfarenheten har handikapporganisationerna.


Med dessa kommentarer överlämnar Katolska kyrkan sina synpunkter till Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdsavdelningen, Pål Resare, 106 30 Stockholm.


Stockholm den 26 oktober 2007

Helena D’Arcy
Ordförande

Sture Gustafsson 
Vice ordförande

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän