Yttrande från Katolska biskopsämbetet, Stockholms katolska stift, över promemorian Etisk bedömning av nya metoder i vården (DS 2008:47)

Inledning och sammanfattning

Stockholms katolska stift hälsar med tillfredsställelse att en etisk bedömning alltid bör göras innan nya metoder tas i bruk inom hälso- och sjukvård. Detta är huvudbudskapet från den kommitté som utarbetat rubricerade promemoria. Vi uppskattar det arbete som kommittén lagt ner och delar i princip de ståndpunkter som lagts fram.

Vi menar dock att en etisk bedömning kontinuerligt bör ske även när nya metoder tagits i bruk liksom även av metoder som sedan länge är gängse inom vården.

Vi anser dessutom kommittén i allt för hög grad fokuserat på ny teknik och nya diagnostiska möjligheter inom bioteknik, medan andra områden, exempelvis omvårdnad, i huvudsak förbisetts.

I konflikt med grundläggande värderingar

Vi vill, liksom kommittén, understryka vikten av att nya metoder, som riskerar att skada den grundläggande humanistiska människosynen, inte kommer till användning. Vi delar uppfattningen att alla framsteg inom medicinsk och teknisk forskning inte nödvändigtvis måste tas i anspråk. Detta gäller inte minst på områden där utvecklingen går mycket snabbt, såsom genetik, stamcellsforskning och prenatal diagnostik (fosterdiagnostik). I likhet med kommittén menar vi att de här nämnda områdena åskådliggör etiska konflikter och etiska komplikationer. Detta har katolska kyrkan framhållit i flera remissvar på statliga utredningar som har berört medicinsk-etiska frågor, som t.ex. Ändad könstillhörighet (2007), Genetik, integritet och etik (2004) samt Rättslig reglering av stamcellsforskning (2002). Respekt – en katolsk rörelse för värnandet om människolivet – har stiftets uppgift att följa utvecklingen inom dessa sektorer, och belyser genom deltagande i samhällsdebatter om relevanta medicinsk-etiska frågor den problematik som vissa nya undersöknings- och behandlingsmetoder kan ge upphov till.

Samtidigt vill vi poängtera att katolska kyrkan bejakar medicinsk forskning och utveckling. Vi ser kunskapsvinnande och kunskapsutveckling som något gott och hälsar med glädje varje framsteg som görs för att förbättra människors hälsa och för att rädda och uppehålla liv. Men forskningsresultaten måste hanteras med ansvar, så att det goda som utvecklingen skapar förutsättning för inte undergräver fundamentala värden och leder till en nedvärdering av människan och hennes värdighet. Ty ”Kunskapens träd” är – (enligt en äldre, inte helt korrekt översättning av Moseboken från Gamla testamentet) på gott och ont.

Katolska kyrkan har länge, i likhet med kommittén, med oro konstaterat att nya metoder tagits i bruk utan att några etiska analyser gjorts, vilket skapat etiska problem. När exempelvis fosterdiagnostik i form av amniocentes (fostervattensprov) i början av 1970-talet introducerades skedde detta utan några som helst överväganden av konsekvenserna. Introduktionen skedde i forskningssyfte, men fosterdiagnostiken blev snart rutin. Metoderna har hela tiden förfinats på ett sätt som väcker oro och blivit ett instrument för kvalitetskontroll av ännu inte födda människor, något som är ytterst betänkligt och som ifrågasätter de svagas berättigade och kränker principen om människovärdet.

Kommittén skriver att nya metoder självfallet måste bedömas medicinskt och veteskapligt, men också etiskt utifrån bland annat människovärde och integritet. Vidare menar man att faktauppgifter behöver ”kompletteras med etiska värderingar och överväganden som kan gälla människosyn, människovärde, rätt till självbestämmande, rättvisa och andra grundläggande värden.” (s 18) Vi instämmer i detta.

Vilka metoder?

Vi noterar med tillfredsställelse att kommittén i sina överväganden även tagit med nanotekniken. Denna befinner sig, enligt vad vi förstår, ännu i sin linda och tillämpas i dag i ytterst blygsam skala inom hälso- och sjukvården. Men dess användning kan i en nära framtid komma att bli av betydelse. Bara att den möjligheten finns är skäl nog för att noga följa den vidare utvecklingen.

Vi uppfattar att kommittén i sitt arbete lagt tonvikten vid områden där utvecklingen sker med extrem hastighet, exempelvis genetik och stamcellsforskning. Detta är förklarligt. Dock finner vi att även ny teknik och nya diagnostiska metoder på andra områden inom vården blivit förbisedda. Det kan som exempel gälla neonatalvård (vård av för tidigt födda barn), nya mediciner och omvårdnad. Vi hade gärna sett att dessa områden också tagits upp som exempel på nödvändighet av etisk analys.

Denna snäva fokusering vid bioetik återverkar på kommitténs synpunkter på Statens medicinsk-etiska råds (SMER:s) kommande roll. Vi menar att det vore olyckligt om exempelvis omvårdnad och utveckling inom läkemedelssektorn skulle komma i skymundan i SMER:s arbete. SMER har här, anser vi, en stor uppgift att fylla även i framtiden.

Det hade även varit betydelsefullt om kommittén i sina överväganden även tagit upp det problem som kan uppstå när redan introducerade metoder visar sig leda till etiska problem, eller riskerar att medföra sådana. Möjligen ligger detta utanför kommitténs uppgift. Men frågan är av sådan vikt att den bör bli föremål för överväganden. 

Organisation 

De förslag till organisation av etisk granskning som kommittén lägger fram innebär de facto en förbättring av nuläget men är enligt vår uppfattning inte tillfyllest. Vi hade gärna sett ett förslag med mer skärpta bestämmelser, exempelvis i likhet med dem som tillämpas i Norge. En striktare reglering betecknar kommittén som ”byråkratisering”, och avvisar den av detta skäl, samt tillägger att ett sådant förfarande inte är förenligt med det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Vi anser att en skärpning av kommitténs förslag bör övervägas med möjlighet till i författning stadgat moratorium i vissa fall.

På SMER lägger kommittén ett stort ansvar. Detta är i sig klokt eftersom SMER har erfarenhet att handha dylika frågor. Samtidig finner vi brister när det gäller SMER:s status och roll i relation till andra organ. Vi är alldeles övertygade om att den förstärkning av SMER:s kansli som kommittén förordar inte är tillfyllest, och vi motsätter oss på det bestämdaste att SMER:s uppgifter snävas in, vilket vi ovan motiverat.

Ett problem som vi gärna hade sett mer utförligt redovisat gäller relationerna mellan försöksverksamhet/forskning och klinisk vardag. Många av de metoder som nu tagits i bruk har börjat som forskningsprojekt men övergått i kliniskt bruk. Till försöksverksamheter knyts ofta förhoppningar och efterfrågan på dess tillämpning. Detta är kanske oundvikligt. Men frågan måste ställas: Varför är eller blir en viss metod efterfrågad? Vilka är de bakomvarande – ofta oredovisade – värderingarna? Hur ska man hantera den situation som uppstår när dessa värderingar strider mot fundamentala etiska principer som exempelvis människovärdet?

Vår uppfattning är att introduktion av ny metodik bör ske öppet och i samtal med allmänheten, i synnerhet med de grupper som är särskilt berörda av den nya tekniken, men även i kontakt med trossamfunden och andra ideella organisationer. 


Stockholm den 7 oktober 2008,

Anders Arborelius, biskop av Stockholms katolska stift


 

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän