Från och med januari 2006 ska foster efter missfall eller abort, oavsett födelsevikt, få en värdig begravning, istället för att som nu hanteras som riskavfall. Med detta beslut går man många föräldrar till mötes, genom att erbjuda en plats där man kan sörja sitt ofödda barn.
Hittills har foster efter både missfall och abort tagits om hand av sjukhus på ett så kallat hygieniskt sätt, vilket innebär att de bränts tillsammans med annat överblivet vävnadsmaterial. Många berörda föräldrar har ansett det stötande och tyckt att detta förfarande inte går ihop med lagens krav på bevarandet av människovärdet.
I framtiden kommer läkare att vara förpliktigade att informera föräldrar om deras rätt att få begrava sitt dödfödda barn, och föräldrar kommer att kunna välja om de önskar en individuell begravning eller ej.
Ansvaret för begravningen kommer att ligga främst på föräldrarna. Vid missfall i hemmet är kvinnor ofta inte kapabla att ordna en begravning, och i dessa situationer kommer inte lagens krav att gälla på grund av påfrestningen för kvinnan. Är en läkare eller ett sjukhus inblandat, faller ansvaret enligt den nya lagen på dem att ordna en sista viloplats. Om föräldrarna inte önskar en individuell begravning ska kvarlevorna kremeras och spridas i en minneslund.
Enligt socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1990:8) begravs foster i Sverige efter missfall eller abort från och med 12:e graviditetsveckan. Före vecka 12 räknas fostret som biologiskt riskavfall vid både missfall och abort. Det finns dock en viss möjlighet för föräldrar att även vid tidig abort eller missfall begrava sitt barn om fosterdelar kan identifieras.
Källa: Bayrischer Landtag (www.bayern.landtag.de) och Socialstyrelsen: (www.sos.se)