Det brittiska bioetiska rådet, Nuffield Council on Bioethics, förkastar förslaget om eutanasi för svårt handikappade nyfödda barn i en rapport om vård av nyfödda, som rådet publicerade i november. Rådet rekommenderar dock att barn som föds före graviditetsvecka 22 inte bör intensivvårdbehandlas.
Den brittiska läkarföreningen för obstetriker och gynekologer, Royal College of Obstetricians and Gynaecology, hade i ett remissvar på rådets utredning om livsuppehållande åtgärder för nyfödda anmodat om att eutanasi bör tillåtas på spädbarn. Läs mer >>
Läkarföreningen manade det bioetiska rådet att tänka mer radikalt i frågor som att inte återuppliva, avbryta behandlingar och tillämpa eutanasi. Rådet inkluderade därför frågan om eutanasi för extremt tidigt födda och allvarlig sjuka barn i de överläggningar som föregick rapporten.
Rådet avslog dock förslaget om eutanasi med motiveringen att det innebär ett aktivt avslutande av ett nyfött barns liv, vilket inte bör tillåtas, oberoende av hur allvarligt barnets tillstånd är. Läkarens ansvar är att så långt det går bevara liv. Om läkare skulle få tillstånd att aktivt avsluta livet på ett allvarligt sjukt nyfött barn, skulle det kunna ha negativ inverkan på förtroendet mellan föräldrar och läkare, menar rådet.
Nuffield Council on Bioethics, ett oberoende bioetiskt råd, som består av läkare, jurister, filosofer, vetenskapsmän och teologer, fastställer i rapporten riktlinjer för vård av för tidigt födda barn allt efter den graviditetsvecka barnen föds i:
- Barn som föds före vecka 22 bör inte behandlas med intensivvård.
- Barn födda mellan vecka 22 och 23, en grupp där endast en procent överlever, bör i normala fall inte få intensivvård om inte föräldrarna, efter ett ingående samtal om riskerna, begär det och läkaren instämmer.
- Föräldrarna ska efter en ingående diskussion med vårdpersonalen ta det sista beslutet om deras barn ska få intensivvård, om barnet föds mellan vecka 23 och 24.
- Barn födda mellan vecka 24 och 25 bör i normala fall få intensivvård, om inte föräldrarna och läkarna är överens om att det inte finns hopp om överlevnad, eller om barnets lidande överstiger dets intresse av ett forstsatt liv.
- Efter vecka 25 bör barn i normala fall få intensivvård.
Margaret Brazier, ordförande för den kommitté som skrev rapporten, menar att den naturliga handlingen är att rädda alla barn, även om deras överlevnadschanser är låga. Rådet tror dock inte att det alltid är rätt att utsätta barn för den stress och smärta intensivvård medför, när det är osannolikt att behandlingen leder till förbättring och döden är oundviklig.
Riktlinjerna har redan kritiserats av en del läkare, som ifrågasätter möjligheten att exakt fastställa ett för tidigt fött barns mognad. Även handikappsorganisationer har avvisat riktlinjerna, eftersom de menar, att man kan se dem som rekommendationer för att förvägra någon livet på grund av funktionshinder. Den katolska kyrkan välkomnade dock riktlinjerna. Simon Dames, talesman för katolska kyrkan i Skottland, sade att om ett 22 veckor gammal barn, handikappat eller inte, genomlider en utsiktslös behandling, som påverkar dess välbefinnande, bör man låta barnet dö. Det finns ingen anledning att upprätthålla liv mot alla odds.
Källa: Christian examiner (www.christianexaminer.com) och Sunday Herald (www.sundayherald.com)