Frågan om en person som konstaterats hjärndöd verkligen är död har på påven Benedikt XVI:s begäran återupptagits till diskussion. Påven har bett Vatikanens Påvliga vetenskapsakademi att studera frågan mot bakgrund av det växande antalet transplantationer för att komma fram till, om en ökande transplantationsaktivitet påverkar hjärndödsbeslut.
Den Påvliga vetenskapsakademin har tillsammans med i stort sett hela läkarvetenskapen upprepade gånger framhållit att hjärndödsbegreppet, det vill säga då storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammens funktioner är helt och oåterkalleligen utslagna, är ett riktigt dödskriterium. Senast uttalade sig Påvliga vetenskapsakademin i frågan 2005, då dess ordförande biskop Marcelo Sanchez Sorondo gjorde ett skriftligt utlåtande på begäran av den förre påven Johannes Paulus II, kort före dennes död. I Sverige har hjärndödsbegreppet gällt som dödskriterium sedan 1988.
Nu har påven Benedikt XVI visat sig angelägen om att frågan åter igen fastställs, då han vill undersöka om den växande transplantationsverksamheten har influerat hur hjärndöden konstateras. Därför bjöd den Påvliga vetenskapsakademin i mitten av september in 20 neurologiexperter från hela världen för att delta i en arbetsgrupp kring temat "Dödens tecken". Mötet, som hölls bakom lyckta dörrar, sammanförde läkare och forskare kända för sitt arbete med hjärnskador som resulterat i koma, bestående vegetativt tillstånd och hjärndöd.
Att korrekt fastställa döden är en central fråga, inte minst med tanke på organdonation. Biskop Sanchez sade dock till Catholic News Service efter att mötet hade avslutats, att medan det kan vara mycket komplicerat att korrekt avgöra graden på en hjärnskadad patients medvetande, är fastställandet av hjärndöd ”mycket lätt”. ”Det finns gradskillnader i medvetandet, som till exempel att vara vaken, att sova, att ha minnesförlust, befinna sig i koma, djup koma eller i bestående vegetativt tillstånd”, fortsatte biskopen. ”Dessa är alla typer av medvetande i en levande hjärna med olika grader av hjärnaktivitet. Att precisera medvetandenivån hos en patient kan ibland orsaka diskussion och tvivel”, tillade han. Till exempel överraskades läkare i Storbritannien nyligen av hjärnaktiviteten hos en kvinna som legat i koma i fem månader. Läs mer >>
Biskop Sanchez betonade sedan att hjärndödsbegreppet är betydligt enklare, då det är helt oåterkalleligt, ”som att inte längre ha någon hjärna”. Han poängterade även, att den livsuppehållande utrustning, som på en hjärndöd patient håller hjärtat och andningen igång, gör så på helt konstgjord väg och med syfte att bibehålla organ som hjärta, lungor och lever lämpliga för donation.
Den förre påven Johannes Paulus II talade vid en transplantationskonferens i Rom i augusti 2000 om döden som det ögonblick när själen lämnar kroppen, ett ögonblick som ”ingen vetenskaplig eller empirisk metod direkt kan identifiera”. Läkarvetenskapen kan endast observera de synliga tecknen på döden, och Vatikanen kommer att fortsätta att basera sin bedömning av vad dessa tecken är på den etablerade läkarvetenskapen. Biskop Sanchez menade slutligen att resultaten av septembermötet med vetenskapsakademin och de 20 neurologerna bekräftat påven Johannes Paulus II ställningstagande om hjärndöd som ett riktigt dödsbegrepp. Han ser därför ingen anledning för vetenskapsakademin att återigen behandla de kriterier som redan accepteras av en överväldigande majoritet av alla läkare och vetenskapsmän.
Källa: Catholic News Service (www.catholicnews.com)