Man har i studien undersökt det som av vissa kallas passiv dödshjälp, det vill säga de tillfällen där behandling eller medicinering avbryts. I Schweiz avbröt man eller avstod från behandling vid 41 procent av alla dödsfall och i Nederländerna vid 30 procent. I Italien var motsvarande siffra endast sex procent av alla dödsfall.
Även hur man diskuterade beslutet att avbryta eller avstå från behandling med patienten och/eller patientens anhöriga skilde sig mellan länderna. I Nederländerna diskuterades åtgärden i 95 procent av fallen med patienten och/eller anhöriga. I Belgien gjordes det i 85 procent av fallen och i Schweiz i 82 procent. I Danmark diskuterades i 72 procent av fallen, i Sverige 69 procent men i Italien endast i 68 procent.
Tiden som livet förkortades genom avbrottet i behandling var oftast inte lång. Måttet man använde var om patientens liv förkortades med mer än en månad. Högst låg Nederländerna, där det skattades att patientens liv förkortades med mer än en månad i tio procent av fallen. I Belgien var siffran nio procent, Schweiz åtta procent, Danmark fem procent, Italien tre procent och Sverige lägst med endast två procent.
Studiens slutsats är att läkare i Italien, Sverige och Danmark i högre grad än sina kollegor i Nederländerna, Belgien eller Schweiz känner absolut plikt att bevara ett liv.
Katolska kyrkans ställning är att effektiv smärtlindring kan ges även om den riskerar att förkorta patientens liv. Är döden dessutom oundviklig, trots medicinsk behandling, får patienten följa sitt samvete och vägra behandling, som onödigt förlänger dödsprocessen. Detta förutsätter dock alltid fortsatt bästa möjlig omvårdnad.
Källa: Neue Zuercher Zeitung (www.nzz.ch)