Är det acceptabelt att skapa en mus som kan tala, en apa med Downs syndrom, hundar med mänskliga händer eller fötter, eller går den medicinska forskningen för långt? Det ska brittiska forskare ta reda på med en ettårig studie med målet att fastställa riktlinjer för forskningen.
Brittiska Academy of Medical Sciences lanserade i veckan ett studieprojekt för att se över användningen av djur med mänskligt material i vetenskaplig forskning. Arbetet beräknas ta minst ett år, och hoppet är att resultatet ska hjälpa att fastställa riktlinjer för forskare i Storbritannien och runtom i världen för hur långt allmänheten är beredd att se forskare gå när det gäller att blanda mänskliga gener i djur för att bekämpa sjukdomar.
– Utmanar blandningen vår idé om vad det innebär att vara människa, undrar Martin Bobrow, professor i medicinsk genetik vid universitetet i Cambridge och ordförande för den grupp på 14 medarbetare, som ska arbeta med frågan. Det är viktigt att vi överväger frågorna nu, så att lämpliga gränser erkänns och forskning kan uppfylla sin potential, säger han till nyhetstjänsten Reuters.
Att blanda celler från människor och djur är inte nytt. Forskare har redan skapat rhesusapapor som har en mänsklig form av Huntingtons gen för att kunna undersöka hur sjukdomen utvecklas, och möss med en lever gjord av celler från människan används för att studera effekterna av nya läkemedel.
Tekniken att föra in allt mer mänskligt genetiskt material i djur sprider sig snabbt, och det blir därmed möjligt för forskare att tänja på gränserna.
– Det finns en hel rad nya vetenskapliga tekniker som inte bara gör det enklare utan också allt viktigare att kunna göra gränsöverskridande experiment, anser Martin Bobrow.
Reaktionerna var starka när brittiska forskare föra året fick tillstånd att skapa hybridembryon från kor och människor.
Läs mer >> Martin Bobrow är angelägen att undvika liknande debatter, och hoppas att genom information kunna förekomma en hetsig diskussion.
Martin Bobrow menar att debatten om människor- och djurembryon, där mänskligt DNA införs i tomma äggceller från djur för att producera stamceller, bara gällde halva problemet, eftersom den inte tog upp djur som förändrats med mänskliga celler. Det gäller att fråga hur långt det är rimligt att försöka efterlikna viktiga mänskliga drag hos djur; där finns problemen när det gäller social acceptans, påpekar Martin Bobrow. Inom forskningsvärlden finns en slags förståelse för att när man uppnått en kombination på 50/50 mellan djur och människa är gränsen nådd, men lagstiftningen är i bästa fall vag, anser Martin Bobrow.
– Kommer vi att reagera om forskare skapar en mus vars blodceller eller lever är mänsklig? Antagligen inte, men om musen kan tala, tänka eller vara medveten på ett mänsklig sätt, då ser det fullständigt annorlunda ut, säger Martin Bobrow.
Källa: Reuters (
www.reuters.com)