Inducerade pluripotenta stamceller (iPS-celler) har hyllats som ett möjligt alternativ till embryonala stamceller, men det blir nu allt tydligare att även de kan medföra etiska dilemman.
När forskare 2007 visade att mänskliga hudceller kan omprogrammeras till att uppföra sig som stamceller och fullt ut differentieras till andra celler, väckte det stor uppmärksamhet eftersom de nya stamcellerna, iPS-celler, skulle kunna få samma potential som embryonala stamceller utan att embryon skulle behöva förstöras. Läs mer >>
På årsmötet för det internationella sällskapet för stamcellsforskning i juni i Yokohama gjorde några bioetiker gällande att denna optimism är fel. De varnade för att iPS-tekniken, som är relativt enkel och billig, i kombination med tillgängligheten av celler, skulle kunna öka forskningstakten för att till exempel skapa könsceller för reproduktion. Forskare har redan rapporterat om framsteg med att få fram ägg- och spermieceller i tidiga utvecklingsstadier från både iPS- och embryonala stamceller.
Även om det kan ta ytterligare tio år att finslipa tekniken bör vi vara vaksamma, säger Kazuto Kato, bioetiker vid Kyotouniversitetet. För att se om könscellerna fungerar normalt krävs det att embryon blir till som kan växa till och sedan förstöras, ett moraliskt omtvistat tillvägagångssätt, där regelverket skiljer sig i olika länder.
Spermier och ägg som odlats fram från hudceller skulle så småningom kunna komma att användas för reproduktion, så att föräldraskap i alla åldrar, med vävnad från levande eller döda, möjliggörs. Tre forskarlag har, enligt Kazuto Kato, redan producerat muskloner från iPS-celler, vilket är en både billigare och effektivare metod än den gängse som användes för fåret Dolly. Läs mer >> Med hjälp av iPS-celler skulle även blivande föräldrar lättare kunna välja embryon med önskade egenskaper än med konventionell reproduktionsteknik.
– Möjligheterna lyfter en radikal fråga om mänskliga cellers moraliska status, konstaterar Jan Helge Solbakk, forskningschef vid centret för medicinsk etik vid Oslo universitet och ordförande för internationella stamcellssällskapets etik- och policykommitté.
Vissa bioetiker har efterlyst ett nytt internationellt förbud som tydligt förbjuder implantation av mänskliga kloner. Bland de mer omedelbara problemen är kontrollen av donerat material och vävnader som vuxit från iPS-celler. Biobanker över hela världen lagrar biologiskt material och tillhörande data för forskning, och många söker inte tillstånd för forskningen när materialet inte kan återkopplas till donatorn. IPS-forskningens långtgående möjligheter, i kombination med högre sannolikhet för att cellinjer kommer att vara förenade med en enda donator och dennes sjukdomshistoria, ökar behovet av internationellt samförstånd, säger Timothy Caulfield, forskningschef vid institutionen för medicinsk rätt vid University of Alberta i Edmonton i Kanada.
Det kan vara svårt att nå ett internationellt samförstånd, tror Timothy Caulfield. När han har undersökt inställning till forskning har han märkt att kliniska forskare, patienter, integritetsexperter och allmänheten har olika syn på huruvida samtycke bör vara nödvändigt varje gång donerad vävnad används eller om det räcker med en allmän samtyckesyttring. Timothy Caulfield undrar även hur en besviken celldonator ska kunna dra tillbaka sitt samtycke när hans iPS-cellinjer väl har distribuerats över hela världen. Det kan hända att internationella forskningsnormer för samtycke och återkallelse då inte längre fungerar.
– Vi måste erkänna alla de komplicerade frågor som iPS-forskning berör och få en känsla av hur befintliga lagar och riktlinjer inverkar, säger Timothy Caulfield.
Källa: Scientific American (www.scientificamerican.com)