Respekt har tidigare berättat om det ökande antalet anmälningar till organdonationsregistret. Läs mer>> I en ledare i Svenska Dagbladet (8 april 2005) tar ledarskribenten Claes Arvidsson upp bristen på donerade organ och organdonation, och belyser en ofta förbisedd etisk komplikation. Arvidsson påpekar att suget efter organ kan leda till att omsorgen om patienten får stå tillbaka inför möjligheten att få en organdonator.
Det händer att respiratorbehandling sätts in, inte i syfte att vårda den sjuke, utan för att om möjligt få till stånd en organdonation. Då har den sjuke blivit ett medel för andra. En undersökning visar att 80 procent av tillfrågade narkosläkare kan tänka sig att sätta in utsiktslös intensivvård i syfte att möjliggöra en donation även om patientens inställning till donation är okänd. Nästan 40 procent av läkarna skulle göra det även om patienten vore negativ till organdonation.
Socialstyrelsens regler är emellertid entydiga. Anhöriga får inte tillfrågas om eventuell organdonation förrän patienten är dödförklarad. Läkare får inte heller gå in i donationsregistret förrän efter dödens inträde. Samtidigt uttrycker Claes Arvidsson förståelse för läkarna. Förra året stod 600 svårt sjuka människor i kö för att få ett organ och ett tjugotal dog i väntan på donation. Detta är ett etiskt dilemma vilket Socialstyrelsen har uppmärksammat men inte fått gehör för hos regeringen.
Claes Arvidsson menar att organdonation med samtycke eller informerat samtycke är något i grunden positivt. Samtidigt är det viktigt att värna om rätten till vår egen död. Detta med tanke på att organbristen är stor. Om reglerna inte är klara och patienten inte känner förtroende för att läkarna sätter patientens intresse främst, kommer det att inverka negativt på viljan att donera. Diskussionen om dessa regler bör inte vara förbehållen transplantationskirurgerna, utan ske i dialog med oss alla som har något att ge, anser Claes Arvidsson.
Källa: Svenska Dagbladet (www.svd.se)