Ett flertal rapporter kommer nu från USA om en ökning av antalet kvinnor som väljer att sälja ägg, samtidigt som ekonomin för många hushåll snabbt försämras.
I en intervju med en lokal tv-kanal uttalar sig fertilitetsläkaren Edward Marut från vårdföretaget Fertility Centers of Illinois om den markanta ökningen av antalet kvinnor som anmäler sig för att sälja ägg eller för att bli surrogatmödrar.
– Det finns ingen anledning att tro att det plötsligt finns 30 procent fler kvinnor som plötsligt får en inre lust att hjälpa andra. Vad det är som händer? Det ekonomiska läget. Edward Marut berättar att man på hans klinik sedan april har sett en markant ökning av antalet kvinnor som hör av sig.
Många andra tillfrågade läkare har noterat en uppgång av antalet kvinnor som hör av sig för att donera, även kvinnor som redan förut donerat eller varit surrogatmammor. Äggdonatorer får av Fertility Centers of Illinois runt 7 000 dollar (ca. 45 000 kr) och surrogatmammor kan tjäna mellan 20 000 och 30 000 dollar (130 000-195 000 kr). På en annan klinik, Fertility Center i Las Vegas, är kompensationen något lägre. En av den klinikens läkare Bruce Shapiro, säger i en intervju att han hoppas att anledningen till att fler kvinnor donerar enbart är välvilja.
I en rapport om äggdonation från amerikanska National Academies of Science från förra året var en av slutsatserna att ingen forskning gjorts om långtidseffekterna för kvinnor av äggdonation. Det amerikanska registret Donor Sibling Registry, ett ideellt register för donatorer och barn som kommit till genom donation, har hakat på och har nu startat en undersökning av hur äggdonation påverkar kvinnor, med förhoppning om att undersökningen ska få fler att intressera sig för hur donerande kvinnor påverkas.
Samtidigt börjar fler och fler ifrågasätta förbudet i vissa av USA:s delstater mot att betala äggdonatorer. Riktlinjerna från National Academies of Sciences säger nej till betalning, och flera delstater förbjuder betalning från offentliga sjukhus och fertilitetskliniker. För privata kliniker finns däremot inga begränsningar. Allt fler läkare, forskare och företag inom bioteknik börjar öppet protestera mot förbudet, som de menar har en hämmande effekt på utvecklingen, eftersom endast ett fåtal kvinnor donerar när de inte får betalt. Att förbudet tillkommit som ett skydd mot exploatering av kvinnor talar man inte om. Stamcellsforskarna beklagar att de inte får tillgång till statliga forskningsmedel, och berättar att de får avslag eftersom tillgången på ägg inte kan garanteras, och man därför inte tror att deras projekt kan realiseras.
Professor Kevin Eggan vid Harvard Stem Cell Institute berättar, att en kampanj som nyligen gjordes för att få ägg till forskning kostade 100 000 dollar (ca. 650 000 kr) och resulterade i ett enda ägg. Betalning är förbjudet i delstaten Massachusetts där Harvard ligger, och Kevin Eggan menar att man nu har uttömt de möjligheter som finns för att få ägg.
De som förespråkar ett betalningsförbud menar att det är dags att vända den embryonala stamcellsforskningen ryggen och i stället inrikta sig på de stamceller som kallas iPS-celler (induced pluripotent stem cells), pluripotenta stamceller som tagits fram från hudceller, vilket fler och fler forskarlag nu rapporterar om. Läs mer >> De ifrågasätter vitsen av att utsätta kvinnor för risker genom att donera råmaterial till ett forskningsområde (embryonal stamcellsforskning), som många forskare nu börjar anse är en återvändsgränd. Läs mer >> Fortfarande har man dock lång väg att gå med iPS-cellerna; bland annat finns risken för cancer som kommer av de gener, som används för att omvandla hudcellerna.
Källa: Genetics and Society (www.genetiscsandsociety.org)