Under ett seminarium på Karolinska Sjukhuset den 12 mars fördömde Johan Frostegård, docent och överläkare vid KS, eutanasi och uttryckte sin förhoppning om att aktiv eutanasi aldrig tillåts i Sverige. Seminariet, "Hjälp att dö eller döda", anordnades av Karolinska Sjukhusets etikråd och samlade cirka 350 deltagare. Panelen bestod av företrädare för religion, medicin och filosofi:
- Stefan Einhorn, professor och överläkare, KS och medlem i judiska församlingen
- Abd al Haqq Kielan, iman, muslimska församlingen
- Erwin Bischofberger, jesuitpater och professor i medicinsk etik vid Karolinska Institutet
- Johan Frostegård, docent och överläkare, KS
- Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, Stockholms universitet
De tre religiösa företrädarna uttryckte samma uppfattning om att livet är en Guds gåva som människan inte får förfoga över. Eutanasi betraktas därför i alla tre världsreligionerna som mord. Denna inställning till livet betyder dock inte att livet, enligt dessa livsåskådningar, måste förlängas till varje pris.
Pater Erwin Bischofberger poängterade även vikten av att skilja mellan aktiv och passiv eutanasi. Aktiv eutanasi är att avsiktligen och aktivt påskynda en människas död genom att till exempel tillföra ett gift eller en överdos medicin. Passiv eutanasi, däremot, kan innebära att undanhålla en livsuppehållande behandling, avstå från att ge patienten vätska eller näring och därigenom låta honom eller henne dö.
Passiv eutanasi är tillåtet i Sverige eftersom, enligt lagen, ingen människa kan tvingas att behandlas mot sin vilja. Johan Frostegård varnade för den "slippery slope", eller det sluttande planet, som laglig eutanasi skulle innebära och tog fram Nederländerna som exempel. Där legaliserades eutanasi 1990 för svårt, obotligt sjuka människor som själva uttryckligen och upprepade gånger begärt det.
I dag har målgruppen vidgats och omfattar dementa, deprimerade, handikappade och även minderåriga barn. Dessutom dödas ca. 1.000 människor om året utan att dessa människor gett sitt uttryckliga samtycke. Johan Frostegård menade att med dagens förbättrade palliativa vård ska ingen behöva be om dödshjälp. En sådan begäran är oftast ett rop om hjälp, inte en uttalad och reflekterad önskan att få dö. Johan Frostegård presenterade också resultatet av en amerikansk undersökning som visar att över hälften av patienter som begärt dödshjälp hade ändrat sin uppfattning vid en uppföljning två veckor senare. Han sammanfattade sin ståndpunkt med att kalla dödshjälp "en dålig och farlig idé".
Även Stefan Einhorn konstaterade att under sin tid som läkare hade han aldrig mött någon patient som förutsättningslöst begärt dödshjälp. Alla hans patienter, som vid någon tidpunkt uttryckt en sådan önskan, hade ändrat sig efter smärt- eller ångestlindring.
Abd al Haqq summerade det muslimska budskapet som "vikten att ge livshjälp, inte dödshjälp". Torbjörn Tännsjö var ensam i debatten att förespråka en legalisering av aktiv eutanasi i Sverige, på samma sätt som Nederländernas och Belgien gjort. Han menade att en sådan lagändring skulle beröra endast ett fåtal människor. Johan Frostegård ifrågasatte starkt detta påstående. Enligt denne skulle en legalisering av aktiv eutanasi totalt förändra läkarkårens identitet och samhällsroll.