En studie bland brittiska läkare har undersökt sambanden mellan läkarnas värderingar och beslutsfattande. Studien kom fram till att tro, och inte etnisk bakgrund, styr hur läkarna ställer sig till dödshjälp.
Den brittiska tidskriften Journal of Medical Ethics har publicerat en studie (2010; doi:10.1136/jme.2010.036194) om att läkares syn på frågor i livets slutskede har ett starkt samband med deras religiösa tro. Studien gjordes av Clive Seale vid Queen Mary University i London, som i sin undersökning tillfrågade 8 500 läkare om den senaste patienten de behandlat strax före döden, om de hade gett sedering tills döden inträtt, om de hade diskuterat behandling som skulle kunna förkorta patientens liv med patienten, samt om deras inställning till dödshjälp. De tillfrågade var specialister inom ett antal områden och nära 4 000 svarade, av dem nästan 3 000 med detaljerade svar om sin senaste patient som hade dött. De geriatriker som svarade på frågorna var i högre grad hinduer eller muslimer, medan läkarna inom palliativ vård i högre grad var kristna, vita och angav en religiös tro. Vita läkare, som utgjorde den största etniska gruppen bland de svarande, var de som var minst benägna att ange en stark religiös tro.
Clive Seale kom fram till att icke-troende eller agnostiska läkare i dubbelt så hög grad som troende kollegor hade tagit beslut som de förväntade skulle leda till patientens död, medan de mest troende läkarna i markant lägre grad än andra hade talat med sina patienter om de beslut de tagit om patientens omvårdnad. Ett annat överraskande resultat i studien var att läkare på palliativa avdelningar tio gånger mer sällan än övriga läkare rapporterade att de tagit beslut som kunde ha påskyndat patientens död.
Läkarnas etniska bakgrund spelade ingen roll för besluten vid patientens livsslut, även om legalisering av dödshjälp snarare efterfrågades av läkare med europeisk och asiatisk bakgrund än av andra etniska grupper. Clive Seale drar slutsatsen att sambandet mellan läkarnas värderingar och deras kliniska beslut måste få ett tydligare erkännande än i dag.
Källor: Queen Mary University of London (www.mul.ac.uk) och Deutsches Ärzteblatt (www.aerzteblatt.de)