Navelsträngsblod från okända donatorer kan hjälpa leukemipatienter likväl som matchande benmärg från nära släktingar. Fördelen med navelsträngsblod är att väntetiden på passande givare förkortas.
Adulta stamceller från en nyfödds navelsträng kan rädda liv. Forskare vid Minnesotauniversitetet i Minneapolis har kommit fram till att överföring av navelsträngsblod till en patient med blodcancer ger likvärdig eller till och med bättre resultat än transplantation av benmärg. Knappt 800 leukemipatienter under 16 år, som hade genomgått en stamcellstransplantation, ingick i studien. 503 barn och ungdomar fick en donation av navelsträngsblod medan 282 fick benmärg transplanterad. Transplantationerna räknades som framgångsrika när patienten överlevde minst fem år utan cancer.
Huruvida en transplantation med blodbildande stamceller blir framgångsrik beror först och främst på hur väl vissa vävnadstyper överensstämmer mellan donator och mottagare. Det är molekyler på cellytan på kroppens celler, human leukocyte antigen (HLA), som kan få kroppen att starta immunförsvaret och därmed en bortstötningsreaktion, som bestämmer om kroppen accepterar främmande celler. Den ideala HLA-donatorn är identisk med mottagaren, och syskon brukar vara de mest lämpade. Eftersom matchande donatorer endast finns för 30 procent av leukemipatienter, använder läkarna allt oftare blod från nyfödda, som inte behöver vara släkt med mottagaren, skriver professor John Wagner i tidningen The Lancet.
I studien jämförde John Wagner och hans kollegor för första gången läkekraften från hundraprocentig passande benmärg med navelsträngsblod, där en till två HLA-typer inte överensstämde med mottagarens. Forskarna kom fram till att navelsträngsblod med avvikande HLA gav likvärdigt resultat hos de behandlade barnen som fullständigt passande benmärg. Navelsträngsblodstransplantaten behövde visserligen längre tid innan mottagaren utvecklade nya blodbildande celler, men å andra sidan var mottagarna i den gruppen mindre känsliga för avstötningsreaktioner. Även återfallskvoten var lägre hos dem som fick navelsträngsblod än hos benmärgsmottagarna, dock under förutsättning att den transplanterade dosen celler var tillräcklig stor.
John Wagner menar att man nu för första gången kunnat visa att navelsträngsblod inte är ett transplantationsmaterial av andra klass och att den har fördelen att den, i motsats till benmärg, inte behöver passa till hundra procent. Därför behöver transplantationer inte fördröjas i väntan på passande benmärg.
Källor: The Lancet (www.thelancet.com) och Focus online (www.focus.de)