Nederländernas f.d. hälsominister, som genomdrev legaliseringen av dödshjälp, har nu erkänt att regeringens steg var ett misstag. Man borde först ha fokuserat på palliativ vård, säger hon i en intervju.
Els Borst, som tjänstgjorde som hälsominister för Nederländerna 1994-2002, var den som drev lagförslaget som avkriminaliserade eutanasi, vilket när det gick igenom år 2001 gjorde Nederländerna till det första landet i världen att legalisera dödshjälp. Eutanasi, som redan före lagändringen praktiserades i relativt stor skala, har sedan dess blivit praxis; 2008 rapporterade holländska läkare 2 331 fall av dödshjälp, 400 fall av assisterat självmord och 550 dödsfall efter läkares agerande utan begäran om dödshjälp.
Els Borst kritiserades av kristna politiska partier när lagförslaget antogs, inte minst när hon vid en efterföljande intervju svarade med Kristi sista ord på korset: "Det är fullbordat!" Nu har hon dock tänkt om, och i en intervju av författaren Anne-Mei Then, som finns i dennes nyligen publicerade bok om historien om dödshjälp,
Verlossers naast Gud (Frälsaren under Gud), medger Els Borst att lagen antogs alltför snabbt efter påtryckningar från jurister, bioetiker och beslutsfattare - inte läkare - och uppmanar andra att inte göra samma misstag som Nederländerna.
Legalisering av eutanasi kom "alldeles för tidigt", säger Els Borst och medger att regeringen inte hade ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt den palliativa vården och stöd för de döende.
– I Nederländerna lyssnade vi först på den politiska och samhälleliga efterfrågan till förmån för dödshjälp, säger hon. Uppenbarligen var detta inte i rätt ordning.
Alex Schadenberg, ordförande för den kanadensiska organisationen Euthanasia Prevention Coalition håller med Els Borst om att man i Nederländerna har varit dålig på att ge god palliativ vård.
– Fortfarande finns ingen effektiv palliativ vård i Nederländerna, säger han till nyhetstjänsten LifeSiteNews. Det är bra att Els Borst medger misstaget, men vad gör de nu för att skydda de utsatta?, undrar han. Dödshjälp är nu socialt accepterat, och hur många tusen människor dör för att ingen riktigt bryr sig om dem, frågar Alex Schadenberg.
Anne-Mei Then har studerat dödshjälp i femton år, och bekräftar att uppfattningen om otillräcklig palliativ vård i Nederländerna inte är ogrundad. Under alla år har nästan samtliga läkare hon mött kämpat med eutanasi på grund av moraliska frågor eller känslomässiga reaktioner.
Att Els Borst ångrar Nederländernas situation är särskilt viktigt med tanke på att landet har tjänat som förebild för dödshjälpförespråkare i andra länder. Enligt Alex Schadenberg har den kanadensiska parlamentsledamoten Francine Lalonde influerats till ett lagförslag om att legalisera eutanasi och assisterat självmord i Kanada. Liksom Nederländerna brister Kanada i rätt vård för dem som antingen befinner sig i slutet av livet eller har funktionsnedsättningar, menar Alex Schadenberg.
– Utan ordentlig vård på plats är det fel att legalisera eutanasi. Vad debatten i Kanada bör handla om är hur vi behandlar alla kanadensare, påpekar Alex Schadenberg.
Han menar vidare att det i Nederländerna redan förekommer ett sluttande plan, vilket landets politiker förnekar med hjälp av "en systematisk mörkläggning".
– Nu tillåts dödshjälp för nyfödda och psykiskt sjuka, när det från början endast var tänkt för obotligt sjuka, säger Alex Schadenberg till LifeSiteNews.
Källa: LifeSiteNews (
www.lifesitenews.com)
Fotnot: Även en arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd (SMER), som hösten 2008 i en skrivelse till regeringen uppmanade till att legalisering av läkarassisterat självmord ska diskuteras i Sverige, influerades av förhållandena i Nederländerna. Läs mer >>