Ny nationell biobank i Sverige

publicerad 15 december 2005 På en presskonferens den 15 december presenterade vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson ett regeringsbeslut om en nationell biobank för stamceller från navelsträngsblod.

Enligt Ylva Johansson kommer regeringen inom snar framtid att fatta beslutet om biobanken.

- En sådan nationell biobank för navelsträngsblod öppnar möjligheten att behandla många fler svårt sjuka barn, t.ex. för vissa former av leukemi och immunbristsjukdomar, som idag kräver benmärgstransplantation, sade ministern när hon presenterade förslaget. Det kommer vara frivilligt att donera navelsträngsblod, och jag tror att många kommer vilja ge, eftersom det inte kräver något smärtsamt ingrepp och det är en möjlighet att rädda barn. Det har funnits en i mina ögon oseriös verksamhet där företag försökt övertala föräldrar att betala för att lagra det egna barnets blod för senare användning om barnet skulle bli sjukt. Det är ett oetiskt geschäft, eftersom det är tveksamt om det egna blodet skulle kunna användas för behandling och bot. Det är viktigt att en nationell biobank innehåller stamceller som kan passa för hela vår varierande befolkning. Stamcellsbanken ska vara en nationell resurs, och materialet i biobanken ska vara tillgängligt för samtliga landsting i landet. Biobanken kommer finnas på Sahlgrenska universitetssjukhuset, som också ska stå för driften av verksamheten. Regeringen kommer anslå 15 miljoner kronor för att starta verksamheten, avslutade Ylva Johansson.

Det har hittills inte funnits någon offentlig biobank i Sverige för navelsträngsblod, och privata företag från Danmark och Norge som försökt erbjuda sina tjänster på den svenska marknaden har blivit motarbetade. Många länder, som USA, Italien och Finland, har dock sedan en tid offentligt finansierade, nationella biobanker.

Anledningen till att allt fler länder väljer att satsa på offentliga biobanker för navelsträngsblod är att fördelen med denna typ av blod är att det lätt anpassar sig till främmande omgivningar. Avstötningsrisken är betydligt mindre vid transplantation av navelsträngsblod från en donator än vid benmärgstransplantation till en leukemisjuk patient. För benmärg ska donatorns vävnadstyp överensstämma exakt med patientens. Det kravet är inte lika benhårt för navelsträngsblod.

Källor: Regeringen (www.regeringen.se) och Ny Teknik (www.nyteknik.se)

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän