Ny undersökning om svenskars inställning till dödshjälp

I rapporten Svensk höst, gjord av SOM-Institutet (Samhälle, Opinion, Massmedia) vid Göteborgs universitet, presenterades nyligen svenskarnas inställning i olika aktuella samhällsfrågor. Rapporten bygger på nationella undersökningar som genomfördes hösten 2008 och omfattar 6 000 personer i åldrarna 15-85 år. I avsnittet om inställningen till dödshjälp, där de tillfrågade fick ta ställning till förslaget att ”tillåta aktiv dödshjälp i Sverige” framgår att 40 procent av svenskarna är för, 20 procent emot, 30 procent tycker att förslaget varken är bra eller dåligt, och övriga 10 procent inte har någon uppfattning i frågan.
– Många svarar nog med hjärtat, det vill säga man har inte tänkt efter riktigt. De allra flesta är inte heller så insatta. Man vet inte skillnaderna på passiv och aktiv dödshjälp eller läkarassisterat självmord om man inte är specialintresserad av frågan, säger Ingela Wadbring, forskare vid Göteborgs universitet, till tidningen Dagen.

Det är fjärde gången sedan 2001 som institutet redovisar siffror kring inställningen till dödshjälp, och resultatet har varit nästan likadant samtliga år. De som är positiva till dödshjälp återfinns enligt rapporten i alla befolkningsgrupper, och varken hälsotillstånd eller samhällsklass påverkar inställningen. Däremot är unga betydligt mera positiva än äldre. Det förklaras i rapporten dels med att det är längre kvar tills de unga kommer att behöva befatta sig med frågan om sin egen död, dels med att samhället blivit mera individualiserat och att detta slagit igenom mer bland unga än bland äldre; man vill bestämma över sitt eget liv och sin egen död. Enligt Ingela Wadbring är uppfattningen om livets okränkbarhet på tillbakagång till förmån för individens frihet.
– Vi både får och måste välja det mesta i livet, men när det gäller vår egen död har vi ingen chans. För många unga är det väldigt konstigt. Men eftersom det här handlar om att slippa lidande i livets slutskede så är det egentligen ingen motsättning mellan att tro på livets okränkbarhet och att vara för aktiv dödshjälp. Men det finns olika sätt att se på det, säger Ingela Wadbring vidare till Dagen.

Rapporten visar också, kanske inte helt oväntat, att kyrkligt engagemang påverkar människors inställning. De som tillhör Svenska kyrkan är i huvudsak för att införa dödshjälp, och allra mest positiva är de som inte tillhör någon kyrka alls. Mest negativa till dödshjälp är de som tillhör något annat samfund än Svenska kyrkan. Vad gäller politisk tillhörighet finns det två partier som utmärker sig: kristdemokrater är negativa och sverigedemokrater mycket positiva. Detta förklaras i rapporten med att SD-anhängare generellt tar avstånd från allt som är kollektivt och i stället betonar individens ansvar. Om SD kommer in i riksdagen efter valet nästa år kan förespråkarna för aktiv dödshjälp alltså vänta sig stöd från åtminstone ett parti.

Riksdagsledamot Eva Flyborg (FP), som hösten 2008 skrev en motion om dödshjälp för dödligt sjuka människor, har tagit initiativ till ett nätverk för riksdagsledamöter för aktiv dödshjälp. I en intervju i Sveriges Radios P1-morgon, dagarna efter att undersökningen från Göteborg hade presenterats, säger hon att hon tycker att det är ”glädjande” att rapporten visar att svenska folket har denna positiva inställning.
– Det är inte bra med det avstånd som finns mellan folkets uppfattning och de lagar som vi har eftersom det skapar ett tomrum, och det innebär ju att folk tar saken i egna händer ibland, säger Eva Flyborg till P1-morgon. Det här handlar om rätten att inte behöva lida i onödan. Det handlar i grund och botten om vem som har bestämmanderätten över våra egna kroppar. Är det samhället och överheten, eller är det vi själva? Jag menar att det är självklart att vi får bestämma över våra egna kroppar och att ingen annan har den rätten. Statens medicinsk-etiska råd, SMER, vill öppna för möjligheten till läkarassisterat livsslut och har föreslagit att frågan ska utredas ytterligare.

Eva Flyborg och hennes nätverk planerar enligt tidningen Dagen att bjuda SMER till riksdagen i höst för att låta fler ledamöter ta del av rådets åsikter. Bland riksdagsledamöterna finns dock också ett nätverk både emot legaliserad dödshjälp, Nätverket för livshjälp, där bland annat Mikael Oscarsson (KD) är med:
– Vi som menar att detta handlar om människans inneboende värde måste bli mer på offensiven. Men i media och i debatter framkommer ofta en förenklad bild som fokuserar på extremfall eller på när sjukvården inte lyckats tillhandahålla god palliativ vård, säger han till tidningen Världen idag.

Det finns även kritiker till legalisering på annat håll. Anders Milton, läkare och regeringens psykiatrisamordnare tror att många skulle ändra uppfattning om dödshjälp om de fick se hur väl den palliativa vården fungerar.
– Jag har respekt för att människor som är i full vigör tänker att de hellre vill avsluta sitt liv än att ”ligga där och lida”. Men jag delar inte den åsikten och tycker inte att läkarna ska vara inblandade i sådana åtgärder, säger han till Världen idag. En lag som gjorde det möjligt att avsluta en människas liv med en aktiv handling, skulle enligt Anders Milton vara svår att tillämpa.
– Officiell statistik från Nederländerna visar att inte så få människor faktiskt inte har bett om att få dö själva, antingen för att de varit gravt dementa eller för att det handlat om svårt handikappade nyfödda. Dessutom skulle en sådan lag spä på rädslan för att ligga andra och samhället till last.
– Många svårt sjuka äldre människor har ett annat perspektiv på sina liv än den som är 20-30 år och frisk. De vill leva, de vill träffa sina barnbarn, de vill se solen gå upp. Om vi hade möjligheten att ta deras liv om de ville, tror jag att en del av dem skulle känna sig träffade, för de vet att de ”bara kostar pengar”.

Källor: Dagen (www.dagen.se) och Världen idag (www.varldenidag.se)