Enligt nya riktlinjer från Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik ska beslutskapabla patienter, som är så svårt sjuka eller skadade att de endast överlever med hjälp av respirator, i vissa fall kunna få hjälp av sin läkare att avsluta sitt liv genom att avbryta respiratorn och då även få sederande läkemedel.
Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har nu beslutat om ändrade riktlinjer för när livsuppehållande behandling kan avslutas. Några huvuddrag i de nya riktlinjerna är:
- Läkaren bör respektera en beslutskapabel och välinformerad patients önskan om att livsuppehållande behandling inte inleds och att redan inledd behandling avslutas. Det gäller även tidigare uttryckt önskan. Beslutet ska respekteras oavsett om patienten befinner sig i livets slutskede eller i ett tillstånd där medicinsk behandling medicinskt sett skulle kunna gagna patienten.
- Finns det inte muntliga eller skriftliga direktiv om patientens önskan, bör läkaren samråda med närstående för att ta reda på vad patienten skulle ha önskat sig.
- När det handlar om patienter som vårdas för självmordsförsök ska läkaren avstå från att respektera patientens önskemål om att få dö, till dess att en psykiatrisk bedömning skett.
- Vid oviss prognos ska livsuppehållande behandling alltid inledas, men avbrytas om den visar sig inte gagna patienten.
- Avbryts livsuppehållande behandling ska patienten erbjudas palliativ vård, oavsett om patienten befinner sig i livets slutskede eller önskar avsluta livsuppehållande behandling av en kronisk sjukdom.
Det som lett till att delegationen nu sett över riktlinjerna är att patienter sedan 1991, då de hittills gällande riktlinjerna skrevs, har fått allt starkare lagstadgad rätt inom hälso- och sjukvården. Det säger Niels Lynöe, professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet i Solna och delegationens ordförande. Han menar att det handlar om en balans mellan patientens rätt att själv få bestämma över sin vård och läkarens ambition att alltid rädda liv och inte skada. Respekten för patientens rätt att tacka nej till fortsatt behandling måste väga tyngst, även för patienter som inte är i livets slutskede och där behandling medicinskt sett skulle kunna gagna patienten, menar Niels Lynöe. De nya etiska riktlinjerna är hälften så många som de tidigare riktlinjerna. Syftet är att olika medicinska specialiteter ska ta fram egna riktlinjer, anpassade till respektive specialitet.
De riktlinjer som kom 1991 var de första som innehöll skrivningar om läkarens rätt att avsluta livsuppehållande behandling i situationer där behandling inte längre gagnar patienten, samt rätt att avstå från inledande behandling då det är uppenbart att behandlingen inte kommer att gagna patienten. Samtidigt kom även Socialstyrelsen med riktlinjer för under vilka omständigheter en behandling kunde avbrytas eller inte sättas in. Avslutande av behandling gäller, enligt 1991 års riktlinjer, svårt sjuka patienter i livets slutskede. Beslutet om att avbryta behandlingen tas normalt i samråd med nära anhöriga. I praktiken har det kommit att även gälla exempelvis svårt sjuka dialyspatienter, som själva vill avsluta sin behandling.
Den viktigaste förändringen nu är, enligt Niels Lynöe, dels att även beslutskapabla patienter får rätt att avstå från livsuppehållande behandling, dels att det även ska gälla patienter som vårdas i respirator. Till skillnad från exempelvis dialyspatienter, som åtminstone under en viss tid har möjlighet att ångra sig, handlar det när det gäller respirator om ett oåterkalleligt beslut. Idag är det inte ovanligt att respiratorbehandling avbryts, men då handlar det om medvetslösa patienter och då allt hopp om förbättring är ute.
I de fall då patienten inte är beslutskapabel ska läkaren respektera patientens tidigare uttryckliga önskemål i tal eller skrift i ett eventuellt livstestamente. Förutom svårt traumaskadade patienter kan de nya riktlinjerna komma att tillämpas för patienter med svåra lungsjukdomar, ALS och andra mycket svåra sjukdomar. Niels Lynöe, menar att med de antagna ändringarna hade Joakim Alpgård, som hösten 2005 reste till självmordskliniken Dignitas i Schweiz för att få hjälp att avsluta sitt liv, inte behövt resa till Schweiz. Läs mer >>
Niels Lynöe poängterar att de nya riktlinjerna inte handlar om dödshjälp, vilket är en fråga som delegationen inte har några befogenheter att fatta beslut om. - Läkarassisterat självmord förutsätter en lagändring, och vi vill inte på något sätt uppmana läkare att bryta mot svensk lag, säger Niels Lynöe.
Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har även fått frågan om läkarassisterat självmord på agendan, genom att Läkaresällskapets nämnd bett delegationen genomföra en enkät bland läkare om uppfattningen i den frågan. Läs mer >> 1 200 specialister inom sex specialiteter, där frågan kan uppkomma i det dagliga arbetet, har fått svara på hur de ser på läkarassisterat självmord under vissa specifika förutsättningar. Resultatet av den undersökningen ska vara klart hösten 2007.
Källa: Läkartidningen (www.lakartidningen.se)