I Frankrike är specialister oeniga om huruvida föräldrar ska ha rätt att lagra sina barns navelsträngsblod för eget bruk.
Den franska diskussionen gäller om navelsträngsblod endast bör förvaras i offentliga banker, som bedriver en kostnadsfri verksamhet på solidarisk grund, precis som organtransplantationsverksamhet, eller om ett privat betalsystem ska införas för enskilda personer och deras familjer.
Många privata blodbanker i olika länder ger föräldrar möjlighet att lagra sina barns navelsträngsblod för egen användning, dvs. i syfte att kunna försöka behandla barnet med sina egna celler i fall en allvarlig sjukdom uppträder under livets gång.
Läs mer >> I Frankrike finns den möjligheten inte och därför lämnade parlamentsledamoten Damien Meslot i november en proposition som undertecknades av 58 övriga ledamöter där de argumenterar för att privata blodbanker inrättas.
Som svar på detta påpekar den franska myndigheten för biomedicin att nyttan med privata blodbanker ännu inte har visat sig.
– Den regenerativa medicinen är i sin linda, och som saker och ting är nu kan vi ännu inte bota barn med eget blod. För att behandla en leukemipatient krävs skillnad [mellan donator och mottagare] så att transplantatet fungerar, säger Emmanuelle Prada-Bordenave vid myndigheten.
Hon säger vidare att ett flertal undersökningar har visat att när barn utvecklar leukemi har leukemicellerna ofta funnits med ända från förlossningen, eller åtminstone de faktorer som lett till att leukemi utvecklas. Hon är också irriterad över de kommersiella företagen, som hon menar har utvecklat en verksamhet som kostar 2 000 euro för något som är en illusion.
Även professor Noël Milpied, ordförande för den franska organisationen för benmärgstransplantation och cellterapi, menar att det inte finns belägg för att privat bruk av navelsträngsblod är en relevant satsning för framtiden och berättar, att av 230 kliniska prövningar i hela världen med navelsträngsblod har bara tre handlat om transplantationer med patientegna celler. Endast en tredjedel av all sparat blod kommer sannolikt att användas, menar han, men tror inte att det kommer att stoppa privata banker från att få föräldrar att betala för att lagra det han menar är en produkt utan framtida nytta för dem. Han menar vidare att Damien Meslots proposition saknar terapeutiskt intresse och strider mot principerna om solidaritet och jämlik tillgång som bioetiska lagar hittills har skyddat, och att det därför finns risk för kommersiellt missbruk.
Antalet transplantationer av navelsträngsblod i Frankrike har ökat fem gånger under de senaste fem åren, men mindre än 10 000 enheter navelsträngsblod sparas medan behovet är 30 000. Därför importeras 64 procent av det navelsträngsblod som behövs från utlandet. Emmanuelle Prada-Bordenave menar att Frankrike måste göra ett försök att öka antalet donationer.
– Det är en moralisk och ekonomisk skyldighet, eftersom det är väldigt dyrt att köpa navelsträngsblod från utlandet. Därför måste regeringen öka blodbankernas resurser avsevärt. Det finns för närvarande fem blodbanker och runt tio offentliga och privata förlossningskliniker som samlar navelsträngsblod i Frankrike, berättar hon, och säger vidare, att antalet snart kommer att vara det dubbla.
– Målet är att en förlossningsklinik i varje departement samlar navelsträngsblod.
Källa: Gènéthique (
www.genethique.org)