Den växande fertilitetsindustrin medför ett stort antal överblivna frysta embryon. När forskningsbehoven har tillgodosetts växer en annan lösning fram: embryoadoption, vilket inte är helt okontroversiellt.
Den amerikanska tidningen The Washington Times påpekar att antalet embryoadoptioner, där kvinnor ger bort överblivna frysta embryon efter fertilitetsbehandling, ökar. Den amerikanska regeringen stöder förfarandet med flera miljoner dollar, för att öka medvetenheten om embryoadoption, även kallat embryodonation.
– Vi ser nu patienter som hört talas om embryoadoption av bekanta, vänner eller familjemedlemmar och inte bara genom sin egna undersökningar eller av en läkare, säger fertilitetsläkaren Jeffrey Keenan, medicinsk chef för USA:s nationella embryodonationscentrum, som fått en del av de statliga bidragen till marknadsföringen av embryodonation. Han uppskattar att antalet barn som föds efter embryoadoption ökar, och mellan 2004 och 2007 skedde över 1 000 förlossningar med runt 1 300 barn. Med tanke på det stora antalet frysta embryon i USA (500 000 enligt uppskattningar) skulle antalet barn som föds genom embryoadoption kunna bli betydligt större, om det här blev mer allmänt accepterat, säger Jeffrey Keenan.
Särskilt under den förre presidenten George W. Bush, när statlig finansiering av embryonal stamcellsforskning var begränsad, användes överblivna embryon till forskning. Tidningen The Washington Times skriver hur paren som donerade embryon till forskning fick höra att det gjorde ett ädelt, meningsfullt val genom att låta sina embryon hjälpa till att lösa Parkinsons sjukdom eller ungdomsdiabetes. Inte överraskande visade en studie från 2007 att av 1 020 personer med frysta embryon var 21 procent med stor sannolikhet villiga att donera eventuella överblivna embryon till forskning, jämfört med sju procent som sade att de med stor sannolikhet skulle vilja donera till ett annat par. Nya rapporter visar att det har blivit svårare att donera embryon till forskning. I januari rapporterade tidningen Newsweek att vissa institutioner inte längre tar emot embryon eftersom de redan har hundratals embryon på lager, eller tycker att det är för dyrt att ta in nya, eftersom det kostar ca 1 000 dollar per embryo (ca 7 000 kr). Det förekommer också olika uppfattningar bland föräldrar om vad som räknas som ett ädelt forskningssyfte. En del föräldrar säger till tidningen Newsweek att de kan tänka sig att donera till forskning för att bota cancer, men inte om deras embryon kommer att sluta som material för laboratoriestudenter. För många leder det till omöjliga beslut att behöva bestämma vad som ska hända med deras överblivna frysta embryon, och därför undviker de att ta några beslut alls, vilket bidrar till ett enormt lager av "nedfrysta själar", skriver The Washington Times.
Samtidigt kämpar just nu två amerikanska familjer om två frysta embryon. Det handlar om kvinnorna Kerry Lambert och Jennifer McLaughlin, som hittade varandra genom en webbsida om embryodonation. Kerry Lambert och hennes make Edvard, som bor i Kalifornien, hade fyra frysta embryon över, som blev till genom en äggdonator och Edvard, och ville hitta en familj för dem. Jennifer McLaughlin och hennes make Patrick, som bor i Missouri, hade redan fem adopterade barn men ville ha fler. Familjerna undertecknade ett avtal om att alla fyra embryon skulle användas inom ett år. Jennifer McLaughlins advokat påpekar att genom avtalet blev embryona ofödda barn med samma juridiska och moraliska rättigheter som varje annat barn. Två av embryona implanterades i Jennifer McLaughlin och resulterade i två flickor. När hon bestämde sig för att få de andra två embryona implanterade hade Kerry Lambert hittat en annan familj för dem, och båda parter anlitade advokater.
Paige Cunningham, verksamhetschef för Center for Bioethics and Human Dignity i Chicago, säger att embryoadoption är en relativ ny företeelse och att endast ett par hundra sker varje år i USA.
– Detta är en del av ett massivt, socialt experiment, och vi vet inte vad resultatet kommer att bli, säger Paige Cunningham till San Francisco Chronicle.
Källor: The Washington Times (www.washingtontimes.com) och BioEdge (www.bioedge.org)