En hel del av Afrikas lidande beror enligt påven på otillräckliga sjukvårdsresurser. Sjukdomar ödelägger Afrika, och framförallt gisslet aids sprider plågor och död över kontinenten. De många afrikanska konflikterna och krigen förvärrar situationen eftersom medicin och andra hälsoresurser inte kan nå de behövande, och i flyktingläger är människor ofta berövade även de nödvändigaste livsmedlen. Påven menar att i kyrkans ögon är aids inte bara ett hälsoproblem utan också ett sjukligt själstillstånd som attackerar hela människan. För att bekämpa sjukdomen på ett ansvarsfullt sätt måste man förebygga den genom utbildning om respekt för det heliga livet och genom antagandet av lämpliga former för sexuellt beteende.
Påven menar vidare i sitt budskap att alla bör engagera sig i kampen mot aids. Regeringar och civila myndigheter ansvarar för att ge klar och riktig information om sjukdomens spridning och att fördela resurser till prevention och behandling av patienter. Internationella organisationer bör främja initiativ som alltid försvarar det mänskliga livet och dess värdighet, som baseras på visdom och solidaritet. Påven ger läkemedelsindustrin beröm för att de sänkt priserna för aidsmediciner och skriver, att även om högre priser främjar framtida forskning på sjukdomen, så bör den första prioriteten vara att rädda mänskligt liv.
Påven ber församlingsarbetarna att fortsätta ge de som lider av aids all möjligt hjälp, materiell, moralisk eller själslig. Han påpekar vidare att många av församlingsarbetarna liknar den barmhärtige samariern i det nya testamentet när de tillbringar sitt liv med att vårda aidspatienter och deras familjer. På samma sätt hjälper många tusen kyrkliga hälsovårdinrättningar på ett ofta hjältemodigt sätt de aidssjuka och andra allvarligt sjuka patienter. Påven är glad att se att hans tidigare vädjanden för de aidssjuka inte har varit fruktlösa. Flera länder och institutioner har påtagligt utökat de program som ska förebygga aids och förbättra vården av patienterna. Påvens budskap är att kyrkans motivation att hjälpa aidssjuka inte bara är av barmhärtighet utan främst på grund av önskan att efterleva Kristus. Han avslutar sin skrivelse med en bön till Maria, där han ber henne att se efter de aidssjuka, de mödrar som gråter över sina barn samt de släktingar som kämpar för att ta hand om föräldralösa barn.
Källa: www.vatican.va