Högsta domstolen i Schweiz har i ett prejudicerande mål avgjort att psykiskt sjuka ska ha samma möjligheter som kroppsligt sjuka patienter att ta sitt liv genom assisterat självmord.
Det är självmordskliniken Dignitas i Zürich som drivit fallet tillsammans med en av Dignitas medlemmar, som lider av depression och som krävt att få rätten att avsluta sitt liv genom assisterat självmord. Mannen hade blivit vägrad det starka sömnmedel, som Dignitas använder sig av. Läs mer >> Dignitas åberopade under målet Europakonventionen om mänskliga rättigheter som stöd för att ge psykiskt sjuka möjlighet till assisterat självmord, och domen från Schweiz Högsta domstol kungjordes i början av februari.
I domen slår domstolen fast att rätten att avsluta sitt liv inbegriper alla, inklusive psykiskt sjuka. Domstolen manar dock till ”största tillbakahållsamhet” i dessa fall, och påpekar att det är svårt att avgöra om önskan att dö är en konsekvens av psykisk sjukdom, som då bör behandlas, eller resultatet av ”ett självständigt, väl övervägt och varaktigt beslut taget av en klarsynt person, som möjligen bör respekteras”.
Domen har kritiserats både i Schweiz och utomlands, och fler och fler börjar nu ifrågasätta verksamheten på Dignitas. I en intervju med den australiska tidningen Sydney Morning Herald i början av februari, dagarna efter att en välkänd australiensisk läkare tog sitt liv på Dignitas, avslöjar sjuksköterskan Soraya Wernli, som i tre år var Dignitasgrundaren Ludwig Minellis högra hand, hur hon av samvetsskäl för två år sedan sade upp sig från sitt arbete på Dignitas och avbröt alla kontakter med organisationen. Hon berättar hur de flesta patienter ankom till Dignitas våning i Zürich på förmiddagen, träffade en av organisationen läkare för ett kort samtal och redan på eftermiddagen var döda. ”Hur kan någon på så kort tid säkerställa att en människa verkligen vill dö?” frågar Soraya Wernli. Hon berättar även att långt ifrån alla patienter lider av en dödlig sjukdom eller ett olidligt tillstånd, något som enligt organisationens stadgar krävs för att man ska få hjälp med assisterat självmord. Många är istället deprimerade eller äldre människor utan allvarliga sjukdomar. Soraya Wernlis slutsats har blivit att Dignitas är en affärsrörelse som tjänar pengar på människors förtvivlan och inte den välgörenhetsrörelse den utger sig för att vara.
Även i Storbritannien har Dignitas verksamhet ifrågasatts i media. Tidningen The Daily Mail berättade i slutet av januari om Maxine Coombes, en 59-årig kvinna som led av en muskelsjukdom och trots familjens protester beslöt att ta sitt liv på Dignitas. Hon avled där i början av året, och strax därefter gick hennes son och hennes tvillingsyster ut i media för att slå larm om vad som pågår i Zürich. Sonen berättade om Dignitas lägenhet i ett ”förfallet område med grafittimålade väggar” och hur de tvingats vänta i trappuppgången i 45 minuter tills en sjaskigt klädd man släppte in dem och ställde modern ett par snabba frågor för att säkerställa att hon verkligen ville dö. Hans chock blev ännu större när Maxine Coombes uttryckte sin oro för Dignitas representant över hur sonen skulle smälta att hon tagit sitt liv och medarbetarens svar blev att även han kunde få hjälp att ta sitt liv ”till ett förmånligt pris”. Mamman fick sedan det dödliga sömnmedlet, och hon dog en kvart efter att de kommit in i lägenheten. Sonen ifrågasätter också personalens agerande timmarna efter att mamman dött, och menar att Dignitas ger intrycket av att vara en professionellt skött klinik med engagerade läkare och annan vårdpersonal men att verkligheten i en liten lägenhet med graffiti på ytterdörren och nonchalant bemötande från Dignitas representanter är en helt annan. The Daily Mail sökte Ludwig Minelli för kommentarer, men han har inte velat uttala sig.