publicerad 2 juni 2005 Vid Respekts debattkväll i april om eutanasi uppmärksammades en kommande skrivelse från socialdepartementet om vård i livets slutskede. Denna trettio sidor långa skrivelse har regeringen nu lämnat över till riksdagen.
I skrivelsen redogörs för de åtgärder inom vården som kan vidtas i livets slutskede samt hur denna vård fortsatt kan främjas. Skrivelsen utgår från slutbetänkandet ”Döden angår oss alla - värdig vård vid livets slut” (SOU 2001:6).
Skrivelsen fastslår att kvaliteten på vården i livets slutskede skiljer sig mycket i olika delar av landet, vilket bland annat beror på att den svenska hälso- och sjukvårdstrukturen är starkt decentraliserad till landsting och kommuner. En annan anledning är att flera som arbetar inom den palliativa vården saknar adekvat utbildning. Kommittén, som utarbetade skrivelsen, rekommenderar att fortbildning och handledning ska erbjudas samt att gemensamma mål bör utarbetas och formuleras genom samverkan mellan kommun, landsting och privata vårdgivare. För en god vård i livets slutskede behövs, förutom utbildning och målformuleringar, även stöd till forskning och utvecklingsarbete. Det ställs dock inga krav på obligatorisk grundutbildning för sjukvårdspersonal, och man tar inte heller ställning till specialistfrågan för läkare. Socialstyrelsen får i uppdrag av regeringen att främja utvecklingen av vården i livets slutskede i landsting och kommuner. För detta ändamål avsätter regeringen 1,5 miljoner kronor år 2005.
I skrivelsen behandlas även frågan om en gemensam etisk grund för palliativ vård. Det är samma grund som gäller för hälso- och sjukvårdslagen, som har tre principer som utgångspunkt:
- Människovärdesprincipen, som innebär att ingen människa får diskrimineras.
- Behovs- och solidaritetsprincipen, som innebär att resurserna skall satsas på de verksamheter och individer där behoven är störst.
- Kostnadseffektivitetsprincipen, som ska vara underordnad de två första principen, innebär att vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder bör det eftersträvas en rimlig relation mellan kostnader.
Skrivelsen behandlar dock inte allt som berör palliativ vård. Frågor som är förknippade med etiska problem, som neonatalvård, självmord och eutanasi, utelämnas.
Som bakgrund för den palliativa vården nämns hospicerörelsen som under mitten av 1970-talet kom från England till Sverige. Hospice är en vårdform för svårt sjuka och döende människor baserad på respekt för personlig integritet, god omvårdnad och symptomlindring samt psykosocialt stöd för hela familjen. Skrivelsen hänvisar till Europarådets rekommendation om organisation av palliativ vård. Enligt den ska all palliativ vård liksom all medicinsk vård vara patientorienterad.
I Sverige finns inte någon lagstiftning som specifikt berör vård i livets slutskede. Däremot finns Socialstyrelsens allmänna råd för livsuppehållande åtgärder i livets slutskede (1992:2). Dessa bygger på de etiska principerna om självbestämmande, att göra gott, att inte skada och att vara rättvis. I svensk sjukvård gäller att ingrepp eller åtgärder, vars syfte är att förorsaka patientens död, aldrig får användas. Även om detta är patientens uttryckliga vilja så kan självbestämmanderätten i detta fall inte respekteras. Patienten har dock rätt att vägra behandling vilket gäller även livsuppehållande behandling.