I en understreckare i Svenska Dagbladets kulturdel anmäler Katarina Westerlund, lektor och forskare vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet boken ”Etik och genteknik, filosofiska och religiösa perspektiv på genterapi, stamcellsforskning och kloning” (red Carl-Gustaf Andrén och Ulf Görman, Nordic Academic Press, 196 s), där skillnaden mellan de tre abrahamitiska religionerna, judendom, kristendom och islam, beskrivs när det gäller synen på stamcellsforskning.
Katarina Westerlund skriver att genom historien har många olika etiska problem hanterats inom religionens sfär och religiösa texter. Traditioner har då fungerat som utgångspunkt för olika moraliska ställningstaganden. Hos de kristna etikerna är diskussionen om stamcellsforskning mångfacetterad. Det beror på att stamcellsforskningen aktualiserar en värdekonflikt mellan respekten för allt mänskligt liv och det kristna kärleksbudet att hjälpa sin nästa. Stamcellsforskningen erbjuder eventuella terapeutiska vinster som måste vägas mot risken att kränka människovärdet om man tillåter forskning på embryon. Här skiljer sig katolsk, ortodox och protestantisk etik åt, eftersom det inom dessa tre traditioner finns betydande skillnader. Framförallt inom ortodox och katolsk etik framhålls att människolivet startar vid befruktningen och att embryot alltså är en fullvärdig mänsklig individ, vars liv och värde inte får kränkas
I judendomen är bilden betydligt mer entydig. Inom ramen för den judiska religiösa lagen, halakhah, har den medicinsk-etiska diskussionen förts. Med stöd i ett Talmudtraktat som hävdar att ett foster fram till fyrtionde dagen av graviditeten betraktas som "endast vatten", tänker man sig att ett embryo utanför livmodern har en ännu lägre status. En sådan syn på embryot gör det möjligt att använda embryon i forskning och även att framställa embryon i forskningssyfte. Vissa ortodoxa rabbiner kan också tänka sig att tillåta reproduktiv kloning eftersom barnlöshet betraktas som en stor olycka i judisk tradition, och man lägger stor vikt vid budet i 1 Mosebok 1:28 "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden". Den grundläggande judiska tanken att skapelsen är ofullbordad och att Gud har låtit människan bli Guds medhjälpare, öppnar också för en generellt positiv attityd till genterapi.
I islam är en bärande tanke att naturvetenskapen är förenlig med koranen. Där finns redan all kunskap om tillvaron och nya naturvetenskapliga fynd bara bekräftar det som redan finns nedtecknat. Det betyder dock inte att kunskapen kan användas hur som helst. Den medicinsk-etiska diskussionen inom islam liknar den som förs i judiska och kristna sammanhang såtillvida att viljan och påbudet att bota sjukdom kommer i konflikt med andra bud, som exempelvis embryots status och värde. Även här betonar vissa muslimska etiker budet om att sätta barn till världen. Bland sunnitiska lärda finns dock ett starkt motstånd mot att använda donerade spermier och ägg, eftersom det ses som ett äktenskapsbrott. När det gäller fostret status och värde finns olika uppfattningar. Dock kan vissa uttalanden tolkas som att de flesta religiöst lärda borde tillåta stamcellsforskning om det finns terapeutiska vinster med forskningen. Denna tillåtande inställning bygger på uppfattningen om att fostret blir en fullvärdig människa först när det får en själ. Detta skeende beskrivs som en process under fosterutvecklingen som är avslutad först 120 dygn efter konceptionen, avslutar Katarina Westerlund.
Källa: Svenska Dagbladet (www.svd.se)