Endast hälften av alla fall av dödshjälp i Belgien rapporteras, enligt en studie i medicintidskriften British Medical Journal.
Eftersom det inte visats något missbruk av dödshjälp i de tre rapporter som har publicerats sedan det legaliserades 2002 i Belgien, uppstod frågan bland akademiker om det kunde finnas ett mörkertal. Så verkar vara fallet.
Den belgiska lagen definierar dödshjälp som att ge, tillhandahålla eller förskriva läkemedel med den uttryckliga avsikten att påskynda patientens död. För att göra det inom lagens ram krävs att flera villkor uppfylls. Det måste ske efter en uttrycklig begäran från patienten, läkaren själv skall ge de dödliga läkemedlen, en annan läkare måste rådfrågas och en rapport ska lämnas in.
Den nya studiens författare fann att läkare i Flandern, den nederländska delen av Belgien, 2007 endast rapporterade 53 procent av alla dödshjälpsfall till tillsynsmyndigheten. Läs mer >> Forskarna undrade varför så få fall rapporterades till myndigheten, och kom fram till att ca 77 procent av de läkare som inte rapporterade dödshjälpsfall inte upplevde sina insatser som dödshjälp, så som det är definierat i Belgiens lagstiftning. Runt 18 procent av läkarna ansåg att rapporteringen innebär för mycket pappersarbete, ca 12 procent befarade att inte alla rättsliga krav var uppfyllda och 9 procent ansåg att dödshjälp är en privat angelägenhet mellan läkare och patient. Drygt två procent underlät att rapportera pga. oro för juridiska konsekvenser. Läs mer >>
Ett av skälen att legalisera dödshjälp i Belgien var att göra förfarandet mer öppet så att samhället skulle kunna kontrollera det. Studieförfattarna påpekar att legaliseringen i sig inte räcker för att nå målet om insyn, och rekommenderar istället bättre utbildning för vårdpersonal samt mer stöd till läkare som hanterar ansökningar om dödshjälp.
Källor: BioEdge (www.bioedge.org) och BMJ (www.bmj.com)