I en studie som beskrivs i Läkartidningen avslöjas, att den typ av fosterdiagnostik som görs ofta inte är kvinnans eget beslut.
Eftersom sannolikheten för Downs syndrom och andra allvarliga kromosomförändringar ökar med stigande ålder hos den gravida kvinnan, erbjuds gravida över 35 års ålder sedan länge invasiv fosterdiagnostik i form av fostervattenprov eller moderkaksprov. Ett kombinerat test, det vill säga nackuppklarningsmätning med ultraljud och biokemisk serumundersökning (kallat kub-test), har utvecklats som alternativ riskvärdering till ålderskriteriet, och erbjuds till kvinnor med vissa ärftliga och andra riskfaktorer, samt i vissa landsting till dem som efterfrågar det. Traditionellt har man efter provtagningen gjort cellodling och en fullständig kartläggning av det ofödda barnets kromosomer, vilket tar cirka två veckor.
På senare år har nya metoder för analys av fostervattenprov utvecklats: QF-PCR (kvantitativ fluorescent polymeraskedjereaktion) och snabb-FISH (fluorescent in situ-hybridisering). De bägge metoderna ger kvinnan svar redan efter ett par dagar, och är billigare, men nackdelen med dem är att de enbart undersöker vissa utvalda kromosomer och att det därför finns en risk att man missar mer ovanliga kromosomförändringar. I Stockholms läns landsting infördes i januari 2005 möjligheten för gravida att välja mellan traditionell kromosomanalys och den snabbare metoden QF-PCR. Muntlig information om möjligheten ges på mödravårdscentralerna, och de flesta av de prov som tas numera analyseras med QF-PCR.
Läkartidningen rapporterar om en undersökning, där över 1 000 kvinnor som gjort kromosomanalys tillfrågades om den metod de hade valt. Allmän oro eller oro över risk för att få ett barn med Downs syndrom var de anledningar som gavs till att kvinnorna hade valt invasiv fosterdiagnostik, och i 78 procent av fallen gjordes kromosomanalysen med QF-PCR. Mer än hälften av kvinnorna angav, att de inte själva hade träffat valet mellan QF-PCR och den mer noggranna kromosomanalysen, trots att metoderna hade uppmärksammats i media och personalen, enligt artikelförfattarna, var medvetna om att den gravida kvinnan själv skulle få välja metod.
De ansvariga läkarna skriver i artikeln, att de flesta undersökningar ”brister i informationen till kvinnor. Kvinnors kunskaper om fosterdiagnostik är inte tillräckliga för ett informerat val. Frågan om hur man informerar om olika metoder för kromosomanalys och betydelsen av möjligheten för blivande föräldrar att välja metod är ofullständigt utredd.” Artikelförfattarnas konklusion är att studien visar svårigheterna med att ge komplicerad, medicinsk information till gravida kvinnor för att ge dem ”möjlighet till ett informerat val”.
Källa: Läkartidningen (
www.lakartidningen.se)