Alltför många företag utnyttjar fortfarande fattiga och utsatta människor för kliniska läkemedelsprövningar, säger en professor i bioetik.
Carl Elliott, professor i bioetik vid University of Minnesota i USA, beklagar att läkemedelföretagen fortfarande utnyttjar försökspersoner i kliniska prövningar. Exploateringen har tagit en annan form, nu när forskare inte längre avsiktligen får göra människor sjuka, vilket gjordes bl.a. av amerikanska forskare under 1940-talet i Guatemala samt under den ökända Tuskegeestudien, då svarta, fattiga bönder ovetandes smittades med syfilis för att se hur sjukdomen utvecklades.
Det förekommer dock fortfarande att fattiga, utsatta människor rekryteras till medicinska studier, och ofta misslyckas det att ge dem adekvat behandling under pågående försök.
– På många sätt är det som händer nu ännu värre. Ingen dog under försöken i Guatemala, men så var inte fallet vid en klinisk prövning som utfördes av läkemedeljätten Pfizer. Under ett utbrott av hjärnhinneinflammation i Nigeria 1996 testades ett antibiotikum, Trovan, på 200 barn, utan att barnens familjer förstod att de ingick i en experimentell behandling. Elva barn dog och många fler fick men för livet. Läkemedlet är inte tillåtet i Europa, och i USA utskrivs det endast till vuxna och i begränsade medicinska situationer, säger Carl Elliott.
För att slå ut konkurrenter på marknaden krävs ofta att läkemedelsstudier slutförs snabbt. För fas 1-studier, som genomförs för att avgöra om ett läkemedel är säkert, måste forskare rekrytera friska människor. Carl Elliott undrar dock vilka friska personer som är beredda att testa osäkra läkemedel.
– De arbetslösa och fattiga, säger han.
Till ytterligare studier för att testa läkemedlets effektivitet rekryteras sjuka människor.
– Många av dessa patienter finns i USA, eftersom vi inte har allmän sjukförsäkring, men det finns även många sjuka människor i utvecklingsländer som är glada att registrera sig för en studie. Vi rika människor med sjukförsäkring i industriländerna förlitar oss på fattiga människor utan sjukvård för att testa våra läkemedel. Ingen ser det som ett problem, menar Carl Elliott.
Han beklagar särskilt att det finns få åtgärder för att ge stöd åt dessa utsatta människor. Till skillnad från t.ex. medborgarrättsrörelsen i USA på 1960- och 70-talen, då det fanns en gemenskap som organiserade och slog tillbaka, är sjuka och fattiga människor sårbara och lätt att utnyttja, och det finns små möjligheter till någon form av kollektiv handling, menar Carl Elliott.
När det gäller garantier, påpekar Carl Elliott att många av de 6 000 institutionella prövningsnämnderna i USA, som är tänkta att övervaka metoder, säkerhet och etik i kliniska prövningar, är vinstdrivande och att deras existens hänger på de läkemedelsföretag de utvärderar. Det är en besvärande intressekonflikt, anser Carl Elliott.
Källa: Genetics and Society (www.geneticsandsociety.rsvp1.com)