Under det 39:e mötet för FN:s Kommission för befolkning och utveckling i New York denna vecka, blev FN:s befolkningsagenda skarpt kritiserad av Vatikanens representant i FN, ärkebiskop Celestino Migliore.
I sitt tal påminde ärkebiskopen om hur dystra prognoser för befolkningsökning från senare hälften av 1900-talet på många håll lett till en radikal befolkningspolitik, vilken i sin tur har orsakat ett drastiskt fallande antal födda barn, obalans i könsfördelningen och svåra sociala konsekvenser.
”Om världens befolkningsutveckling ska kunna vara både hållbar och förnuftig, måste dessa felaktiga handlingssätt ersättas av andra, som verkligen ser till människan”, sade Celestino Migliore i sitt tal.
Trots att FN:s befolkningsfond UN Population Fund fortsätter att arbeta för befolkningsbegränsning, varnar andra avdelningar inom FN sedan en tid tillbaka för riskerna med underbefolkning snarare än överbefolkning. Redan 1999 rapporterade befolkningsexperter inom FN:s Avdelning för ekonomiska och sociala frågor om farorna med underbefolkning: en åldrande befolkning med katastrofala följder för socialt omhändertagande och hälsovård.
År 2002, när FN samlade en expertgrupp till ett möte om fallande befolkningssiffror, skrevs i en rapport från mötet: ”I årtionden har demografer antagit att antalet födda barn i utvecklingsländerna så småningom skulle falla till ersättningsnivån, det vill säga 2,1 barn per kvinna, och sedan stabiliseras runt den nivån. De senaste tio åren har dock fler och fler utvecklingsländer upplevt hur barnafödandet, liksom i de flesta rika länder, fallit till under ersättningsnivån. Detta utmanar det vi tagit för givet, nämligen att befolkningar automatiskt föder det antal barn som krävs.” Dessa varningar upprepades av FN 2003 och 2005.
Ärkebiskopen tog upp varningarna när han fortsatte sitt tal. ”På grund av den låga fertiliteten, är det migrationen som nu svarar för tre fjärdedelar av befolkningsökningen i utvecklade länder, och år 2030 är det sannolikt att migration kommer att svara för all befolkningsökning i dessa länder. Demografiska skiften på en sådan skala kommer med all sannolikhet att ha radikala konsekvenser för länders befolkningssammansättning. Balans måste uppnås mellan de uppenbara fördelarna med migration å ena sidan, och å andra sidan de sociala konsekvenserna av stora invandrargrupper, särskilt innan dessa grupper är integrerade.
Källa: Life Site News (www.lifesitenews.com)