Man har kommit så långt att försök på cellnivå går bra, efter att man genom genmodifiering av donatorgrisarna har gjort deras vävnad mer människolik. När det gäller transplantation av hela organ, främst njurar, har man dock problem med att organen stöts bort av mottagaren. Sedan mitten på 90-talet har intresset för försöken med xenotransplantation minskat, då man befarat att risken för smitta av virusepidemier från djur till människa är för stora. Många av de stora läkemedelsbolagen har därför slutat forska på detta område.
Nu ser det dock ut som om xenotransplantation i framtiden kan bli en verklighet inom vården, där det ständigt råder brist på mänskliga organ. I Göteborg pågår just nu en internationell kongress om xenotransplantation. Samtidigt har FN:s världshälsoorganisation, WHO, inlett en utredning om hur metoden skall kunna användas på ett säkert sätt.
En stor anledning till att WHO nu mer aktivt vill arbeta med frågan är bristen på mänskliga organ. Tillgången på mänskliga organ är nämligen mycket ojämnt fördelad i olika världsdelar. Därför hoppas man att organ från grisar så småningom ska kunna bli en viktig resurs.
Den största bristen på organ är inte i Sverige, utan framförallt i Asien, där man inte accepterar att man tar tillvara organ på döda av kulturella och religiösa skäl, säger WHO:s expertrådgivare Carl Gustav Groth, professor emeritus i transplantationskirurgi vid Karolinska institutet. Han menar att infektionsfarhågorna visat sig vara överdrivna, och tror att xenotransplantation kan bli en säker verksamhet, om WHO lyckas ta fram globalt accepterade regler om hur organen ska testas, och hur patienterna ska följas upp. Det som kommer att krävas är en mycket hög övervakning av patienterna under lång tid, både vad gäller mottagning av organet och utveckling av eventuella virus.
Det är dock fortfarande inte kliniskt möjligt att operera in hela organ från grisar i människor. Carl Gustav Groth menar att genmodifieringen visserligen är ett steg i rätt riktning, men poängterar att det ändå bara är ett steg, och inte det slutgiltiga språng som behövs för att kunna använda metoden för hela organ.
Källa: Sveriges Radio (www.sr.se)