Två amerikanska studier om beslut som rör livets slut visar, att familjemedlemmar och andra nära släktingar ofta inte är medvetna om vilka önskemål deras närstående har om vård i livets slutskede.
Den ena studien, från Northwestern University i Illinois, som i somras publicerades i den amerikanska Journal of General Internal Medicine, avslöjar att många tar oväntade beslut om vem som ska föra deras talan i vårdfrågor och ta beslut om omvårdnad, om och när man inte längre kan tala för sig själv.
En tredjedel av de gifta par som deltog i studien valde inte sin maka/make, utan bad i stället ett barn, syskon eller förälder att vara beredda att ta beslut om deras omvårdnad. Förklaringen från vissa var att man inte ville överbelasta sin äkta hälft känslomässigt i en svår situation, andra trodde inte att deras maka/make skulle följa deras önskemål. Slutsatsen är, menar Michael Lipkin, professor i preventivmedicin vid Northwestern University och studiens huvudförfattare, att det är viktigt att man tar ställning till vem som ska föra ens talan och att man utförligt skriver ner detta. Dessutom bör man tala igenom med sina närstående, särskilt med den som man utsett att föra ens talan, vilken vård man i framtiden önskar.
Med dessa samtal bör man vara noggrann; i en annan studie som tidigare i år publicerades i Archives of Internal Medicine kom man fram till att talespersoner för patienter endast hade rätt i mindre än 70 procent av alla antaganden om hur deras närstående ville vårdas. Talespersonerna tog fel i en tredjedel av de fall de tillfrågades om, men de var bättre på att veta patientens önskemål än patienternas läkare. Studien visade nämligen, att läkarna var särskilt dåliga på att sätta sig in i svårt sjuka och funktionshindrades önskemål, och ofta underskattade i vilken mån dessa patienter värdesätter sina liv.
I takt med att människor blir äldre och/eller sjukare, ökar nämligen ofta deras vilja att leva även ett begränsat liv, i motsatts till vad de flesta trott om sig själva när de var yngre eller friskare. Det är viktigt att talespersoner förstår detta, menar Linda Emanuel, chef för geriatrikutbildningen för de läkarstuderande vid Northwestern University. Att planera för livets slutskede bör alltså inte enbart bestå i att fylla i ett livsslutsdirektiv, påpekar hon. Man bör dessutom regelbundet tala igenom sina värderingar och förväntningar med sin talesperson.
Källa: Chicago Tribune (www.chicagotribune.com)