I alla tider har kvinnor önskat att reglera sitt barnafödande. Idag erbjuds avancerade metoder för att åstadkomma detta, både genom naturlig familjeplanering och preventivmedel. Preventivmedelsanvändningen i Sverige är hög. En undersökning från 1996 visade att cirka sextio procent av sexuellt aktiva kvinnor använder preventivmedel, medan omkring tjugo procent använder traditionella preventivmetoder som avbrutna samlag och säkra perioder. Här nedan presenteras kortfattat de metoder för familjeplanering som erbjuds idag.
- Naturlig familjeplanering (NFP) är en observationsmetod och inte ett preventivmedel. Förändringar i flytningarna från livmodertappskanalen och i kvinnans morgontemperatur ger möjligheten att med tillförlitlighet bedöma kvinnans fruktbara dagar. Metoden är vetenskapligt granskad, står i samklang med naturen och är skonsam mot kvinnans kropp. Den ställer dock krav på paret både vad gäller kunskap/utbildning och ömsesidig fysisk och känslomässig lyhördhet. Mer information om NFP fås från följande föreningar:
Föreningen Naturlig Familjeplanering i Sverige
WOOMB
The Couple to Couple League
Natural Family Planning International, Inc
Family of the Americas
- Barriärmetoden består av kondom för mannen och pessar för kvinnan. Säkerheten är hög men beror till stor del på användaren. Verkningsmekanismen är att förhindra att spermier och det mogna ägget träffas. Om så trots detta sker kan en graviditet uppstå och utvecklas i vanlig ordning.
- Spiral och minipillret. Två spiraler erbjuds på marknaden: kopparspiralen och hormonspiralen. Båda appliceras i livmodern. Kopparspiralens verkningsmekanism är inte helt klarlagd. Dock vet man att den inte påverkar ägglossningen utan orsakar en process i livmodern och äggledaren, som gör att ägget och spermierna dör. Om en graviditet uppstår kan det befruktade ägget inte fastna i den ogästvänliga livmoderslemhinnan. Dock förekommer det livsdugliga fullgångna graviditeter där barn och spiral framföds. Hormonspiralen innehåller levonorgestrel (gulekroppshormon) och förhindrar ägglossning hos de flesta kvinnor samt förändrar livmoderhalssekretet så att spermierna inte kan ta sig igenom. Om befruktning ändå sker kan det befruktade ägget inte fastna i livmoderslemhinnan. Minipillrets verkningsfunktion är snarlik hormonspiralens. Det innehåller endast det syntetiska hormonet gestagen och därför förhindras inte ägglossningen hos alla kvinnor. Dock förändrar minipillret, liksom hormonspiralen, livmoderhalssekretet så att spermierna inte kan ta sig genom sekretet och att ett befruktat ägg inte kan fastna vid livmoderslemhinnan. Dessa metoder kan vara aborterande i den mening att embryot stöts bort. Om ett moget ägg befruktas förändrar dessa metoder slemhinnan i livmodern så att embryot inte implanteras.
- Metoder som förhindrar ägglossning. Det finns ett stort antal metoder vars primära syfte är att förhindra att ägglossning sker. Dessa är 1) de s.k. kombinerade p-piller som innehåller hormonerna etinylestradiol (östrogen) och gestagen (gulekroppshormon), 2) det östrogenfria p-pillret som innehåller desogestrel (syntetisk gestagen), 3) p-staven som innehåller etonogestrel (gulekroppshormon) och 4) p-sprutan som innehåller syntetisk progesteron.
Fruktbarheten är en väsentlig del av livet, ingår i naturens ordning och är ett uttryck för Guds och människans kärlek. I sexualiteten får kärlekens fruktbarhet ett mycket konkret uttryck. Det sexuella umgänget är ett av det starkaste uttryck vi känner för innerlig och kärleksfull gemenskap mellan människor. Sambandet mellan kärlek, sexualitet och fortplantning är därför mycket starkt. I kärleksakten kan ett nytt liv bli till.
Tillgången till moderna preventivmedel kan förleda oss att tro att sambandet mellan sexualitet och fortplantning är upphävt. Men vi har inte full kontroll, vare sig över vår fortplantning eller över andra livsprocesser. Den goda sexualiteten utövas i öppenhet för att ta emot nytt liv. Vi är kallade att delta i Guds skapelseverk genom att vara fruktsamma och ge livet vidare. Men fruktsamhet betyder inte gränslös fortplantning, och föräldraskap kräver ansvar under lång tid. Vi måste efter bästa förstånd ta ansvar för våra närmaste och för våra handlingar. Familjeplanering är ett sätt att ta ansvar för vår fruktsamhet.
I val av metod för familjeplanering står viktiga värden på spel. Till de värden som berörs hör sexualitetens, kärlekens, föräldraskapets och äktenskapet betydelse; frågan om kvinnans hälsa, parets harmoni, det ofödda barnets integritet samt det födda barnets fortsatta väl. Därför är det viktigt att frågan om familjeplanering dryftas och tänkes igenom både etiskt och medicinskt. Säker information, inte minst om verkningsmekanismerna i varje metod, är en förutsättning för att kunna ta rätt beslut. I detta sammanhang är det viktigt att påtala det faktum att vissa metoder såsom spiralen och minipillret kan vara aborterande eftersom de inte med säkerhet hindrar ägglossning, vilket kan möjliggöra att befruktning sker, men samtidigt hindrar att embryot fäster sig vid livmoderslemhinnan, vilket gör att embryot stöts bort. Ur ett moraliskt perspektiv är detta synnerligen problematiskt. Skillnaden mellan att förhindra livets uppkomst och att avsiktligt låta mänskligt liv utsläckas är viktig och moraliskt relevant.
Katolska kyrkan uppmuntrar till ansvarsfullt föräldraskap och därför också till familjeplanering. Men kyrkans uppfattning är också att sambandet mellan kärlek, sexualitet och fortplantning är viktigt att ta fasta på. Om sambandet går förlorat finns det risk att viktiga värden äventyras. Därför lär katolska kyrkan att familjeplanering måste överensstämma med naturens ordning och att äkta makar alltid, dvs. vid varje samlag, måste förbli öppna för att ta emot livets stora gåva. Det betyder dock inte, som många tror, att kyrkan lär att alla samlag skall åstadkomma befruktning, eftersom det skulle vara mot naturens ordning. Det innebär konkret att kyrkan betraktar naturlig familjeplanering som det enda moraliskt legitima sättet för äkta makar att kontrollera sitt barnafödande. Senast var det påven Paulus VI som i encyklikan Humanae Vitae från 1968 auktoritativt uttryckte läroämbetets hållning i denna fråga. upp