Det har hävdats av många att det krävs embryonala stamceller för att studera genetiska grunder för sjukdomar, men de ledande stamcellsforskarna Ian Wilmut och James M. Wilson kräver återhållsamhet när det gäller löften om behandlingar och pekar på andra sorters stamceller som är bättre lämpade för forskning.
Sjukdomsinriktade stamcellsforskningsgrupper är mer politiskt sofistikerade än någonsin, och med hjälp av lobbyister påverkar de politiska beslut, media och ofta ett stort och röststarkt antal patienter, som pressar på för att få behandling med hjälp av stamcellsterapier. Det menar genforskaren James M. Wilson från University of Pennsylvania i USA, som i en artikel i tidskriften Science argumenterar att den embryonala stamcellsforskningen visar samma tecken som genterapins tidiga utveckling på 1990-talet, som fick ett abrupt slut 1999, när en klinisk prövning gick fel och en 18-årig patient avled i cancer. Detta förändrade James M. Wilsons liv, eftersom han ansvarade för försöken, och han varnar nu för att löften om embryonal stamcellsforskning är lika uppblåsta som genterapin under 1990-talet.
I en intervju i tidskriften Nature yttrar James M. Wilson allvarliga farhågor om den amerikanska stamcellsforskningen. Han menar att den inte är öppen, det finns t.ex. ingen mekanism för offentliggörande av det som godkänts och genomförts, och det finns inga krav på offentliggörande av eventuella biverkningar.
– Många av de områden som orsakade problem för genterapiforskningen är relevanta för stamcellsforskningen. Det gäller cellernas ursprung, immunsystemets avstötningsreaktion när celler doneras av någon annan samt det faktum att embryonala stamceller kan omvandlas till tumörceller. Det är viktiga faktorer som kräver mer uppmärksamhet, menar James M. Wilson och beklagar, att vissa aktörer inom den embryonala stamcellsforskningen har misslyckats med att visa återhållsamhet när det gäller löften om att hitta botemedlet mot diverse sjukdomar.
Ian Wilmut, som övergav forskning på mänskliga embryonala stamceller för mer än ett år sedan (
läs mer >>), är som chef för reproduktionsbiologi vid Medical Research Council i brittiska Edinburgh fortfarande världsledande inom regenerativ medicin. Han menar att den mest effektiva tekniken för forskare, särskilt för forskning om ärvda sjukdomar, är celler som erhållits genom omprogrammering, så kallade ips-celler.
Läs mer >>
– Ips-celler är mer användbara än embryonala celler för denna forskning. Deras fördel är att cellerna redan har de sjukdomsegenskaper som ska undersökas, och det genetiska felet behöver inte införas, vilket krävs vid forskning på embryonala stamceller, säger Ian Willmut i en intervju på den franska webbsidan Genethique.
Källa: BioEdge (
www.bioedge.org)